Dagens bergodalbana

Det började bra hemma på morgonen.

Går glad i hågen till bussen. Vem möter jag på vägen?

Jo den där jävla nollan Leukemi och hans grabbar. De står på avstånd och attackerar, som vanligt fegt bakifrån. Och vilka träffas de fick in, klockrena. Lusten rann ur mig direkt...

Väl i skolan och på skjutbanan. Ditt in kom han inte, det går bra och lusten kommer tillbaka.

Vi öppnar dörrarna för vädra ur krutdoften. Vem slinker in då? Jo, den lilla jävla råttan.

För första gången modig. Jag står ju där med en skarp laddad Sig Sauer och är det nån jag skulle skjuta utan den minsta tvekan är det just Leukemin. Han klänger sig fast som en tung ryggsäck och suger ut min lust och ork.

Sitter nu på tunnelbanan på väg hem till min borg. Längtar till jag kan låsa mina portar och stänga honom ute. Sen behöver jag inte gå ut fören brorsan är med mig i eftermiddag.

Då är han och hans grabbar välkomna att möta bröderna. Då ska de få sitt livs tyngsta och förmodligen sista rejäla proppar. Ingen rår på oss...

Men jag orkar inte slåss för mitt liv hela tiden, så lämna mig i fred en stund nu...