Hugg i ryggen!

Nu har jag lämnat min borg och vackra prinsessa och begett mig till skolan.

Direkt utanför murarna står den jävelen med sin äckliga armé av sjuka blodkroppar. Så fort jag påbörjar min resa så börjar de med sin attack.

Jag står gärna ensam och proppar till dem om de vågade mötas på ett schyst sätt. Jag mot rubbet!!!

Men de sjuka jävlarna vågar inte mötas så. De attackerar bakifrån.

Om de ändå högg kniv så de kom så nära att jag kunde gå in i närstrid, en närstrid där jag skulle mosa dem. Skulle få en hel del stryk men det skulle va jag som stod upp i slutet...

Nu skjuter de pilar på långdistans. De är jävligt svårt att gå till anfall då, nu får jag plocka dem en efter en. Det tar tid...

Antar att jag får börja med att koncentrera mig på att hitta ett sätt att skydda mig, sen anfalla...

Min natur säger mig att anfall är bästa försvar, får kanske ompröva den tesen...