fredag 31 oktober 2008

Livet?

Va märkligt livet är.

Livet? Vad fan är det?

Nåt som är så jävla skört, orättvist och helt omöjligt att förutsäga.

Vad händer? Omöjligt att förutsäga.

Det är denna oförmåga att förutsäga nåt som skapar sån ångest, sån rädsla...

Är livet värt att leva? KLART DET ÄR!!!

Det är bara jobbigt just nu!

Jag famlar runt i mörkret och letar efter en lampknapp. Vi ska se att jag snart är framme...

Hoppas inte Leukemin står och lur passar och dänger till mig ordentligt i mörkret först...

Inlagd!

Doktorn har beslutat att lägga in mig på vårdavdelningen igen, fy faan va trist. Jag blir så ledsen...

Hon grundar sitt beslut på följande:
1. Jag har knappt varken ätit eller druckit på över en vecka
2. Jag mår sämre idag än vad jag gjorde igår, illamående, slöhet odyl.
3. Jag har svårare i dag att svälja ner kost än vad jag hade igår

Jag kommer få göra en ny gastroskopi, förhoppningsvis redan idag. Jävlar vad det är otrevligt, denna gång ska de få droga mig á la plattan style...

Var det verkligen så här det skulle bli? Vad är meningen med detta? Min omgivning är fantastisk, jag har de underbaraste människor vid min sida, livet är underbart i övrigt men ibland är det mörkt. Jävligt mörkt!!! Vart är ljuset just nu???

Jag har varit på KS för det mesta den sista tiden, men tänkt att så länge jag får komma hem till kvällen är det väl ändå ok. Min förhoppning i måndags var att kunna äta mat idag. Snacka om att det vart helt tvärt emot. Jag får inte i mig nåt och jag blir kvar på KS över helgen...

Och tittar jag ut genom mitt fönster så har jag bara regn hos mig. Känns detta igen?
(Läs mitt allra första inlägg på bloggen)


torsdag 30 oktober 2008

Rond 10

"Rond 10 avgörs på poäng... och vinnaren är... Leukemin"

BUUUU!!!! Din jävla sopa, din sjuka lilla kräfta!!!

Han tar hem denna rond, men han kan inte tro att han gör det på ett hedersvärt sätt. Med tanke på hur många slag den lilla råttan har slagit under bältet denna rond borde han diskas...

Vänta, vad händer nu... Domarna sammanträder... Ringdomaren kliver upp i ringen igen, fattar kombatanternas armar:

"Efter extra sammanträda har följande domslut fattas:
Vinnare i den tionde ronden är...... JENS!!!"

Publiken når extas. Leukemin smiter ut för att slippa hånropen från läktarna.

Domarbasen har beslutat att diskvalificera Leukemin på grund av orent spel under rond 10.
Rättvisa har skippats!!!

Mitt HB fortsätter sin resa neråt...
0-1

Mina Trombocyter har slutat vackla och går nu i en neråt gående trend...
0-2

Mina Vita är lite låga...
Oklart vems poäng det blir...

Mitt immunförsvar är fortfarande schyst (oförändrat sedan sist)...
1-3

Domarna beslutatade att han borde vunnit större med all den skit han ställt till med utanför spelets regler... Och jag kan inget annat än att hålla med...

Jens vs Leukemin: 7-3

Dagens sjukhusvistelse

Känns som jag snart har blivit en inventarie här på avdelningen. Så här va det väl inte meningen att det skulle bli?

Faan nu har jag varit här 8 av de senaste 11 dagarna. Så jävla sjukt värdelöst!

Idag har de ökat dosen dropp med 1 liter extra koksaltlösning. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer "råka ut" för näringsdroppet. Det tar en heldag att få. Nu verkar det tveksamt om jag kommer slippa detta ställe under helgen. En tröst är i alla fall att personalen inte kunnat vara bättre...

De prover som togs idag är den vanliga blodstatusen, HB, Trombocyter mm, och ett för att mäta något annat i blodet. Vad jag förstått så är det dessa värden som avgör hur mitt dropp ska se ut framåt. Vi får se vad det säger...

Imorgon ska jag först till en ögonläkare för att undersöka om Leukemin har strulat till det med mina ögon. Jag tror inte det men tydligen kan den ge vissa syn störningar. Vi får se imorgon...

Därefter ska jag tillbaka upp hit på KS, såklart...

onsdag 29 oktober 2008

Och så hemma igen...

Min doktor kom förbi och pratade med mig idag. Man har ännu inte tagit beslut om hur det blir med min framtida medicinering. Tre alternativ finns:
1. Man prövar att medicinera som tidigare och hoppas det funkar
2. Man sänker dosen och hoppas att det kommer funka
3. Man tar ut mig ur studien och sätter mig på en annan behandling.

Alternativ 1 och 2 känns ok, alternativ 3 känns inte ok. Det har ju visat sig att min medicin faktiskt funkar för mig just nu och det skulle kännas tryggt att få fortsätta med den. Att börja med nåt nytt som man inte vet funkar känns otryggt. Kommer den funka, vad händer annars, biverkningar, det finns massa frågetecken. Frågetecken som jag helst skulle vilja slippa bry mig om...

Imorgon kommer man komplettera mitt dropp med ytterliggare ett dropp, ett dropp med koksaltlösning. Det är bara för att säkerställa att jag inte ska få vätskebrist. Det som kom fram idag och som gör att jag känner mig ännu mer motiverad till att börja äta snart är att nu kommer de snart sätta in ett näringsdropp istället för det jag får nu. Nackdelen med ett näringsdropp är att det tar 8 timmar att tillgodo se sig det, vilket innebär att jag kommer behöva vara på KS varje dag i närmare 9 timmar. Fy faan, om man inte tyckte det här var trist innan så gör man det nu!

