Gott nytt år...

...och god fortsättning!!!

2010 blir ett kanon år!!!

Fördel av KML

Första gången jag kunde använda mig av Leukemi skiten på jobbet var i helgen. Träffade en man som tyckte så synd om sig för han trodde att han eventuellt hade fått cancer. Folks känslor kan verkligen gå i spinn efter några öl...

När han tyckte som mest synd om sig själv så tala jag om för honom att mycket handlar om inställning och att för de allra flesta ordnar det upp sig. Självklart kommer det vara jävligt tufft och mörkt om han nu har fått cancer. Men av just den anledningen finns det verkligen ingen anledning att ta ut någonting i förskott innan det är bekräftat att han har cancer.

Då slängde han ur sig uppkäftigt, "ääh, vad vet du om det?". När jag talade om för honom att jag har egen erfarenhet så kunde han inte mycket annat än sluta gråta och börja hantera det.

Jag känner all sympati med honom om han har cancer, och har all förståelse för hans känslor, men att gråta ut för något som han tror kanske eventuellt kan vara cancer orkar jag inte lyssna på.

Det sluta med att han tacka mig för vårat samtal (som var betydligt längre än vad jag beskrivit) och sa att det kändes bättre.

Håller tummarna för att det gått bra för honom.

Juletid

Jul är kul, för dem flesta...

Va mycket skit och tragedi som utspelar sig i jule tider. Att inte folk kan ta hand om sig själv och varandra!

Kom ihåg att det bästa vi har är just varandra, glöm aldrig det!

Ta hand om er och njut av nuet och julen

God jul

God jul allihopa.

Tack för allt stöd, det kommer kanske inte så mycket feedback tillbaka men det betyder mycket för mig.

Tack och god jul på er!

Provsvar

Nu har provsvaren kommit. Den där jävla levern vägrar ge upp. Den är fortfarande inte ok.

Värken i benen har gett med sig en hel del vilket är jävligt skönt!

På jobbet rullar det på i full fart. Nästan inte nåt pass som slutat utan övertid. Man kan kort och gott säga att det finns att göra...

"Bortglömda prover"

Benen gör ont, riktigt ont, och jag har "glömt" att ta mina prover. Nu blir det till att ta det imorgon och leva med väntan över helgen.

Nu blir det smärtlindring och bara hoppas det är bättre imorgon.

God natt...

Den står utan stöd!!!

Jävlar va trögt det var att cykla hem i natt...

Smärtor

Fick så grymt ont i benen nu på kvällen. Har haft ont till och från på sistonde men nu i kväll small det till ordentligt.

Har gett igen, har låtit dom springa drygt 6 km i 5 minus. Dom ska inte tro dom kommer undan med det här...

Mycket jobb

Phu, har inte blivit mycket tänka på leukemi på sistonde. Har jobbat 37 timmar de tre senaste dagarna. Totalt blev det knappt 60 denna vecka.

Hade kanske lite otur med "allt för mycket" övertid denna vecka...

Färdig!

Idag blev jag helt färdig. Nu får jag jobba helt på egen hand.

Så jävla skönt, bättre än i Blå Hallen.

Så nu börjar arbetslivet på riktigt/nytt!

Motståndskraft

Vissa dagar är motståndskraften borta. Det går runt och maler i en att man har Leukemi. En sjukdom som är så jävla destruktiv, det blir bara skit av allt.

Tanken att jag har nåt i min kropp som vill ta mitt liv är hemsk nästan panikskapande, så sjukt jobbig. Jag vill inte behöva kämpa så, jag är så jävla trött.

Varför?!

Ta hand om varandra, det är det bästa vi har!
Och ingen vet för hur länge...

Liten dip

Fick en dip idag. Det kändes så jävla mörkt med den här jävla sjukdomen och allt runt omkring den. Jag tappa sugen helt och hållet.

Då är det tur att allt ANNAT runt omkring mig är bra, då ljusnar det så mycket snabbare. Vilket det gjorde idag...

Vad jag längtar tills pirret i benen försvinner. Men va skönt det är att det är långtid kvar tills nästa provtagning, hoppas det provet visar schysta värden så jag slipper många nya prover. Vi får se.

Fram tills dess njuter jag av att slippa provtagningar...

