En flotte

Just nu känns det ganska bra. Men jag känner att min grund är skör.

Det känns som jag står på en liten, instabil flotte på en strid, kraftig och våldsam ström.

Det är bara en tidsfråga innan flotten välter, och det händer flera gånger per dag. Då får jag kämpa, känns nästan som en kamp på liv och död, för att ta mig upp igen.

Så funkar mitt psyke och mina känslor. Det är för det mesta drägligt men då och då kapsejsar hela skiten.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Nått som för de flesta är en tid för vila och lugn, nåt som för mig är förknippat med skräck och ångest.

Dax att gå och kämpa mot tomtarna!!!

God natt...