Fy fan vad det känns tungt och mörkt emellan åt nu. Jag som faktiskt någonstans börjat förstå att det skulle bli bra nu. Känslan av att inte kunna slappna av är jobbig.
Vet inte vad jag ska säga, får inte riktigt ord på det hela. Skit, ilska, mörker, oro, sorg och rädsla är några ord som passar min sinnes stämning nu.
1 kommentar:
Hallå
hej jens läste just dina inlägg och ville bara skriva ngr rader.Jag vet inte om du kommer i håg mig i från skolan vi gick i låg-mellan och högstadiet plus att våra mammor låg på BB samtidigt.Hjälpte det minnet kanske =).Ville bara berätta att jag förstår din mörka dagar väldigt väll,jag blev nämligen kronisk sjuk i en ovanlig reumatisk sjukdom för ca 10 år sedan och med den kom även smärta läkare,mediciner,prover,provsvar och även sjukpensionering så jag förstår ungefär vad du går igenom och ngt jag har lärt mig är att även om man är ensam i sin sjukdom så är man ALDRIG ensam i sitt kämpande!Och det är även ok att vara ledsen och sörja det hjälper en att fortsätta sin kamp.Många kramar till dig och familjen/Anna-Maria
Skicka en kommentar