Imorgon blir det nya provtagningar och i och med det avgörs rond 10. Vågar inte hoppas på seger med tanke på att jag stått utan medicin i över en vecka nu. Men det vore riktigt skönt att knäcka det jävla arslet eftersom han hela tiden är på mig med orent spel. Att ge tjuvsmällar mellan ronderna är riktigt fult!!! Men att han kör ett fult spel har vi sett sedan tidigare...

Och på KS åter igen...

...eller är jag hemma nu, svårt att dra gränsen mellan KS och hemma. Är här alldeles för ofta just nu...

Ligger på KS igen med nytt dropp. Så här kommer det håla på fram till att jag kan börja äta ordentligt igen. Än så länge har det inte framkommit något nytt om mina besvär men jag hoppas doktorn kommer förbi och berättar nåt intressant och bra för mig...

Något som är bra, väldigt bra, är att jag fixade bägge examinationerna som jag hade under förmiddagen. Jag fick också tillbaka den tentan som jag väntade på och även den med godkänt resultat. Så jävla skönt. Än så länge ligger jag inte efter i skolan och det känns otroligt bra.

Vi får se vad som händer här på KS under eftermiddagen men jag ska upp hit imorgon igen, det är redan bestämt. Jag hoppas innerligt att jag slipper KS i helgen, men blir det inte bra tills dess så kommer jag få vara här då med...

Knas

Idag är det kaos. Försöker fokusera. Har 2 examinationer idag. Först har jag en praktisk som jag inte övat på sedan förra terminen. Den får gå på vilja och vansinighet...

Sen ska jag träffa en lärare och diskutera våld i nära relationer. Ett väldigt "spännande" ämne. Men det är tyvärr inte där jag riktigt håller mitt fokus.

Mitt fokus är som en unge i en leksaksaffär. Så fort man lyfter blicken så ser man nåt nytt att fokusera på. Och det fattas ju inte direkt saker att fokusera på i mitt liv just nu...

Nilotinib, leukemi, sår i matstrupen, KS, familj, rädsla, skola, ny medicin?, panik,provtagning, ilska, familj igen, tillbaks till KS, ledsen, tentor, livet...

Tar en dag i taget men idag är det mycket. Ska bli skönt att beta av lite direkt på morgonen. Få kontroll på dagens kaos för mitt i allt känner jag att det gömmer sig en massa känslor. Idag känns som en dålig dag.

Längtar till imorgon, imorgon är en ny dag...

tisdag 28 oktober 2008

Gästspelar! (Jenny tillika sambo)

Har funderat ett tag nu...kanske ska jag försöka få ur mig lite här...verkar funka för Jensa!
Hur ska jag börja eller var ska jag börja eller varför ska jag ens behöva göra det här!?! Livet tar verkligen oanade sidospår helt utan att vi får en chans att kunna vända tillbaka till den från början givna vägen. Det är tydligen bara att åka med vare sig man vill eller inte...
...har insett att det skulle hjälpa mig om jag pratade om det eller i alla fall accepterade fakta och våran situation...men det tycks vara lättare sagt än gjort!

Satt på en föreläsning förra veckan med Lou Rossling som är pedagog och livscoach och lyssnade till hennes underbara monolog om hur livet påverkar oss i vårt yrke och varför vi gör som vi gör; vi som är ammade var fjärde timme, som har skrivit fina bokstäver på linjen och klippt papperskatter med spiralsvans vi gör vissa givna val i vår pedgogiska vägledning och det är inte konstigt enligt Rossling med tanke på vår uppväxt att det blir som det blir. Hon har en skön humoristisk stil och hon får mig att stundtals skratta högt men lämnar också mycket till eftertanke...och så väljer hon att avsluta med Armstrong sjungandes "A wonderful world" och då kan jag inte längre tränga tillbaka allt...
Jag som är praktexemplet på modellen lägga locket på gråter nu så jag hulkar...va f..n skulle allt lyckas tränga igenom just där och då jag kämpar men kan inte få stopp på mig själv! Sittandes i mittenraden i mitten är det svårt att smitta ut obemärkt och jag väljer att sitta kvar omringad av mina kära kollegor känner jag mig i alla fall ganska trygg. Men inte så trygg som innanför hemmets fyra väggar dock...
...när jag nu sitter där inklämd utan möjlighet att smitta från allt låter jag sakta allt det jag lagrat långt långt där inne komma upp till yttan och tankarna börjar snurra. Jag har så svårt att förstå vill inte acceptera...vi har ju jobbat så hårt för att komma dit vi är idag och är ju experter på att hitta strategier för att övervinna det mesta men den här gången måste vi acceptera för att gå vidare...och det ska ni veta, mina nära och kära, är betydligt lättare sagt än gjort! Men ni alla som finns runt omkring oss i vardagen och ni som hör av er med hejarop på vägen hjälper oss ofantligt mycket...det är så skönt att känna att man inte är ensam i den stora världen när allt plötsligt och utan förvarning rasar samman...

TACK!

Jenny

Och hemma igen...

Oj, det blev nästan 10 timmar på KS idag. Det är mycket och länge...

På gastroskopin hittade de 3 stycken sår och varje sår var ungefär stort som en enkrona. Det positiva är att såren, även om de är stora, så var de inte så djupa. Då är det inte riktigt lika allvarligt.

Eftersom jag då av förklarliga skäl har svårt att få i mig något i huvudtaget så måste jag komma upp till KS varje dag och få dropp. Ca 4 timmar per dag, det suger verkligen!!! Men jag hoppas att med medicinen jag nu har fått så ska det hela vara över ganska snabbt, vore as trist att behöva åka dit i helgen.

Såren är med största sannolikhet biverkningar, antingen från Nibotinibet (leukemi medicin) eller från antibiotikan jag åt förra veckan. Så nu måste doktorn ta ställning till hur vi ska göra med leukemi medicinen.

