Det verkar som den värsta stormen av oro har blåst förbi, för den här gången.
Förra veckans träff med läkaren har fått mig att känna mig mer trygg igen och det är jävligt skönt.
Kan fortfarande få starka känslosvall när jag tänker på all den ilska och all den sorg jag känner och har känt. Kan tycka att jag har fått tillräckligt, nu måste det snart vara över. Men det är ändå märkligt hur mycket man klarar/orkar med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar