Vardagsproblem

Sista tiden ar det varit lite sjukdomar här hemma och sånt leder till att barnen inte sover som de ska. Konsekvensen blir såklart att vi(vuxna) inte sover som man önskar.

Eftersom Jenny också är kraslig så faller det sig naturligt att det blir jag som får ta nätterna. Den senaste tiden har fokus verkligen legat på hålla allt och alla över ytan, så jag har inte "hunnit" att reflektera över hur jag mår.

PERFEKT!!! Så fruktansvärt skönt ha vardagsproblemen främst, då kommer ju Leukemin efter. Det bidrar till att få mig att känna mig "normal" igen. Eftersom jag inte "hinner" tänka på mina egna problem har det lett till att känslan i kroppen hur jag mår är det som jag hade innan sjukdomen drog in över oss. Då tyckte jag det var så fruktansvärt skönt med en lugn vår, och det gör jag verkligen fortfarande.

Hurra för vardagsproblem!!!