Antingen så försöker vi fortsätta snart som vanligt eller så reducerar vi dosen. Ett tredje alternativ är att jag kommer bli tagen ut ur studien och får börja med den traditionella medicinen Glivec. Jag hoppas att problemet beror på antibiotkan och att jag kan fortsätta som vanligt eftersom den verkar fungera bra för mig (förutom eventuellt denna skit).

Allt detta är tufft för mig och min familj och jag blir jävligt sne på att den där jävla Leukemin dänger på mig så in åt helvete mellan ronderna. Jävligt fegt!!!

Kom igen din skelögda jävla råtta så ska jag ge ett hedligt gammalt kokstryk!!!

Och på KS igen...

Då ligger jag seden halv åtta i morse med på KS igen. Har nyss kommit upp från gastroskopin. Jävulens påhitt!!! Fy helvete i mina brallor, det sög.

Vad de kunde säga direkt efter undersökningen var att de såg tre större sår och att de hade full förståelse för mina smärtor. Nu väntar vi med spänning/fruktan på vad läkaren ska komma och säga när hon får provsvaren, och hur vi går vidare.

Psyket håller ihop nästan obehagligt bra, jag vill inte stuva undan alla känslor och sen bli utsatt för den där jävla flodvågen igen. Men som tur är bubblar det upp känslor ibland...

Nu längtar jag efter mat, mycket mat!!! Har knappt ätit eller druckit sedan i fredags.
Håll i hatten vad jag ska äta när jag blir kry...

måndag 27 oktober 2008

Hemma igen

Då var man hemma igen, grymt skönt!

Jag fick ingen tid idag för gastroskopin utan ska vara tillbaka 07.30 imorgon för att få en "återbuds tid".

Jag fick dropp idag för att kompensera att jag knappt har ätit eller druckit sedan i torsdags, imorgon blir det mer dropp. Har gått ner ca 2 kilo sedan i fredags...

Hoppas verkligen att de hittar nåt skit imorgon så de kan "åtgärda" problemet relativt enkelt och jag kan börja med min medicin igen.

Idag har jag hållit upp i en vecka. Men blodvärdena är, tycker i alla fall jag, förvårnadsvärt bra. Nu ser man att HB´t faller och Trombocyterna går lite knackit fram och tillbaka. Men det viktigaste av allt är att de Vita inte rusar uppåt. Måste tyda på att jag har proppat till Philadelphiakromosonen (hjärnorna bakom allt skit) ordentligt, så duktigt att han fortfarande försöker ruska av sig smällen.

Nu är jag trött på all skit, nu vill jag börja skolan igen. Hoppas att jag kan komma loss till skyttet imorgon eftermiddag men vi får se vad som händer imorgon på KS. Det viktigaste är att få komma hem varje kväll till min familj och att inte bli kvar där över natten...

KS idag igen...

Jaha, då var man på KS igen.

Ligger med dropp och de letar tid för en gastroskopi senare i eftermiddag/kväll med anledning av mina smärtor och "kramper". Självklart har de i vanlig ordning tagit lite blodprover oxå.

Känns bra att bli ordentligt undersökt samtidigt som det suger att va här. Men allt talar i alla fall för att jag ska få komma hem ikväll. Vi får se vad som händer...

söndag 26 oktober 2008

Normal familj?!


Idag var vi på Aquariet på djurgården.

Barnen tyckte det var jätte kul och spännande med alla fiskar. Speciellt när de matade hajarna. Det är skönt att ta sig samman och komma iväg och låta barnen få det roligt. Man har det tungt som det är och behöver inget dåligt samvete över att barnen blir understimulerade. Man vill att de inte ska behöva märka av vad som pågår...

Imorgon ska jag ha ny kontakt med KS igen, främst angående mina smärtor. De har minskat men är långt ifrån borta. Idag har jag totalt ätit, bort sätt från lite överkokta nudlar, fast föda motsvarande kanske 3 tuggor. Det är svårt att få bort hunger känslan...

Det börjar kännas nu att man knappt ätit på några dygn, man är bland annat trött och seg i kolan. Längtar efter att "kramperna" ska försvinna.

Har inte lust att vara borta från skolan även denna vecka och tillbringa massa tid på KS. Räcker med att jag ska dit på tisdag och torsdag.

Hoppas allt ordnar upp sig snart så jag kan påbörja min medicinering mot Leukemin igen...

lördag 25 oktober 2008

Dagsformen...

Jag är så trött på att ha ont i halsen/bröstet. Trött på dessa jävla "kramper" i matstrupen (slemhinnorna i matstrupen). Kramperna kommer alltid när jag äter och dricker men även spontant med jämna mellanrum.

De har sagt att det borde gå över ganska snabbt, hoppas det.
Ska ha ny kontakt med KS på måndag bara för att diskutera hur jag mår och om vi behöver (troligen och förhoppningsvis inte) gå vidare med smärtorna.

Jag har tvingats inse att jag inte är lika stark längre som jag var förut. Jag tror att all den skit som hänt senaste veckan, blödning och inflammation i armbågen och trassel i matstrupen, beror på att kroppen är svag just nu. Det är mycket som händer i den och den, precis som psyket, går på högvarv för stunden. Och vid de tillfällena behövs inte så mycket för att det ska bli förmycket.

Nu längtar jag efter riktig mat. Nyponsoppa oh lite vittbröd är igen måltid, möjligen ett mellanmål. Men jag kan ju inte äta mellanmål endast i flera dagar...

Är inte tuggan riktigt liten och väldigt väl tuggad så gör den fruktansvärt ont att svälja. Dricker jag en för stor klunk eller om klunken är för varm eller för kall gör den fruktansvärt ont att svälja. Det räcker inte med att det gör fruktansvärt ont, det utlöser också kramperna som även de gör fruktansvärt ont...

fredag 24 oktober 2008

Rond 9

Äntligen hemma igen efter att tillbringat dagen på KS pga att jag haft så förbaskat ont i halsen och ner i bröstet.

