Nu börjar krafterna ta slut igen. Krafterna som lyckats hålla mig över ytan i 2 dagar.
Nu känns det som jag sakta glider ner under ytan igen. Skönt att jag hunnit hämta luft...
I morgon är en annan dag, hoppas den blir bättre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mitt älskade barn
Vi står ut och vet att du minsta av allt vill göra oss oroliga och ledsna.
Jag gråter när du gråter och skrattar när du skrattar men din stora oro för framtiden kan jag förstå men inte dela. Jag är helt bergfast i min tro på att detta helvete tar slut och att du återigen kommer att känna att solen lyser. Mitt älskade barn
Mamma
Skicka en kommentar