...ligger och slöar i soffan, cornelia sover och Jens och Olivia är på Eriksdals badhus och åker vattenrutschbana! Borde verkligen ta tag i lägenheten och mitt liv men beslutar ändå mig för att ligga kvar, var på en 24-timmars kryssning med tjejkompisarna i fredags vilket var superkul men lite lite sömn...
Jag zappar runt och råkar hamna på kanal två´s repris av deras nya serie "Himlen får vänta" och jag lovade mig själv när jag läste om programmet i tidningen tidigare i höstas att det var inget för mig/oss ändå kan jag inte få handen att byta kanal och dras med i de mänskliga livsöden som gestaltas, gråter en tår och lider med dem och deras.
Plötsligt slår det mig att det lik väl kunde vara vi som var deltagare i programmet, vi är en familj i samma situation och nu gör det riktigt ont i hjärtat, känner panik. Varför måste sånt här skit drabba människor som älskar livet och varandra. Som har hittat någon att dela livet med och gör det värt att leva. Varför kan vi inte bara få vara och bestämma vårt öde själva?... En av deltagarna säger att den som kan finna en mening med sjukdomen klarar sig bättre och jag börjar klura, försöker hitta en mening. Kliver ut och försöker titta in på oss utifrån tänker att det kanske är lättare att hitta en mening...letar...söker...otroligt svårt att se någon mening...letar fortfarande...
Kramar i massor till er alla som finns runt oss och orkar fast vi inte gör det ibland!***Jenny
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"var på en 24-timmars kryssning med tjejkompisarna i fredags vilket var superkul men lite lite sömn..."
Var det inte du som skulle ta det lungt med en bok i hytten? ;)
Kanske är en klen tröst men när du ser på programmet så ser du andra människor som säkerligen också tänker varför just vi ??....och precis som ni så är det säkert tungt i bland och lättare i bland för dem med att hitta en mening.
Som någon uttryckte det: Först när du försökt att kämpa vet du om du förlorat eller vunnit, men kämpar du inte ens så har du redan förlorat från början.
Och jag vet att Jens och du är kämpar och ni kommer vinna till det bättre i slutändan !
Hej vännen,
Tänker på er i massor och undrar hur ni har det. Det är med en tår i ögat jag läser ditt inlägg. Mina egna vardagsproblem ses helt plötsligt med andra ögon...
Beundrar ert mod och eran kämparglöd och tror på er till
100 % ni kommer att fixa det här tillsammans det är jag övertygad om.
Tvivla inte att fråga om hjälp om det är något som vi kan göra.
Jag kan ta på mig skurhandskarna och komma och hjälpa till att julstöka om du vill :)
Stor kram till er båda och tjejerna hälsn Hanna A
Skicka en kommentar