Nya prover

I morgon är det dax för uppföljning av levern. Fy fan va trött jag är på den här skiten!!!

Sne fokus

Skönt med semester, tråkigt bara att en stor del av den kommer handla om provtagning och resultaten från den.

Den där jävla Leukemin stör mig så in åt helvete. Jävla skit att den, indirekt, har gett sig på min lever. Det är jävla sätt!!!

Kanske lite bättre

Idag känns som en lite bättre dag. Känner mig visserligen fortfarande bakis precis som jag gjort några dagar nu fast det var länge sen jag drack alkohol. Stund tals känns det märkligt vid levern.

Bara några dagar kvar till nästa provtagning, vi får se ved dom svaren visar.

Fram till dess tar jag det lugnt...

Lever jävel

Fan, vakna med värk på högersida i höjd med de undre revbenen och ett illa mående som har tilltagit. Hoppas det är nån muskel eller nåt som gör ont och att det är min rädsla som får mig att må illa.

Vilken jävla start på dan...

Skit

Min doktor tyckte (precis som jag) att levervärdet inte var något bra. Det blir till att gå på provtagning en gång i veckan ett tag framåt för att hålla koll så inte värdet skenar eller klättrar för högt. Jobbigt är bara förnamnet.

Fy fan vad det känns tungt och mörkt emellan åt nu. Jag som faktiskt någonstans börjat förstå att det skulle bli bra nu. Känslan av att inte kunna slappna av är jobbig.

Vet inte vad jag ska säga, får inte riktigt ord på det hela. Skit, ilska, mörker, oro, sorg och rädsla är några ord som passar min sinnes stämning nu.

Faan

Fick provsvaren idag. Mina blodvärden är som vanligt stabila, jävla skönt för då funkar i alla fall fortfarande medicinen. Däremot har mina levervärden blivit sämre, vilken jävla skit! Vet inte riktigt vad det innebär för mig, det vet jag först imorgon efter talat med min läkare.

Klart är i alla fall att det stör mig så in åt helvete. Fan, jag hade nåt på känn, jag har känt i kroppen att allt inte varit ok. Typiskt att jag hade rätt.

Man kan sammanfatta det så här: idag är en mörk dag, en jävligt tuff dag, en dag jag hade klarat mig utan, en dag jag hatar, precis som så många andra dagar...

Orolig

Idag har jag tagit nya prover så inom några dagar får jag reda på hur jag mår. Jag avskyr "provtagningsveckan", det blir så mycket oro, stress, rädsla och sorg som kommer fram. Det blir stundtals väldigt tungt.

Jag känner yrsel till och från, mest troligt på grund av mitt lite lägre blodtryck. Jag har även fått tillbaka/ökning av biverkningarna i benen som rinner, kryper och domnar. Det är svårt att förstå vad som är "riktiga" biverkningar och vad som är "psykiska" biverkningar, men det tär hur som helst.

Var på ett möte/föredragning med jobbet idag, det påminde verkligen om hur skört livet är. Det är verkligen inget man kan ta för givet. Det var en ren käftsmäll, jag visste vad som skulle komma men just idag när jag tagit prover och väntar på svaren gjorde det ont.

Skit att livet är så skört!!!

"Dagen efter"

Träningsvärken är verkligen påtaglig idag, även i såna muskler som jag inte träna "direkt" igår. Härligt!

Och idag har jag precis varit ute gått ca 1 mil, nu ska träningen komma igång igen på riktigt. Igår kväll kom dock det onda i benen tillbaka och tyvärr har det inte gått över än, kan inte se någon annan anledning till detta än att det är en biverkning som stärkts när kroppen påfrestats lite.

På onsdag är det dax för nya prover, hoppas verkligen att leverpåverkan är spårlöst borta då...

Äntligen träning

Äntligen har jag kommit till gymmet och tränat, efter snart ett års uppehåll. Det kändes kan jag lova och imorgon lär det kännas ännu mer, hoppas jag.

Jag är ändå förvånad över att det trots allt finns en hel del kvar i kroppen, men ändå så lite jämnfört med sist. Ska sparka igång med konditionsträning under min semester och kliva in på gymmet på allvar efter semester.

Nu håller jag alla tummar jag har för att detta ska hålla denna gång. Det skulle kännas som en delseger mot Leukemin att kunna börja igen med något som jag gillar så mycket och Leukemin har satt, tillfälligt, stopp för.

Till er alla

Trevlig midsommar!!!

Det tänker jag ha...

Till Leukemin

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG!!!

Piss Leukemi!!!

Skulle vaccinera mig med Twinrix idag men vårdpersonalen blev nojiga när jag berätta att jag har Leukemi och ville inte vaccinera mig, vilket jag kan förstå och är glad för eftersom de inte känner sig trygg i vilka de eventuella följderna kan bli. Dock tycker jag de överdrev, de vill att jag ska upp på KS och ta vaccinet i fall något ska hända. Vad tror de, att pumpen ska stanna? Ja ja, jag ska prata med doktorn på KS imorgon och reder ut det...