Faan att behöva vara där fyra gånger på en vecka. Det suger.

Vad man nu tror om dessa smärtor är att det är slemhinnorna i matstrupen som blivit irriterade av antibiotikan som jag äter för armbågen. Vilken jävla soppa!!!
0-1

Man tog ny blodstatus idag och den visade vissa skildnader jämfört med tidigare.
Skildnaderna ligger i att:

Mitt HB har sjunkit till 130 (-5 eheter), men det är fortfarande ett relativt bra värde.
0-2

Mina Trombocyter har sjunkit till 166 (-33 enheter), det är en stor skildnad men värdet är fortfarande relativt bra.
0-3

Mina Vita har sjunkit till 4,3 (-0,1 enheter). Kan lika gärna vara en felmätning.
0-3

Mina Neutrofila är oförändrade. SKÖNT !!!
0-3

Nu har jag fått massa spö denna vecka som jag inte "räknat" med. Och den jäveln lyckades tränga igenom min gard och träffa med ett antal ordentliga smällar. Nu gäller det att skaka av sig smällarna och resa sig igen.
0-4

Jag får summera denna rond (som jag var helt oförberedd på och inte visste skulle komma redan nu) som förlorad. Känns som Leukemin tog hem den på knock. Men jag var helt oförberedd och tog bara emot, nästa rond (som mig vetligen avgörs på torsdag)ska jag köra upp min smärta i honom där solen i lyser...

Jens vs Leukemin: 6-3

Det halsonda växer

Det halsonda har tilltagit. Djupa andetag gör riktigt ont, tryck över bröstet eller att ligga på mage gör det jobbigt med andningen. Att svälja gör väldigt ont och att äta eller dricka gör skitont.

Det konstiga är att det inte gör som ondast i halsen utan nu sitter "epicentrum" i bröstet, ungefär mellan bröstvårtorna.

Har precis varit i kontakt med KS och de sa åt mig att komma in så det blir fjärde gången denna vecka jag är där. Det är ingen nöjespark direkt...

Det är förjävla lågt av Leukemin att inte kunna ta fair fight. Så fort han torskar nåt så ger han sig på mig på nåt annat sätt!
När jag förlorar en rond biter jag ihop och kör, kör hårt som faan!

Men inte han inte, den lilla jävla skiten tittar istället efter någon svaghet hos mig och väljer att attackera den. Jag har sagt det förr och säger det igen, blodsmak får mig bara att kämpa hårdare. Så tills han har tömt mig på blod kommer han aldrig få mig att sluta kämpa, sluta slås, sluta förnedra honom!!!
Hur känns det att varit 105 000 000 mot 1 och hålla på att åka på torsk?!
Nu är ni bara drygt 4 000 000 mot 1, bäst att ni flyr, flyr som de små jävla råttor ni är!!!

torsdag 23 oktober 2008

Häftigt!!!

Nu har min blogg blivit läst över 2000 gånger!

Riktigt häftigt!!!

Tack för stödet!!!

Rond 8

"Vinnare av rond 8... på knock... äääääääär.....JENS!!!"

Det var en kort en, kort och hård rond.

Trombocyter: Stigit till 199. Känn på den du!!!
1-0

HB: Upp till 135. Smaka på den långt ner i din hals!!!
2-0

Vita: Nu 4,6. Där fick du!!!
3-0

Neutrofiler (immunförsvar): 2,4. KNOCK OUT!!!
4-0!!!

En riktig jävla knock!!!

Skönt nu är husarresten upphävt och lika så stressen att åka akut för lite feber (tror jag, måste fråga). Blir hemma imorgon oxå från skolan, tror jag, för att vila min hals.

Skönt att min kropp verkar vara ganska snabb i vändningarna när det gäller mina värden, på gott och ont...

Jens vs Leukemi: 6-2!!!

Halsont

När jag vakna idag kände jag direkt att jag hade ont i halsen.
Det gör ont uppe ifrån halsen ner i bröstet.
Ungefär som när man råkar svälja en för stor bit mat.

Har precis talat med KS och sköterskan ska tala med doktorn och sen får vi se vad som händer. Eftersom jag inte har feber så behöver jag inte dra direkt till KS, i varje fall inte fören sköterskan har pratat med doktorn.

Vi får se vad som händer under dagen och i eftermiddag kommer jag få de nya provsvaren.
Hoppas det ser bättre ut idag...

onsdag 22 oktober 2008

Sjuk?

Har börjat känna mig hängig och har ont i halsen.
Har sovit lite på kvällen men känner mig fortfarande inte bra.

Hoppas att det inte eskalerar, om det håller sig lugnt ska jag nog upp till
Dagvården imorgon och snacka med dem. Ska ju ändå till KS för nya prover.

Hoppas jag har tillräckligt med immunförsvar för att hålla kroppen under kontroll...

Mörkt...

Det är helt sjukt ogreppbart att jag bär på en dödlig sjukdom. Känslan sprider panik och ångest i hela kroppen.

Det får en att gråta, känna sig förtvivlad, fundera på vad som egentligen är meningen.

Det är för stort för att sätta ord på, det går bara inte. Jag har funderat och funderat men det finns inte ord som beskriver känslan att bli utsatt för ett sånt övergrepp.

Och om det fanns är jag inte säker på att jag skulle kunna hantera ordet...

Jag är 30 och bär på en dödlig sjukdom...

Jag älskar att leva, varför försöker nån hindra mig???

tisdag 21 oktober 2008

Hypokondri...

Var på KS igen idag och träffa doktorn.

