Flodvåg

Jag vet fortfarande inte hur dagen har blivit/blir.

Jag har flytt i två dagar från mina känslor nu. Idag vet jag inte vad jag gör. Det pirrar i brösten, känns tungt i magen och märkligt i armar och benen.

Det är ungefär som att man ser en stor flodvåg komma mot en, men istället för att man vänder sig om och söker skydd står man bara kvar, helt stilla.

Man ser vågen närma sig, man förstår att det inte kommer bli bra. Men ändå står man still. Still och bara ser vågen närma sig, växa sig större och större.

Men än har den inte kommit fram, svept undan fötterna för mig. Hoppas min paralysering upphör, att jag inte står handlingsförlamad länge till.

Hoppas jag kan hantera flodvågen och hinner söka skydd...

Kanske händer nåt imorgon, då rond 5 avgörs...