Ett dopp i det blå

18 grader i vattnet, lite kyligt men väldigt uppfriskande.

Det där jävla levervärdet ligger och gror oro i mig. Ska bli skönt att träffa läkaren på måndag.

Gnagande oro

Mitt avvikande levervärde ligger och gnager i mig. Det är jobbigt.

Inte alltid men ibland. Fy fan vad jag är trött på denna skit ligger och bubblar...

Dagens besök på KS

Det var en halvdag på KS idag.

Först 13 provtagningsrör (blodprov), sedan 3 EKG´n, därefter 2 timmars vila.
Efter vilan var det dax för 3 nya EKG´n och sedan ett blodprov.

Resultaten kom snabbt, EKG´na såg bra ut, mina blodvärden var ok men mitt levervärde var lite högt. Vad det innebär vet jag inte riktigt men hoppas få reda på mer när jag träffar min doktor nästa vecka. Min gisning är att hon antingen kommer ta nya prover eller förklara det som en tillfällig avvikelse. Vi får se.

Ja ja, alltid är det nåt...

Kvälls paddling

Ett perfekt sätt att koppla bort oron/stressen över att besöka KS imorgon.

Precision

Jag har så mycket spring i mina ben att jag håller på att bli tokig. Eller egentligen är det inte spring utan bubbel som kokar i benen.

Detta är inget nytt men det var ett tag sen jag kände det så kraftigt.

Min teori stämmer angående regelbundenheten med min medicin. Beroende av hur många gånger jag inte tar medicinen regelbundet och hur stor variationen (vi pratar om +/- 30 minuter) är vid dessa tillfällen får jag nån form av "biverkning".

Senaste dagarna har jag inte skött det klander fritt och nu sitter jag här med benen fyllda av myror. Detta blir absolut nåt som vi kommer diskutera när jag ska till KS veckan...

Dubbla budskap

Va motsägelsefullt livet känns ibland. Idag känns allt bra, både fysiskt och psykiskt. Men några gånger per dag (i samband med fasta och medicin) blir man grymt påmind om att jag bär på en sjukdom.

En sjukdom som, utan min medicin, dödar mig på ett par år. Just då, vid dom stunderna, är inte livet lika kul längre...

Avkoppling

Skönt att vara på landet. Man går runt och leker med barnen, målar lite, fixar lite och leker ännu mer med barnen.

Sånt här skingrar tankarna, sånt här får en att må bra...

Tar det lugnt

Är på landet och tar det lugnt. Knappt 3 veckor kvar tills jag ska börja jobba, längtar.

Nästa vecka är det KS igen, längtar verkligen inte dit. Veckan därefter ska den stora tjejen operera bort halsmandlarna, det är jag i och för sig mer nervös inför. Det känns aldrig kul när det gäller ens barn.

Fram till dess får jag ta det vackert och träna (paddla) på.

Träning

Var ute och sprang idag. Kan jag skylla på värmen eller att jag druckit dåligt, eller varför var det så tungt? Kan väl inte vara så enkelt att jag har fått sämre kondis under de sista drygt 8 månaderna jag knappt tränat...

Men tempot var det samma som förut, det var bara så grymt mycket tyngre. Det är som vanligt med mig och träning, hellre full fart och kortare än lugnt och längre. Smärta är min vän...

Går kanske att diskutera, bra eller dåligt? Men så funkar det/jag i alla fall...

Skönt att vara igång med träning på allvar, den här gången har jag inte fått några "symtom" som jag förknippar med Leukemi skiten. Nu kör vi!!!

Ups and downs

Det funkar märkligt i pallet på en. När jag tänker på allt roligt som ligger framför mig nu så tornar det nästan alltid upp stora, mörka och åskande moln i horisonten.

Molnen skymmer solen vars strålar ger hopp och trygghet. Utan dom strålarna börjar man fundera på hur framtiden kommer att se ut, tex hur många av mina tjejers födelsedagar har jag kvar att få uppleva?

