Oviss väntan

Nu var provet taget och nu är det bara till att vänta och se vad resultatet blir. Väntan är verkligen skitjobbig.

På jobbet är det högtryck vilket hjälper till, först är det 9-10 timmars arbete i högt tempo sen tar det någon timme att reflektera över det som hänt under dagen samtidigt som jag umgås med familjen. Sen somnar jag, helt slut.

Skönt på sätt och viss och kanske ett sätt som kan funka under en period för slippa tänka på all skit så mycket. Ger detta sätt ett litet tag till annars tror jag att jag ska ta tag i känslorna så dom inte svallar över till slut. Har börjat drömma en del igen, men inte så mörka drömmar som förut...