Det mesta var ju bra. Kanske inte bra men mindre skit...

Jag har "svarat" på medicinen men för den skull är det inte säkert att den kommer funka hela vägen. Men det finns inte nåt som talar emot att det kommer funka heller...

Nu har doktorn verkligen poängterat många gånger att om jag får feber eller blir sjuk måste jag åka "akut" till KS eftersom jag har så svagt immunförsvar.

Och nu känner jag mig sjuk hela tiden, hypokondri?
Har jag feber? Har kanske tagit tempen 5-10 gånger idag, aldrig haft över 37 grader.
Rann verkligen mitt snor så här mycket ur näsan för några dagar sen? Troligen men inte säkert. Har jag inte blivit tjock i halsen? Jo jag tror det men jag vet inte.
Helvete vad det snurrar...

Känner mig som en riktig hypokondriker som lever i husarrest. Det är riktigt segt att behöva hålla sig undan. Visst, jag får gå ut och absolut får jag träffa folk på min promenad. Men vill jag det, den ena har precis varit sjuk, den andra har snoriga dagis barn. Den tredje har väll nåt annat skit som ligger och skräpar, om inte så i alla fall i det dolda. Jag vågar inte riskera nåt just nu...

Det sista jag vill är att tillbringa dom närmaste dagarna inlagd på KS med nån simpel jävla sjukdom som min kropp för stunden inte klarar av att hantera.

Tänk att sånt här skit, som kan tyckas vara litet i sammanhanget, kan kännas så tungt. Man känner sig så skör, så liten. Man ser det mörka molnen torna upp sig i horisonten, hur känslorna börjar dra ihop sig i magen...

Förhållningsregel 1

Doktorn ringde igår eftermiddag och gav ett förtydligande angående mitt "dåliga" immunförsvar: Om jag får feber, runt 38 grader, måste jag åka akut till KS.

Känns så där...

Nu börjar man noja över den här skiten, har verkligen inte lust att bli inlagd på grund av nån simpel jävla sjukdom.

Ska bli intressant och se vad som händer med mina blodvärden nu när jag kommer hålla upp med min medicin under en period. Kan nog bli så att jag förlorar de närmsta ronderna...

Att detta kunnat hända visste vi från början eftersom som doktorn har pratat med mig om detta tidigare. Men man orkar inte gå och bygga upp en stor mental förberedelser för alla eventualiteter, då blir man knäckt. Man får vara medveten om vad som kan komma men jobba med det som brinner förstunden...

Men det är klart att rädslan tilltar och att man känner skräcken krypa fram igen...

måndag 20 oktober 2008

Rond 7 är avgjord

"Vinnare av rond 7 är... på poäng... Leukemin"

Denna rond torska jag, aktuell ställning: 5-2.

Mitt HB har stigit till 114.
1-0

Mina Trombocyter har sjunkit, till 157. De ligger dock fortfarande kvar på en bra nivå.
1-0

Mina vita har sjunkit till 2,1.
1-1

Mitt immunförsvar har sjunkit till 0,8.
1-2

Jag "måste" vara hemma, till och börja med, några dagar eftersom infektionsrisken är stor.
1-3

Jaha, denna rond torska jag på övertid. Ska träffa doktorn imorgon och kommer väl få vidare "förhållnings regler". Vad som är sagt nu är att jag ska hålla mig hemma för att skydda mig mot sjukdomar. Jag ska även hålla upp med min medicin en stund för att låta värdena stabilisera sig.

Fan detta suger, även om jag varit inställd på att detta kunnat hända. Nu gäller det verkligen att ligga lågt och hålla sig undan.

Ska kämpa för hålla modet och humöret uppe...

Väntans tider

Nya prover tagna, nu är det bara att vänta, igen...

Det tär verkligen på mig med all denna provtagning och framförallt väntan på svaren...

Stjärnan som tog proverna i torsdags gjorde väl ett si så där bra jobb. Inget fel på proverna. Men min armbåge där hon tog proverna. Hon stack igenom och orsaka en blödning i armbågen och (kanske hänger samman, jag vet inte) en inflammation i armvecket. Det smärtar och jag vaknar på nätterna av smärtan.

Ytterligare ett taffligt försök att knäcka mig. Fult spel...

I eftermiddag avgörs den pågående ronden från i fredags. Den ska bli min!

söndag 19 oktober 2008

VARFÖR!!!

Varför i helvete drabbar denna skit mig!!!

Det är så underbart att umgås med mina tjejer, det får aldrig ta slut!!!
Det får aldrig någon, någonsin, ta ifrån mig!!!

Jag är ju i himlen, med min änglar!!!
Ta mig inte härifrån...

En gång i tiden...

Tänk va livet var lätt en gång i tiden...

fredag 17 oktober 2008

Vågen

Nu kommer vågen. Och det är skönt. Den är massiv och högljud. Den täcker solen. Nu kommer mörkret...

Tur att jag hunnit rusta för strid, delvis hunnit söka skydd. Det här är en fight jag inte kommer parera. Den här fighten kommer jag stå rakryggad och ta, smäll efter smäll...

För nu har han gjort det igen. Han har skrämt mig. Han får mig att bli rädd för att jag snart ska se slutet. Att det är dax för mig att gå till andra sidan. Och då kan jag inte få ordning på tankarna.

Kommer mina små tjejer att komma ihåg mig, deras pappa?
Hur ensam kommer jag att bli?
Jag vill ha livet framför mig, inte bakom mig!
Hur ska jag någonsin kunna få frid när mina änglarna finns här!?
Allt jag älskar finns här!!!

Rond 7

Ja ha, hur blev det här?

Trombocyterna: oförändrade.
0-0

HB´t: oförändrat.
0-0

Vita blodkroppar: minskning med 0,1 enheter.
0-0?