Äntligen på väg hem

Nu har jag träffat miss positivism (min doktor). Hon får alltid allt att låta så enkelt.

Besvären just nu, levern, pirr i benen och yrsel, finns alla dokumenterade som biverkningar för min medicin. Glömde att fråga hur länge biverkningarna "ska" hålla på.

Lyckades tigga till mig provtagning med 3 veckors intervall. YES!!! Inget varar för evigt men nu är det högtid att njuta av det!

På väg till f%*€ing KS

Snart framme på KS, det knyter sig i magen av att åka dit. Jag känner mig hemma där och det gör mig ledsen.

Varje gång jag kommer dit känner jag mig som en veteran när jag ser (nästan) alla irra omkring och undra vart dom ska ta vägen, läser i hissen vilken våning dom ska av på och undrar vilket väntrum dom ska sitta i. Jag vet exakt hur jag ska gå, vilken våning jag ska till och i vilket väntrum det är tänkt att jag ska vänta i...

Jag sitter sällan i väntrummet, jag brukar stå utanför. Alla där inne är så gamla och jag så ung, det känns åt helvete!!!

Tänk att en kropp kan vara självdestruktiv, 5 till 7 år är kort tid. Man kan få panik av mindre...

Nya provsvar

Då har de nya provsvaren kommit. Det var inte kul, värdena hade försämrats en del sen sist. Fy fan va less jag är på skiten!

Och pirrar i benen gör det också!

Ska träffa doktorn imorgon, det brukar kännas bättre efter det...

Stolt pappa

Då är nya prover tagna. En sak har slagit mig, jag ska aldrig igen ta prover på en fredag. Nu får jag vänta i flera dagar på svaret över helgen. Snacka om onödigt lidande...

Olivia gjorde mig så stolt idag. Hennes fröken sa att Olivia ofta säger snälla saker till sina kompisar och att hon månar om att alla ska ha det bra. Det går verkligen hand i hand med att det bästa vi har är varandra. Det är viktigt att, våga , visa uppskattning mot varandra. Det gör hon och det gör mig väldigt stolt!

Sjukdom

Nu har nästan hela familjen delat på nån baskilusk men nu är den på väg ut. Skönt det är inte kul när nästan alla är sjuka.

Ska ta nya prover på fredag och sen träffa min doktor nästa vecka. Hoppas det är slut med lever eländet nu...

Gamla känslor

Fick igår reda på att dom ändrat lite i studien, nu är det benmärgsprov var 6:e månad första två året. Det innebär att jag ska göra ett om 3 månader. Satan vad det är obekvämt men lite för tidigt för att oroa sig för det redan.

Levern stör mig men den i sig har inte stört mig "för" mycket. Däremot rörde besöket på KS upp gamla känslor, man märker att de ligger precis under ytan. Krävs inte mycket för att de ska komma fram igen.

Antar att dom sjunker djupare ner mot botten med tiden...

Provsvar

Nästan alla provsvar var bra, utom ett. Den där jävla levern vägrar ge med sig. Så jävla seg.

Nya prover i slutet av nästa vecka. Då var man där igen med prover jämt och ständigt.

Om två veckor ska jag träffa min doktor igen, då får vi se vad hon har att säga. Mitt tips är att hon kommer vara lugn som en filbunke precis som vanligt.

Undra hur det skulle kännas den dagen hon inte var lugn, hoppas jag slipper uppleva den...

Färdig på KS

Så då är jag klar på KS och på väg till jobbet. Hoppas på en händelsefylld dag så de dåliga tankarna trängs undan.

Sen får vi se i eftermiddag hur provsvaren blir, dom kommer självklart påverka en hel del...

På plats

Då är man på plats, helvete vad jag tycker illa om det här. Och byggnaden är ju så inåt helvete ful också...

På väg mot KS

Nu är jag på väg till KS. Fy fan vad jag inte tycker om det här, det tar verkliged emot.

Jag har mått bra den sista tiden men nu blir allt så verkligt igen och då kommer känslan tillbaka. Känslan av ett tryck över bröstet, tusen fjärilar i magen och surr i huvet som gör det svårt att tänka klart.

Jag hatar KS men älskar personalen, dom räddar ju mitt liv. Och det är just det som är så jävla sorgligt, att det behövs...