Märkligt kanske det inte är men förbannat jävla störande!

Kajaktur

Tog en tur, 26km, med min kajak bland öarna norr om Dalarö idag. Härligt. Undra om jag inte lämnade en liten bit av Leukemin där ute någonstans bland vågorna, just nu drivandes mot Baltikum...

I väntans tider

Tiden är ett märkligt fenomen. Nu har jag "gått hemma" i snart 5 månader men det känns som några veckor, det är mycket att stå i om jag ska hinna med allt vad jag tänkt. Märkligt vad tiden kan flyga förbi.

Samtidigt är det bara knappt 4 veckor kvar tills jag börjar jobba, åt det hållet verkar tiden stå still.

Jag har aldrig längtat så mycket efter att börja jobba, aldrig någonsin.

Med facit i hand är jag glad att det blev som det blev (med våren) nu när det är som det är (med Leukemin).

Jag undrar om jag någonsin kommer komma till ett läge då jag inte lackar ur totalt när jag tänker på vad den där jävelen har ställt till med. Fy fan vad jag hatar honom. Jag ska hitta ett sätt att spöa den jävelen big time. Lita på det!

Kanske kan dumpa en bit av honom imorgon när jag ska ut och paddla, för första gången, i skärgården. Ska bli härligt.

Hemma igen

Borta är riktigt bra men hemma är absolut bäst!!!

Oavsett hur bra man har det när man är borta så känns det ändå lite oroligt att vara hemifrån. Vet inte riktigt vad det är men tror att det dels är tryckt att vara nära KS men sen så är ju mitt hem min borg...

Men jävlar va skönt det har varit i Barca, en skön stad och sommarvärme.
Tack för den 30 års presenten!!!

Bra resultat

Mina värden var bra och stabila, nu slipper jag prover tills om 3 veckor. Hur skönt som helst.

Nu är stranden avklarad och det var fruktansvärt skönt, men nåt bad vart det inte. Det var helt enkelt för kallt och jag kom ju inte hit för att plåga mig.

Inga provsvar

Nu har vi landat i Barcelona och hit har sommaren redan kommit, tokigt skönt. Imorgon blir det bland annat plajan och ett dop i medelhavet.

Fick inga provsvar idag, hoppas på bättre tur imorgon. Är alltid nervös inför dom och just idag känns det jobbigare. Det kan nog bero på att jag är så långt hemifrån om dom skulle hitta nåt.

Leukemi skit

Nu måste jag få tummen ur och komma iväg imorgon och ta prover. Fy fan vad det tar emot, gillar det verkligen inte. Man blir så påmind om skiten då och så väcks så klart en, förhoppningsvis obefogad, oro inom mig.

Berättade för några nära arbetskollegor igår (som jag trodde jag pratat med förut om skiten) om att jag blivit sjuk. Känns alltid bra att få berätta det för folk som bryr sig och som kan "behöva" veta, men nästan jämt så kommer det som en liten baksmälla av ångest, oro, ledsamhet och skräck.

Jävlar vad jag önskar att jag inte skulle drabbas av den här skiten!!!
Det gör så förbannat ont när jag tänker på det!!!
Leukemin kan dra åt helvete, jag är så jävla uttråkad och less på den!!!
Om jag får tillfälle ska jag köra upp nåt där solen inte lyser på han, han ska få!!!

Nu till positiva tankar. Var ute paddla idag och såg bäver vid två tillfällen på nära håll. Hur ofta händer det i Stockholm?

Provtagnings dax

I veckan som kommer är det dax för nya provtagningar, är inte särskilt nervös.
Jag kom på idag att det är dax nästa vecka, det är skönt att det inte ligger och gnager hela tiden.

Kunde inte avstå en paddeltur i dagens fina väder. På tal om väder, i Barcelona ska det vara 20 grader varmt och sol när vi kommer dit. Lika bra att ta med badkläder...