Immunförsvaret: minskning med 0,2 enheter.
0-0??

Man kan tycka att Leukemin kanske tog hem denna rond men va fan. Det var så små marginaler så det kan röra sig om missvisningar i provtagningen.

Denna rond går in på övertid och avgörs i och med måndagens provtagning.

Försöker tänka som så att detta i alla fall inte är något negativt besked eftersom jag ,knappt, inte blivit sämre. Klart det hade varit roligare med ett klart positivt besked men det kan man inte få varje gång...

torsdag 16 oktober 2008

Cancer

Cancer är nog det fulaste ordet jag vet. Det ordet som för mig är mer laddat än något annat ord.

Ett ord som skapar panik och rädsla, ett ord som jag många gånger upplever som något som inte berör mig.

Cancer är något som jag inte kan förlika mig med. Leukemi, jo visst så jävla illa är det. Men jag "har inte" cancer. Inte en chans. Hur skulle jag kunna ha cancer? Det går bara inte in. Försöker inte ens. Pratar inte om cancer.

Cancer bara dyker upp som någon jävla gubben i lådan. En gubbe man inte får ner oavsett kraftansträngning. Gubbjäveln går bara inte ner...

onsdag 15 oktober 2008

Stänk

Jag känner stänk från vågen, det har börjat "bubbla" inom mig.

Skönt, även om vågen kör över mig så ska det bli skönt att komma i kontakt med mina känslor. Jag känner att jag har mycket inom mig men att det inte kommer fram. Kanske morgondagens besök på KS ändrar på det.

Jag hoppas det, jag vill få fram det. Nu känns det som jag bär på en sorg, obehagskänsla, rädsla som jag inte kan definiera. Och det som inte går att definiera är svårt att bearbeta...

Det kanske inte är så mycket, vad vet jag? Inget fören det kommer fram...

Som man lite skämtsamt kan säga: "den som lever, den får se"...

tisdag 14 oktober 2008

5-1

Jaha, då gick även denna rond till mig.

Mina trombocyter fortsätter att stiga.
1-0

Ett värde som tagit ett litet skutt i rätt riktning är HB´t.
2-0

De vita och immunförsvaret är oförändrat, så nu fortsätter dom här testerna med kort mellanrum. Tråkigt.
Ingen plockar poäng.

"Vinnare i den femte ronden..., på poäng är........Jens!!!"

Men jag står kvar, blick stilla framför vågen som är på väg.

Det har varit så mycket med en liten tjurig tjej som har tagit hela mig, hela dagen. Därför har jag inte orkat reflektera, inte ens över provresultaten.
Antar att det är bra, men jag "orkar" inte "bry mig" idag.

Allt jag kan göra är att hoppas på en bättre natt med mer sömn och mildare drömmar så tar vi resten sen...

måndag 13 oktober 2008

Flodvåg

Jag vet fortfarande inte hur dagen har blivit/blir.

Jag har flytt i två dagar från mina känslor nu. Idag vet jag inte vad jag gör. Det pirrar i brösten, känns tungt i magen och märkligt i armar och benen.

Det är ungefär som att man ser en stor flodvåg komma mot en, men istället för att man vänder sig om och söker skydd står man bara kvar, helt stilla.

Man ser vågen närma sig, man förstår att det inte kommer bli bra. Men ändå står man still. Still och bara ser vågen närma sig, växa sig större och större.

Men än har den inte kommit fram, svept undan fötterna för mig. Hoppas min paralysering upphör, att jag inte står handlingsförlamad länge till.

Hoppas jag kan hantera flodvågen och hinner söka skydd...

Kanske händer nåt imorgon, då rond 5 avgörs...

Natten / morgonen

I helgen var det fullt ös.

Igår somnade jag kvart i åtta, grymt skönt. Men tråkigt.

Nu ligger jag med en orolig liten tjej på mitt bröst. Ett bröst fyllt av oro.

Natten har varit stökig, fylld av drömmar. Drömmar som förstör det rofyllda med att sova. Drömmar som gör att man inte vill somna.

Idag finns alla "förutsättningar" för en bökig och stökig dag.

Hoppas det inte blir så...

söndag 12 oktober 2008

Baksmälla?

Igår var en hård dag.

Först var det tenta sen var det dop och det hela kröntes med att jag gick ut på stan på kvällen. Det var mycket igår men det var skönt att göra nåt annat än att bara sitta hemma på kammaren. Den där jävla Leukemin följde med över allt men jag lyckades hålla honom på avstånd...

Idag känns det som nån baksmälla (var nykter igår).

Känns som jag har huvudet i ett moln, allt känns luddigt...
Huvudvärk, trött, molnet sticker i bröstet och klumpen trycker i kistan.
Det känns som jag "tar igen" det jag inte kände igår, det kanske blir så.
Som ett uppsamlings heat...

Vi får se hur denna dag blir, känns ruggigt ovisst...

lördag 11 oktober 2008

Tenta dax

Idag har vi haft terminens första tentor, 3 till antalet. Ser med spänning från emot att få resultatet.

Har lärarna tolkat frågorna på samma sätt som jag gjorde är allt lugnt. Annars kan det ha gått hur som helst...

Upptakten till dessa tentor har varit långt ifrån optimal. Har kanske pluggat 5 timmar totalt inför tentorna. Försökte igår men somna direkt. Har varit hopplöst att plugga.

Det är helt fantastiskt va trött jag är, somnar över allt. På bussen, t-banan, på lektioner till och med i väntrummet på KS.

Detta bland annat ledde till att jag skrev på 2 timmar idag, sen orkade jag inte koncentrera mig längre.

Hoppas HB't ordnar till sig snart så jag blir lite pigg.

På måndag väntar nya prover, får se vem som tar hem rond 5...

fredag 10 oktober 2008

Rättelse

Den korrekta ställningen är 4-1.

