Lugnet EFTER stormen

Det verkar som den värsta stormen av oro har blåst förbi, för den här gången.
Förra veckans träff med läkaren har fått mig att känna mig mer trygg igen och det är jävligt skönt.

Kan fortfarande få starka känslosvall när jag tänker på all den ilska och all den sorg jag känner och har känt. Kan tycka att jag har fått tillräckligt, nu måste det snart vara över. Men det är ändå märkligt hur mycket man klarar/orkar med...

Perspektiv

Hade mitt första ärende upp till Rättsmedicin igår. Det är aldrig någon njutning med att åka dit men en liten grej fastna hos mig.

Även om jag mår dåligt, tycker allt är skit och jävligt jobbigt i mellan åt så finns det fan dom som har det värre!

Det i sig är tragiskt och ledsamt men så är det, det fick mig att få lite perspektiv och att få lite perspektiv är sällan fel...

Läkar besök

Var hos doktorn idag och gick igenom de senaste proverna. Bra rakt igenom(levervärdet fortfarande högt men bättre en sist)!

Väntat men så jävla skönt!

Pratade en hel del om mina ben, att dom värker och pirrar. Det är en biverkning som inte är helt ovanlig. Den ska tydligen bli lindrigare med tiden. Det hoppas jag verkligen, det är inte skönt att ha "mörbultade" ben...

Även om biverkningarna är tuffa så är det jävligt skönt att sjukdomen sköter sig och verkligen går åt rätt håll!

Yes, äntligen!!!

Fick provsvaren idag från gårdagens prover.
Det hade blivit mycket bättre, de var 1,49. Det motsvarar en nedgång med 0,5! Ligger fortfarande för högt men det var stor skillnad från förra veckan.

Håller tummarna för att det inte bara är en "missvisning" utan att det är ett faktiskt resultat!

Ska träffa läkare imorgon och troligen få svar på benmärgsproven. Det är dessa prover som visar hur sjuk jag är av leukemin. Jag tror att dem kommer vara bra, riktigt bra.

Tänk den dag som biverkningarna också försvinner...

Lev livet

Träffade en person i lördags som jag pratade en del med om min sjukdom. Hon ställde frågan : hur skulle du leva ditt liv om du visste att du lever fram till du blir 65 (och inte längre). En svår fråga som kräver mycket tanke verksamhet.

Vet inte om man måste sätta ett slut datum men jag tycker frågan är bra (kanske inte så mycket för mig som för er andra, friska, personer).

Jag kan inte avgöra vad som är rätt och fel svar men om man kommer fram till att man ska sälja huset, säga upp sig och flytta till Bahamas så har man nog dragit för stora växlar. Jag är mer ute efter dom små förändringarna. Har jag som dröm att lära mig måla så gå en kurs. Vill du se mer teater med dina vänner, ta initiativ så förverkligas säkert det med.

Helt enkelt, lev ditt liv och lev det nu. Släpp för allt i världen inte alla framtids drömmar, glöm bara inte nuet. Vad som hander om 10 år vet ingen, det som händer inom en snar framtid är betydligt lättare att påverka.

Våga lev ditt liv, våga känna ditt liv, fyll ditt liv med glädje och kärlek. Du vet inte när det är slut...

Bakis?

Shit, känner mig jävligt bakis idag, smakar till och med bakis i munnen. Obehagligt och jobbigt. Jag har verkligen inte druckit alkohol eller slarvat med medicinen eller fastan. Det är inte första gången kroppen svarar så här, har varit på fest två dagar i rad och det här är nog kroppens sätt att säga ifrån. Den pallar nog helt enkelt inte.

Imorgon är det dax för nya leverprover. Hoppas dom är bättre men det känns tyvärr inte så...

Adrealin jakten

Har haft ett uppdrag idag, att slå av survival mode. Har jag lyckats? Delvis.

Har piskat mig i skogen med cykeln i jakt på adrealin, funkar för en stund. Det gäller att hitta nåt "uppåt tjack" som jag inte crashar så hårt på efter åt. Vad kan det vara? Vet ej, men kärlek brukar för det mesta funka som 5-56, smörjer upp det mesta som kärvar. Åtminstonde för en stund...

Vill inte va ett offer, vill inte tycka synd om mig själv, vill inte vara svag. Men hur lätt är det? Såren på mina armar efter dagens vurpor i skogen är självförvållade, det är inte smärtan i min själ...

Survival mode - on

Har funderat på känslan som jag känner i min kropp idag. Jag känner igen den så väl, lika väl som glädje och som sorg, lika väl som kärlek och som ilska.

Det är som det k finappt finns energi, det finns sorg, knapp någon glädje, det är mörkt, ser bara ett svagt ljus att styra mot. Ditt vallar jag mig framåt, fram till kraften, fram mot glädjen...

Det är "survival mode", det handlar om att överleva.

Har känt den så många gånger under de senaste 5 åren. Det är när kroppen är dålig på riktigt och det handlar om en renodlad överlevnadskamp som jag kliver in i detta tillstånd. Det viktiga är vid dessa tillfällen inte om någon trängde sig i matkön, det viktiga är att kroppen ska orka med att kämpa. En kamp som är hård, en kamp som känns jävligt orättvis, en kamp jag ALDRIG bett om!!!

Jag blir så jävla arg över att jag är 31 år och redan fått kämpa så mycket, så hårt, vid flera tillfällen för att finnas här idag. Jag har aldrig bett om det här, jag tycker inte jag har förtjänat det här. Jag finner inte ord för att uttrycka min besvikelse, min ilska, min frustration, mitt hat mot allt detta. JAG BLIR BARA SÅ JÄVLA TOKIGT FÖRBANNAD!!! HELVETES JÄVLA SKIT!!!

