Äntligen har jag kommit till gymmet och tränat, efter snart ett års uppehåll. Det kändes kan jag lova och imorgon lär det kännas ännu mer, hoppas jag.
Jag är ändå förvånad över att det trots allt finns en hel del kvar i kroppen, men ändå så lite jämnfört med sist. Ska sparka igång med konditionsträning under min semester och kliva in på gymmet på allvar efter semester.
Nu håller jag alla tummar jag har för att detta ska hålla denna gång. Det skulle kännas som en delseger mot Leukemin att kunna börja igen med något som jag gillar så mycket och Leukemin har satt, tillfälligt, stopp för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar