Idag hämta Leukemin ikapp. Stort!!!
Sist stod det 10-4 i ronder, idag känns det som han nästan har utjämnat.
Jag missade den sista chansen för skyttet idag. Vilket, så vitt jag förstått, innebär att jag får vänta tills sommaren (förutsatt att jag fixar en uppskjutning i vår) med att gå ut på asspiranten.
Skulle tro att det är Leukemin som tar ut sin rätt, jag har haft det tufft i skolan på sistonde. Skytte är en otroligt stor koncentrationssport, då funkar det inte att man står och tänker på KS eller annat skit mellan skotten. Leukemin har kört skiten ur mig på sistonde. Det känns som en bergodalbana, ena stunden positiv, andra nattsvart.
Tyvärr har det varit mest mörker och pytte lite ljus på sistonde. Det har känts ljust mellan åt men nu när jag ser tillbaks på de sista veckorna har jag nog lurat mig själv. Det har varit totalt mörker, framförallt när jag varit ensam.
Nu när detta har uppenbarat sig för mig så känner jag mig liten, rädd, ledsen, lite uppgiven, frustrerad, arg, panikslagen, förvirrad och oorienterad.
Men jag håller fortfarande fast vid att det har varit bra för mig att fortsätta skolan. Och jag är stolt och nöjd över att ha klarat den i stort sett fullt ut.
Nu behöver jag leta i mörkret efter något ljus att sträva emot. Hoppas det inte döljer sig för mycket smärta som jag kommer springa in i på vägen fram.
Varför gör någon/något så här mot mig, allt jag vill är bara att få leva?!
Ska/kan det verkligen göra så här ont att leva?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, du har verkligen fixat skolan elegant tycker jag. Med tanke på den process du går igenom och ditt krig mot alla känslor. Du har ju inte landat i din nya vardag ännu och tills dess så är det nog lite bergodalbana. Att missa skyttet förstår jag känns tungt på så sätt att det var lixom det enda som var kvar nu. Alla tentor har du fixat med bravur! Självklart så hade det varit otroligt skönt för dig att fixa hela skolan på en gång. MEN, vad är ett halvår? Kanske är du t.om. mer redo för en aspiranttjänstgöring till sommaren då du landat från smällen du fått av leukemin. En till uppskjutning på vår-kanten och du är där, det vet du!
Som du sa till mig i går Jens det kommer att lösa sig, blev dock ett extra hinder att ta sig över och även jag är arg, ledsen och ganska tom för stunden.
Men vi fixar det och vi kommer bli mästerskyttar !
Även om det känns som om sjukdomen tagit över hand så har du ju nyligen blivit fri från halsont o annat och medicinen kanske kan få lite tid nu att börja jobba med sitt i lugn och ro.
En sak är säker du är helt underbar som försöker peppa andra trots att vi vet vad du kämpar med och att du inte mår bra alla gånger, det är stort !
Många Kramar
Skicka en kommentar