Små justeringar

Nu när det börjar ordna upp sig och Leukemin börjar dra sig tillbaka märker man vad den rofsat åt sig.

En stor sak jag saknar är min glädje. Det är inte så att jag inte kan känna glädje längre, det är bara det att den sitter längre in. Mitt ursprungsläge är inte längre lika lycklig som det var tidigare. Nu är jag är lite butter och behöver något som gör mig glad, förut var det tvärtom.

Vaje gång jag blir varse det så känner jag mig ledsen, jag var nöjd över att oftast var glad. Nu är jag inte det längre, i vilket fall inte på samma sätt...