Om natten...

...kommer drömmarna.

Det är själva faan att det inte går att inte få en lugn stund, jag processar skiten ständigt. Dag som natt...

Det är korvstoppning, in med en massa fakta, tankar och underliga funderingar. Men lite kommer ut...

Önskar man kunde köra en rejäl tarmsköljning där allt far ut. Istället samlas det nu upp i mitt bröst och min mage, där ligger det och gror och skapar massa oro, rädsla och mörka moln. Mörka moln som skymmer min sol...

Oftast kommer jag inte ihåg vad jag drömt, bara att det varit mycket Leukemi, KS och annat relaterat skräp. Skräp som får en att vakna svettig, orolig och ledsen...

Nu är det natt igen, jag försöker tänka på något annat när jag sluter ögonen, men allt kommer bara tillbaka till en sak: Leukemi...

Hur ska jag kunna slappna av när jag har huvudet fullt av Leukemi?
Önskar jag inte behövde sova...