Leukemin börja med att ge mig en rejäl propp.
En propp som han hämta kraft till ända nerifrån knäna.
En propp som drog ner rullgardinen ordentligt för mig.
En propp som det tar lång tid att återhämta sig ifrån.

Jag håller fortfarande på att ruska av mig proppen. Men under tiden tar jag igen och gasar ifrån...

4-0!!!!!!!!!!!!

"Vinnare i den fjärde ronden är: den store... den starke... den eleka... den livsfarlige Leukemi dräparen...........JENS!!!"

Då plocka jag hem denna rond med, såg ut att bli en tight rond. Men på slutet kom jag och tog hem den, på KNOCK!!!

Mina trombocyter har stigit lite till, nu är värdet 148.
1-0

Mina vita blodkroppar har stigit lite, nu ligger de på 2,7. Det är en uppgång på 0,3 enheter, alltid något...
2-0

Men tyvärr har mitt immunförsvar fortsatt att sjunka, i förrgår hade jag 1,8 och idag 1,4. Så det var väl inte så jävla bra...
2-1

Mitt HB har stigit några enheter igen, vilket är positivt eftersom det ligger lågt.
3-1

Doktor Lotta hälsade att detta i stort var ett bra svar på medicinen.
"1-2-3-4-5-6-7-8-9-10... ronden vinns på KNOCK!!!"

Så där ja din jävla lilla mes, ditt jävla kräk. Vilken liten jävla fjant du är!!!
Komma hit och bjuda upp och inte ens kunna stå för nåt av det du sagt och ställt till med.
Vilken jävla liten skit du är!!!

Nu har jag mosat de mesta av din armé, för tro inte att jag tar några fångar!

Nu är du snart ensam, ensam mot mig! Det är då mitt roliga börjar...

Så kom an bara din jävel!

NU KÖR VI!!!

Mörker

Vart kommer detta plötsliga mörker ifrån?

Ett mörker som skrämmer och får mig att bli ledsen.
Ett mörker som skapar rädsla och panik.

Hur faan kunde det bli så här?
Min tid ska inte vara kommen!?
Jag vägrar att lämna mina tjejer redan!!!

Hoppas mörkret försvinner lika fort som det kom...

Blodprov

Hon som tog dagens blodprov gjorde det "á la Murmansk". En spotloska i armväcket och ett hugg med kanylen...

Nu väntar jag med spänning inför provsvaren som kommer under dagen.

Hoppas jag vinner rond 4...

torsdag 9 oktober 2008

Imorgon

Imorgon ska jag åka till KS igen för dom nya proverna och för MRSA provtagning.

MRSA oroar mig inte så mycket, om jag mot all jävla förmodan skulle ha dragit på mig det oxå ska jag banne mig köpa en lott. Borde vara ungefär samma odds att vinna massa miljoner som att dra på sig den skiten. Det händer helt enkelt bara inte...

Så imorgon avgörs rond 4. Imorgon vid 15 tiden borde jag få provsvaren på mina blodvärden. Risken är nog stor att denna rond går till Lekuemi idioten.

Det har varit en kort men tuff rond...

Trötthet

Ojojoj, vad jag är trött idag.

Gäspar ständigt. Idag råkade jag "blunda lite hårt" när jag låg på självskyddsmattan undertiden våran lärare hade genomgång.

På bussen hem somna jag stenhårt och hade svårt att vakna när jag var framme.
Ikväll måste jag försöka somna tidigt...

Idag fick jag ett brev från Danderyds sjukhus, det var där jag först sökte vård, om att det var nån jävla dåre som låg på samma avdelning samtidigt som mig och bar på nån jävla MRSA bakteri. Så imorgon måste jag gå och testa mig för att se om jag har blivit smittad av den skiten också.

Men sån jävla otur kan väl ingen ha?
Inte ens jag!

onsdag 8 oktober 2008

3-0

"Vinnare av rond 3 är:.....Jens!!!!"

Den har ronden vann jag på poäng.

Mina trombocyter (bla blodets koaguleringsförmåga) är tillbaka på samma nivå som för en frisk person. 1-0.

Mitt HB (bla rödablodkroppar) har återigen sjunkit, nu till 94. Det innebär en försämring med 7 enheter, referensvärdet är (tror jag) 130. 1-1.

Mina vita blodkroppar har även dom sjunkit. Nu till 2,4. Det är lågt, alldeles för lågt. Referensvärdet där är 4-8. Att ha lågt med vita innebär att immunförsvaret riskerar att bli kraftigt försämrat. Så istället för en ny kontroll om 14 dagar blir det nu en ny på fredag morgon. Man måste följa upp så att mina vita inte sjunker för lågt. Därefter fattar man nya beslut om hur medicineringen och blivande kontroller. 2-2.

Nåt annat jag känner är positivt är att medicinen biter på min kropp. Det hoppas jag innebär en snabb förbättring av mitt välmående. 3-2.

Det blev en tight rond men den sluta 3-2. Jag vann!!!!

Jag körde ner suspen i halsen på den jävelen men samtidigt hann han ge mig en pungspark...

Mitt hörn


Då har man varit på KS igen och tagit nya prover. Väntar med spänning på att få provsvaren i eftermiddag.

Tänkte så länge att ni ska få se "mitt" lilla kryp in på KS...

tisdag 7 oktober 2008

Jävlar!!!

Nu orkar jag inte hålla emot. Han tog mig. Den jävelen smög sig på...

Han har fått molnet av gråt i bröstet att växa. Det växer och det gör ont...

Det får mig att bli ledsen över det som hänt med min kropp. Över det övergrepp Leukemin har utsatt mig för...

Det får mig att bli ledsen över att det finns nåt i min kropp som försöker hindra mig från att få va med när mina tjejer växer upp...

Fan, han fick mig!!!