Och nu tror jag inte att jag är så dålig så jag förstår inte varför jag hamnar här i mitt "survival mode".

Tror jag kanske ska trotsa mina smärtor från benmärgsprovet och gå ut och köra ett riktigt adrealinpass i skogen imorgon. Adrealin verkar fungera som uppåt tjack för mig. Det är en ständig kamp, just för stunden för att hålla mig över ytan...

Skyr verkligheten

Har ont i baken men inte så ont som jag trodde jag skulle få. Jävligt skönt (kanske fel uttryck)!

Har haft så mycket på jobbet att jag inte hunnit reflektera över mina levervärden under dagen. Kan också vara så att jag tycker det är så jobbigt att jag skjuter fram/skjuter åt sidan känslorna. Jag har varken lust eller ork att ta tag i det nu. Väntar och ser vad doktorn säger nästa torsdag, då kommer jag få alla provsvar och hunnit ta ett nytt leverprov. Då tror jag att jag kommer ha svårt att "blunda" för verkligheten.

Provsvar

Har fått blodstatusen och leverproven, resten kommer om en och en halv vecka. Blodstatusen var som väntat bra, skönt men förväntade mig inget annat. Levervärdena har tyvärr återigen försämrats, jävla skit.

Får försöka reda ut vad det innebär när jag träffar läkaren nästa vecka.

Har inte riktigt hunnit reflektera över det här än, kommer nog komma ikapp mig under kvällen eller under morgondagen...

"=?UTF-8?B?S8OkcnQgw6V0ZXJzZWVuZGU=?="

Jaha, då var man tillbaka igen. Tur att det bara är för några timmar...

Värk

Idag vaknade jag med värk i hela kroppen, benen, armarna, bröstet, käkarna och huvudet. Känner mig trött och svag. Jobbigt.

Min teori är att jag har skjutit min medicin lite senaste dagarna och att det därför har börjat göra ont. Skulle inte vara första gången...

Tror dock att den lilla träningsvärken som funnits i kroppen bidrar till att det gör så ont...

Full fart

Usch, nu är det bara 4 dagar kvar till alla jävla prover på KS. Självklart jävligt nervös inför provsvaren och dels inför obehaget och smärtorna som benmärgsprovet orsakar.

Nåt som är jävligt skönt är att det är full fart på jobbat. Jävlar vad jag trivs och det gör självklart att allt känns mycket lättare.

Tänk vad bra det kommer bli när jag har kanske 4 veckor mellan proverna, jag jobbar och familjen mår bra (vilket de gör redan idag). Då kan jag nog njuta av livet...

Nu börjar det dra ihop sig

Snart är det dax för en stor provdag på KS. Fy fan, försöker tränga undan det men det går bara inte. Tankarna finns där och jag ser inte fram emot benmärgstestet, det gör så jävla ont.

Det som dock oroar mig mest är leverproverna, att dom har blivit sämre. Det känns inte lika bra som det gjorde nyss i kroppen. Det är en diffus och omöjlig känsla att beskriva men det känns trött eller risigt inombords, kan inte förklara mer än så. Känslan finns hur som helst där men kan kanske lika väl vara psykisk.
Nästa vecka vet vi...

Provsvaren

Då har provsvaren kommit, det ena värdet som var ute och "gäst spela" på fel sida av gränsen har återgått till normalvärde. Det andra värdet som har legat för högt under hela sommaren ligger kvasr högt. Skilldnaden mellan idag och förra veckan var en sänkning på 0,02, med andra ord ingenting.

Jobbigt och nedslående. Jag är så jävla trött på den här skiten nu!!!

Nu är proverna tagna...

...så nu börjar väntan på svaren...

Det är inte kul, hoppas på bra besked imorgon.

Har cyklat en del på sistonde, idag vart det 41km, igår nästan 30km.
Det fina med det är att benen känns bättre, smärtan håller sig nästan borta och pirret minskar lite också. Jävligt skönt.

Nu håller jag tummarna för ett bra samtal med KS imorgon...

Nya prover imorgon

Ja ha, då är man där igen. Där vid den där jävla, långa, läskiga väntan på provsvar.
Jobbigt att den börjat redan idag eftersom svaren inte kan komma tidigare än i övermorgon. Ska visserligen ta blodtrycket när jag ändå är iväg imorgon men där förväntar jag mig inget särskilt, det vill jag bara göra eftersom jag känt mig lite lustig de senaste dagarna.

Undra om det går att vänja sig vid dessa provtagningar. De blir säkert lättare när de ligger glesare, vilket det var tänkt att det skulle. Enligt studien tror jag man ska efter så lång tid som jag nu ätit medicinen ta prover var 12:e vecka, men eftersom jag har haft struligt så tycker min läkare att var 4:de vecka skulle vara bra. Fine, men nu är det VARJE vecka som gäller, det är ju för fan nästan som i början.

Allt är den där jävla Leukemins fel som helt plötsligt går på min lever. Va faan gör den så för, så jävla fegt, så jävla onödigt, det är så jävla jobbigt...

Yrsel

Igår hade jag tänkt att skriva men drabbades av ett yrselanfall som höll i sig hela kvällen. Idag vakna jag med huvudvärk och nu på kvällen känner jag mig inte "100". Det var nog tur att mina planer på cykling skrin lade.

Usch, i övermorgon är det nya prover, funderar på att försöka ta ett blodtryck då och se om det är det som spökar. Börjar redan bli orolig...