Och så hemma igen...

Min doktor kom förbi och pratade med mig idag. Man har ännu inte tagit beslut om hur det blir med min framtida medicinering. Tre alternativ finns:
1. Man prövar att medicinera som tidigare och hoppas det funkar
2. Man sänker dosen och hoppas att det kommer funka
3. Man tar ut mig ur studien och sätter mig på en annan behandling.

Alternativ 1 och 2 känns ok, alternativ 3 känns inte ok. Det har ju visat sig att min medicin faktiskt funkar för mig just nu och det skulle kännas tryggt att få fortsätta med den. Att börja med nåt nytt som man inte vet funkar känns otryggt. Kommer den funka, vad händer annars, biverkningar, det finns massa frågetecken. Frågetecken som jag helst skulle vilja slippa bry mig om...

Imorgon kommer man komplettera mitt dropp med ytterliggare ett dropp, ett dropp med koksaltlösning. Det är bara för att säkerställa att jag inte ska få vätskebrist. Det som kom fram idag och som gör att jag känner mig ännu mer motiverad till att börja äta snart är att nu kommer de snart sätta in ett näringsdropp istället för det jag får nu. Nackdelen med ett näringsdropp är att det tar 8 timmar att tillgodo se sig det, vilket innebär att jag kommer behöva vara på KS varje dag i närmare 9 timmar. Fy faan, om man inte tyckte det här var trist innan så gör man det nu!

Imorgon blir det nya provtagningar och i och med det avgörs rond 10. Vågar inte hoppas på seger med tanke på att jag stått utan medicin i över en vecka nu. Men det vore riktigt skönt att knäcka det jävla arslet eftersom han hela tiden är på mig med orent spel. Att ge tjuvsmällar mellan ronderna är riktigt fult!!! Men att han kör ett fult spel har vi sett sedan tidigare...