Tänk att det är så skönt när det bränner i musklerna. Med kylan och vinden som får ögonen att rinna. När man känner mjölksyran i musklerna.
Då upplever man en sorts kärlek. Då vet man att man lever!!!
Äntligen, efter hur länge som helst har jag upplevt det igen. Och jag torska dit direkt av kicken. Jag tror på allvar att jag är mjölksyre beroende. Måste väl ändå säga att det är ett ganska så bra och harmlöst beroende.
Och det gick verkligen över förväntan med träningen idag. Cyklade en runda på närmare 17 km. Det tog ca 42 minuter, med en medelpuls på 152.
Jag är mycket positivt överraskad, trodde aldrig det skulle gå så bra.
Imorgon avgörs nästa rond i min match mot Leukemin, mitt förhandstips är att mitt HB borde ha stärkts. Det finns inte en chans att det blivit dåligt, inte med den känslan jag har i kroppen efter dagens träningspass.
Men vi får se imorgon, nu ska jag njuta av känslan av att vara levande...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fan va skönt!
Men du är ju lite störd som njuter av mjölksyran...
Härligt Jens. Det unnar vi Dig så väl. Men jag undrar för mig själv om det inte var halt igår kväll att cykla?
Lycka till inför morgondagen. Vi håller tummarna för att värdena fortfarande är bra eller iallafall okey.
Många kramar
Irene
Skicka en kommentar