Passa på att ta mitt blodtryck när jag ändå var på företagshälsovården, hade 115/55. Jag som brukar ha exemplariska 120/80 tycker att det är lite lågt. Detta har jag pratat med KS om idag eftersom jag haft lite lågt blodtryck senaste tiden. Det var som jag misstänkte inget att bry sig om, bara resa sig lite långsammare än vanligt...

Som man brukar säga, många bäckar små. Idag rinner de oro genom levern, blodtrycket, pirningar i fingrar/fötter. Ja ja man ska väl kanske inte klaga, det finns ju alltid någon som har det värre men herre jävlar vad jag är trött på Leukemi skiten. Önskar det var en böld man kunde skära bort och bränna!!!

Det är sjukt påfrästande att glida omkring och nästan ständigt tänka på att man har en dödlig sjukdom i kroppen. Svårt att förklara...

Ilska

Idag har gårdagens mörka moln börjat skingra sig. Men det är inte bara solen som skiner igenom. Jag känner en stark ilska över den här jävla skiten.

Fy fan för Leukemi jävulen. Han kan få mig att bli grymt rädd och ledsen.
Faan för vara ung och kämpa för sitt liv.

Jävlar vad det gör mig förbannad!!!

Olust

Usch, idag träffade jag en kollega under ett seminarium som hade otroligt obehagliga upplevelser att berätta om. Saker som jag inte tror många som inte varit med honom kan förstå. Fy fan, det är verkligen inte bara roliga saker som väntar på mig på jobbet...

Sen gick han från det till andra saker som hänt kollegor på jobbet, det "värsta tänkbara". Det var inte just det som fick fram mörkret hos mig, det har jag redan hunnit "bearbeta" på något sätt. Man kan inte gå runt och fundera för mycket på det, då blir man ju knäpp. Det var snarare hans möte med deras anhöriga, deras reaktioner när det "värsta tänkbara" inträffat.

Det träffade mig stenhårt, satt och bet ihop för att inte tårarna skulle forsa. Det är det som skrämmer mig mest.

Klart det skulle vara skit att lämna in. Men smärtan av att mina tjejer (och självklart många mer) skulle gå runt och sakna mig gör mig mer ledsen, det är den enskilt största anledningen för mig att kämpa vidare. Det är en tanke som väcker otroligt starka känslor, det blir mörkt när jag tänker på det, det hugger i bröstet och vänder sig i magen, panik!!!

Jävla skit att vara ung och redan behöva kämpa mot döden.
Jävla skit vad jag är less på skiten.
Jävla skit vad jag hatar Leukemin.

Om det bara gällde mig skulle inte insatsen vara så hög...

Ingen träning...

Det blev ingen träning i helgen. Dels hade vi i stort sätt varje minut uppbokade i helgen och dels har jag känt en antydan till förkylning i kroppen. Nu när jag börjat jobba vill jag inte chansa och bli sjuk.

Ska försöka att komma igång nu i veckan med träningen.

Har skjutit på medicinen fram och tillbaka lite under helgen och har känt mig lite konstig i kroppen nu på eftermiddagen. Illamående, huvudvärk och bakis känsla. Svårt att säkert säga att det beror på medicinen, men även svårt för att blunda för mönstret med flyttat medicin och "biverkningar"...

Mer träning

Nu har jag "smygit" med träningen under en ganska lång tid, nu är det dax att öka. Blir till att inviga gymmet på jobbet i helgen och sparka igång.

Nu har min doktor hävt mina "träningsrestriktioner" så nu är det fritt fram, eller så fritt fram det kan vara när man inte tränat hårt på 10 månader. Eftersom jag reagerat negativt förut när jag sparkat igång så kommer jag vara lite försiktig trotts allt.

Det är fantastiskt kul att jobba, att förverkliga en dröm...

Full fart

Nu känner jag inget i levern/magen längre. Yes, jävligt skönt.

Härligt att dragit igång med jobbet. Nu är det utbildningar och dyl dagarna i ändå, full fart. Jävlar vad trött jag är om kvällarna men herre jävlar vad kul jag har om dagarna!!!

Besked

Pratade med dem på KS igår och fick ett väldigt bra besked. Mitt PCR-prov (mäter signalerna som får kroppen att bli sjuk) visade ett värde på 0,04%, vilket är otroligt lågt. Skönt att medicinen verkligen biter!

Angående hur jag mådde i helgen tror dom det kan vara så att eftersom jag åt en stor middag precis innan fastan och sedan råkade dricka under fastan så är det troligt att jag fick en "överdos" av medicinen vilket ledde till smärtorna och illamåendet. Eftersom jag har blivit bättre behövde jag inte åka in på undersökning, grymt skönt!

Jag är väldigt känslig för mot min medicin vilket kanske är på både ont och gott. Kanske därför jag svarar så bra på den samtidigt som det är därför jag mår så dåligt av den.

Just nu behöver jag inte koncentrera mig så mycket på Leukemi skiten utan på att lära mig leva med medicinen.

Bättre igen

Idag mår jag bättre än igår. Försöker att inte känna efter så mycket men klart är att jag är öm och har ont på höger sidan av magen. Ska ringa till KS imorgon och lufta lita tankar kring detta och underrätta dem om denna lilla händelse. Vi får se vad dom säger.

Imorgon smäller det, då börjar jag äntligen jobba!!!

Ny funktion

Den nya funktionen innebär att man kan sända "personliga" mail till mig som ingen annan har möjlighet att läsa. Tex ett sätt för besökare att nå bara mig och som ger mig möjlighet att svara.

Men fortsätt gärna använda kommentarerna, jag älskar att läsa dom och jag vet att många andra också gillar att läsa dem...

Risig?

Var ute igår och firade en kompis födelsedag. Grymt kul att komma ut med grabbarna!

Igår var också första gången jag inte höll min 3 timmars fasta, av misstag. Jag råkade dricka en cola 15 minuter för tidigt (anledningen till min fasta är att medicinen riskeras att tas upp i för hög dos om det finns nåt i magen). Efter ca 2 timmar började jag må dåligt och kort därefter fick jag ont på höger sida under revbenen (ungefär där levern sitter). Då bestämde jag mig för att min kväll var slut.

Om det har nåt samband med colan eller om det var levern som gjorde ont har jag såklart ingen aning om. Oavsett vad det var som hände så skrämmer det mig.

Idag har jag mått dåligt, som om jag vore bakis fast jag inte druckit en droppe alkohol de senaste 2 veckorna. Jag har ont i magtrakten främst på höger sida.

Har ingen aning om vad det kan vara. Det ända jag vet säkert är att antingen beror det på Leukemi skiten eller så gör det inte det, hjälper mig med andra ord inte så mycket. Tror att om det inte har blivit bättre tills imorgon så ringer jag nog KS, lika bra det innan man biter ihop för mycket och går på en rejäl nit.

Försöker sortera bland mina känslor, vad är vad? Är det oro för att jag mår dåligt, är det oro för att jag (ÄNTLIGEN) börjar jobba på måndag, är det bara bluff oro eller är det "bara" så att jag blir rädd för att det varit så mycket och jag har tappat bort känslan av att vara "lite" rädd/orolig?

Ja ja, försöker tänka på possitiva saker. Imorgon är det imorgon som jag börjar jobba!!! YES!!!

Äntligen

Shit, tre dagar till i "frihet". Sen börjar DRÖMJOBBET!!!

Distration

Idag har jag fått något annat som distraherar mig, på gott och ont. Min "stora lilla tjej" har opererat bort halsmandlarna. Allt gick jättebra men mitt fokus har flyttats från min "sjuka" till hennes "temporära sjuka".

Hoppas att jobbet, som börjar på måndag, flyttar mitt fokus från Luekemiskiten till något annat. Det är levervärden och rädslan för att jag ska bli dålig och det i sin tur ska ställa till det för mig på jobbet som är jobbigast just nu.

Men det går väl över...

Teorier

Jag har länge gått runt och funderat på hur saker och ting hänger ihop kring mitt välmående och min medicin.

Fick idag två av mina "stora" teorier bekräftade av doktorn.

1. Biverkningar.
Jag ska ta min medicin med näst intill precis 12 timmars mellanrum. Vid de tillfällen jag inte gör det så får det mig att må dåligt om jag skjuter fram min medicin. Anledningen till detta är att koncentrationen av medicinen i blodet blir för hög. Sker detta bara för en kväll kan det nästan gå förbi obemärkt men ligger jag sen kvar vid dom nya tiderna under nån dag kommer biverkningarna, och dom märks.

2. Alkohol
Min medicin och alkohol blir inte bra, inte alls. Jag kan må riktigt dåligt senare på kvällen och/eller dagen efter. Detta fast jag självklart inte blandar medicin och alkohol och håller stenhårt vid min fasta. Mängden alkohol är inte heller stor, nåt glas vin eller någon öl räcker.

Sammanfattning.
Jag är tydligen känslig mot medicinen, en jävla tur att jag går på den lägre dosen. Bara bita ihop och köra, vad har jag annars för val,..

Dagens besök på KS

Då ska det vara 3 månader tills jag besöker KS igen, men vilket besök det kommer bli. Ska ta dom sedvanliga 14-15 provrören, 2 EKG, 1 hjärtultraljud, 1 benmärgsprov och lite annat smått och gott. När jag går därifrån finns det nog inget dom inte vet om min kropp. Där i mellan ska jag ta prover var fjärde vecka.

Är själv lite oklar över vad jag tycker om det. Enligt studien är det 3 månader till nästa tillfälle men efter som allt inte går/har gått som på räls så blir det extra kontroller. Med tanke på leverproverna så är det skönt att få uppföljning, den där skiten gnager. Men tydligen har det observerats tidigare i studien så doktorn var lugn, vilket i och för sig är signifikant för mina kontakter på KS. Svårt att se att dom får puls över mycket, skulle min arm trilla av under ett besök skulle nog reaktionen bli ett: "oj då", men sen skulle dom visa sin otroliga handlingskraft och kompetens så gissningsvis skulle armen sitta fast snabbare än kvickt.

Blev belagd med "alkohol förbud" tills mina lever värde är bra igen. Håller tummarna inför semestern, alla vet ju att utan öl vid grillen kan inte köttet bli lika gott...