Hörde en låt på radion idag. Redan efter första meningen så kände jag hur ärren i mitt hjärta började spricka upp. Låten påminde smärtsamt mycket om hur det kändes för 1 år sedan när jag fick diagnosen.
Mitt fall var inte lika hopplöst men känslan var inte långt ifrån...
Lyssna på Youtube
(tror den handlar om olycklig kärlek men jag tolkar den på ett helt annat sätt...)
Tänk att jag inte kan tänka på vad som hänt det sista året utan att bli riktigt jävla tok förbanad, men inte heller utan bli riktigt jävla ledsen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Jag tror du fokuserar på för mycket negativa tankar, det tar energi, jag vet att det är inte lätt, när man fått kml.
Tror att positiva tankar ger mer energi.
Lycka till
Kibit
Skicka en kommentar