Ta mig om du kan!!!

Blev det jobbigt nu när jag tog skydd och gömde mig?
Vet du inte vart du ska leta din jävel?
Fågel, fisk eller mitt emellan?

Ha ha ha din jävla sopa!!!

Imorgon får vi reda på vem som vinner rond 3, jag hoppas att du går på knäna vid det här laget!!!

Tar skydd...

Idag tar jag skydd. Sitter inte länge på samma plats i t-banan, forcerar hans attacker. Duckar pilarna, är hal som en ål.

Idag är en dag då jag ska gömma mig för idioten. Vila upp mig för att orka ta fighten en annan dag.

Idag hoppas jag att jag lyckas hålla mig undan...

måndag 6 oktober 2008

Hugg i ryggen!

Nu har jag lämnat min borg och vackra prinsessa och begett mig till skolan.

Direkt utanför murarna står den jävelen med sin äckliga armé av sjuka blodkroppar. Så fort jag påbörjar min resa så börjar de med sin attack.

Jag står gärna ensam och proppar till dem om de vågade mötas på ett schyst sätt. Jag mot rubbet!!!

Men de sjuka jävlarna vågar inte mötas så. De attackerar bakifrån.

Om de ändå högg kniv så de kom så nära att jag kunde gå in i närstrid, en närstrid där jag skulle mosa dem. Skulle få en hel del stryk men det skulle va jag som stod upp i slutet...

Nu skjuter de pilar på långdistans. De är jävligt svårt att gå till anfall då, nu får jag plocka dem en efter en. Det tar tid...

Antar att jag får börja med att koncentrera mig på att hitta ett sätt att skydda mig, sen anfalla...

Min natur säger mig att anfall är bästa försvar, får kanske ompröva den tesen...

Att somna...

Att somna när de andra redan sover är som att stå ensam i en lång korridor. Längs korridoren finns öppna dörrar på båda sidor och en stängd dörr i slutet.

Plötsligt rör man sig framåt, farten accelererar.

Innanför dörrarna på sidorna är det ljust, där finns det folk och värme. I takt med att man kommer framtill dörrarna slås de igen.

Plötsligt är man i slutet av korridoren och den sista dörren slår upp.
Plötsligt står man på andra sidan, där finns bara mörker.

Snart märker man att i det mörka rummet finns inget golv, man börjar falla handlöst. Man faller ner i mörkret, mot tomhet, tystnad, ensamhet och rädsla.

För det mesta fångas man upp av skyddsnätet, ett skyddsnät som hindrar morgondagen från att bli en katastrof...

söndag 5 oktober 2008

Snart hemma

Då är man snart hemma från landet igen. Verkar som Leukemin hade svårt att gå till attack, förutom på nätterna. Han kanske har svårt att hitta mig när jag är på landet.

Men nu är jag strax hemma, hoppas att han inte står och väntar utanför min dörr...

lördag 4 oktober 2008

Din jävel!!!

Då har det varit natt igen, och med natten kommer attackerna. Attackerna som leukemin försöker knäcka mig med.

En sak är att han kör en smutsig fight mot mig. Men de senaste nätterna har han tagit sig rejält vatten över huvudet. I mina drömmar ger han sig på min familj, låter mig få känslan av att allt skulle vara kaos, att vi inte står enade i fighten mot Leukemin.

Och med det gör han ett rejält misstag. Man jävlas inte med familjen Linfos, vi kanske inte är så många men vi viker oss inte en tum. ALDRIG!!!

Likväl hatar jag nätterna, på natten ligger jag värnlös och bara får ta massa skit.

Varje dag börjar med en jakt, en jakt för att försöka komma på fötter och må bra...

fredag 3 oktober 2008

Den skiten

Den skiten hotar och skrämmer mig angående min morgondag...

Aldrig att han ska få ta min morgondag ifrån mig!!!

Oj oj oj

Jävla skit nätter!

I natt var han där igen och sparka och stöka. Han försöker knäcka mig när jag har garden som lägst, nån ärlig fight söker han knappast...

I natt måste han fått in några smällar. Vakna orolig och med huvudvärk...

Nätter är ett nödvändigt ont!!!

Idioten har fått ett litet försprång i rond 3, ett försprång som jag ska jaga ikapp, ska köra över honom, mosa honom, äta en bit av honom och sen dra ifrån.

Rond 3 är min rond!!!!
INGEN SPRINGER IFRÅN MIG!!!! NÅGONSIN!!!!

torsdag 2 oktober 2008

Nu

Nu har jag kommit hem till min borg och dragit upp hängbron över valgraven.

Nu har jag fått värme av min vackra prinsessa.

Nu har jag ett större lugn i kroppen...

Hoppas murarna håller när stormen drar in i natt...

KS igen.

Jaha då har man varit på KS igen, för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.

Träffade min kurator idag så nu är min värld omskakad, men jag har långt ifrån tappat fotfästet. Det är skönt att träffa nån man inte har en så nära relation till och kunna prata om detta helvete.

Men nu längtar jag hem till min vackra prinsessa och min trygga borg. En borg med valgravar och höga murar. Murar som skyddar mig mot mörkret och med en prinsessa som värmer mig om natten...

onsdag 1 oktober 2008

Kvällen...

Sitter och försöker få arslet ur soffan för att plugga. Men det är helt sjukt va tungt det är...

Det måste vara klumpen i magen som vill sprida rädsla och panik som tynger ner mig...

Skör...

Man är inte stor när man kryper in i den lilles famn för trygghet...

Natt igen...

Då har det varit natt igen. Fy fan!!!

Att sparka på en som ligger är fegt, men att sparka på nån som ligger och sover är för jävla fegt. Man är ju helt värnlös, har inte en smula chans att parera dom smällarna...

Får försöka använda mig av smärtan...