Nu har det hänt!Jag har uppnått komplett molekylär remission, dvs att sjukdomen inte kan påvisas med PCR-metodik (=det finns inga spår i blodet alls av KML´en)!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så jävla skönt att jag började gråta när jag fick det av min doktor. Även om sjukdomen är kronisk så kan man säga att KML´en är inlåst i en källarhåla som har blivit igenmurad och nyckel kastad i sjön. Skiten kan komma tillbaka, men hur troligt är det? INTE ALLS!!!
En sån jävla lättnad att äntligen få det efter 1,5 år, nu överlever jag. Jag kommer inte dö. Jag kan börja släppa den tanken och oron kan släppa taget om mig...
Min doktor sa att jag inte behöver ta nya prover på 2 månader, förstår ni vilken skillnad från tidigare då det har varit mellan några dagar till 2-3 veckor mellan provtillfällena. En sån jävla lättnad och det är precis vad som behövs för att kunna släppa och gå vidare.
Nu när det är lång tid tills nästa provtagning kommer jag försöka släppa sjukdomen en stund, komma igång på riktigt med träning och bara njuta av livet. Det kommer troligen innebära att jag kommer sänka tempot på bloggen, det är ett steg i att släppa och lägga bakom sig. Troligen kommer jag få återfall nångång då och då...
Men jävlar vilken kamp det har varit, det har varit psykiskt tungt med ovisshet och rädsla som är oförklarlig. Det har varit fysiskt tungt med stundtals dålig fysik och mestadels (mycket) smärtor.
Smärtorna fortsätter men förstunden i en lite lindrigare form.
Jag vill passa på att tacka alla för allt stöd, både här på bloggen och i riktiga livet. Ni har verkligen gjort skildnad och jag är evigt tacksam för det. Det känns lite som att jag sitter och skriver mitt seger tal och det är nog precis det jag gör!!!
Nu har jag och familjen sugit på den här karamellen i några dagar och jag personligen ska nog fira detta genom ett ordentligt fyspass i morgon.
Återigen, tack alla för allt stöd!!!
NU VINNER VI STORT!!!
