Nervös...

Imorgon ska jag till KS, igen. Då ska jag träffa min doktor och jag hoppas verkligen otroligt mycket att jag ska få börja med min Nilotinib igen.

Jag tror jag håller på att bli tokig, jag behöver min Nilotinib. Det är jätte jobbigt psykiskt att bara gå och vänta och låta Leukemin härja fritt i min kropp.

Faktum är att om jag inte äter min medicin så har jag inte mer än mina 7 år kvar. Det ser Leukemin till. Dit ska det här aldrig behöva komma, men vetskapen tär på mig.

Kruxet är att innan jag kommit igång igen med medicinen och hunnit med alla tester som ska göras i början och kroppen har hunnit "ställa in" och "justera" mina värden kommer ta ett tag. Därför vill jag komma igång så fort som möjligt. Allt jag vill är att få leva igen, leva ett normalt liv...

Vad är jag då nervös för? Vet inte riktigt, men det är nåt med mötet med doktorn imorgon. Vet inte riktigt vad, men jag kommer bli besviken om jag inte "får tillbaka" min medicin.

Undra om det inte ska bli lite självtukt och en "syra tripp" ikväll...