Har piskat mig i skogen med cykeln i jakt på adrealin, funkar för en stund. Det gäller att hitta nåt "uppåt tjack" som jag inte crashar så hårt på efter åt. Vad kan det vara? Vet ej, men kärlek brukar för det mesta funka som 5-56, smörjer upp det mesta som kärvar. Åtminstonde för en stund...
Vill inte va ett offer, vill inte tycka synd om mig själv, vill inte vara svag. Men hur lätt är det? Såren på mina armar efter dagens vurpor i skogen är självförvållade, det är inte smärtan i min själ...
1 kommentar:
Hej Jens !
Tråkigt att det krånglar för dig med levervärdena men kul att du har en del att göra i jobbet...och vi är många som stöttar dig i din kamp.
Man måste få vara ledsen i bland med
även om man inte alltid vill.
Kram
Skicka en kommentar