Hypokondri...

Var på KS igen idag och träffa doktorn.

Det mesta var ju bra. Kanske inte bra men mindre skit...

Jag har "svarat" på medicinen men för den skull är det inte säkert att den kommer funka hela vägen. Men det finns inte nåt som talar emot att det kommer funka heller...

Nu har doktorn verkligen poängterat många gånger att om jag får feber eller blir sjuk måste jag åka "akut" till KS eftersom jag har så svagt immunförsvar.

Och nu känner jag mig sjuk hela tiden, hypokondri?
Har jag feber? Har kanske tagit tempen 5-10 gånger idag, aldrig haft över 37 grader.
Rann verkligen mitt snor så här mycket ur näsan för några dagar sen? Troligen men inte säkert. Har jag inte blivit tjock i halsen? Jo jag tror det men jag vet inte.
Helvete vad det snurrar...

Känner mig som en riktig hypokondriker som lever i husarrest. Det är riktigt segt att behöva hålla sig undan. Visst, jag får gå ut och absolut får jag träffa folk på min promenad. Men vill jag det, den ena har precis varit sjuk, den andra har snoriga dagis barn. Den tredje har väll nåt annat skit som ligger och skräpar, om inte så i alla fall i det dolda. Jag vågar inte riskera nåt just nu...

Det sista jag vill är att tillbringa dom närmaste dagarna inlagd på KS med nån simpel jävla sjukdom som min kropp för stunden inte klarar av att hantera.

Tänk att sånt här skit, som kan tyckas vara litet i sammanhanget, kan kännas så tungt. Man känner sig så skör, så liten. Man ser det mörka molnen torna upp sig i horisonten, hur känslorna börjar dra ihop sig i magen...