Pinsamt

Oj, imorgon smäller det. Då är det provtagningsdax. Svaret kommer troligen under eftermiddagen och det vågar jag nog påstå avgör hur bra resten av veckan kommer att kännas.

Jag skulle kunna tänka mig att göra massa saker för att slippa åka till KS imorgon, fy fan va less jag är på det.

Till sist:
Visst är det bra att "mitt" lag klarade sig kvar i allsvenskan, men vilka jävla idioter som stormar planen och spöar motståndarna. Hade hellre sett att djurgården åkt ur allsvenskan utan att spöa motståndarna än att dom klara sig kvar och spöar motståndarna, då hade vi i alla fall haft hedern i behåll. Jag skäms för att kalla mig djurgårdare idag. Vilka meningslösa idioter, dom tillför ingenting till varken DIF eller fotbollen!!!

Provtagning närmar sig

Nu är det inte många dagar kvar till jag ska till KS. Nervositeten och rädslan tilltar, tänk om det är skit med levern igen. Det är just levern som är det stora oros momentet. Självklart skulle det vara åt helvete om blodvärderna var dåliga och det orsakar självklart en del oro, men sannolikheten att dom skulle vara dåliga bedömer jag som små. Levern däremot litar jag inte en sekund på, den kan ha blivit dålig igen. Det är omöjligt för mig att känna av.

Så nu är det bara att försöka ducka tankarna och vänta, om några dagar vet vi...

Kära nära

Var på ett tråkigt jobb idag. Va sorgligt det är när ett förhållande går helt åt helvete. Ännu sorgligare när det finns barn i närheten.

Ta väl hand om dom som finns i er närhet, dom är det bästa man har!

Provtagnings paus, njuter

Nästa vecka är det dax för nya prover, ska då till KS för en massa prover. Vad skönt det har varit att haft nästan 3 veckors uppehåll mellan proverna. Det märks verkligen på humöret.

En sak till: Ta hand om varandra, det är det bästa vi har...

Carpe diem

Att anpassa mitt liv efter medicinen är inte det stora, det stora är att försöka acceptera sjukdomen.

Det tar tid och ork. Dock har det blivit lättare att tänka på "bra" saker.
Ska åka till Flottsbro imorgon och njuta av naturen och deras mtb-spår. Det är ett bra sätt att koppla bort tankarna på. Jobbet är ett annat men där hamnar jag med jämna mellanrum i situationer som påminner om hur skört livet är.

Carpe diem är inget skit snack, det är vad livet handlar om. Uppskatta dagen och det du har omkring dig nu, lev inte enbart för framtiden...

Fy helvete

Ibland rullar det in. In som en stormvåg och rör runt allt. Känslor långt ner någonstans ifrån kommer upp till ytan.

Det gör ont. Faan att det här är sant, tänk om jag kunde vakna och allt bara varit en mardröm...

Träff på KS

Har fått en inbjudan från KS om en träff för leukemi sjuka. Temat är "efter sjukdomen", kanske inte klockrent för mig med en kronisk form men det kan ändå vara intressant att träffa andra och höra deras erfarenheter. Vi får se, ska suga på det en stund innan jag bestämmer mig...

Äntligen

Yes! Alla värden var bra. Hoppas det fortsätter så, vore så skönt att slippa oroa mig.

Tog svininfluensa vaccin igår. Hoppas det är bra för jävlar va dåligt jag mådde i natt, som en 12 timmars influensa. Ont i kroppen, ont i huvudet, feber, kände mig riktigt kraslig. Vaknade och hade så mycket frossa att jag inte kunde kontrollera min kropp. Helt sjukt! Men nu är allt bra, lite öm där sticket var men inte mer än så.

Nu hoppas jag slippa mer trassel med levern och svininfluensan.

Väntan...

Tog nya prover idag. Nu börjar den oändliga väntan till svaret kommer imorgon. Det är alltid en läskig tid mellan provtagningen och provsvaret. Resultatet är inte det läskigaste, det är konsekvenserna som kan medfölja. Uppehåll med medicineringen, levern tar stryk, ingen medicin leder till nya biverkningar när den kommer igång...

Imorgon ska jag vaccinera mig mot svininfluensan, känns som jag har tillräckligt som det är. Jag ses som en riskgrupp, önskar att övriga familjen oxå kunde få vaccinet...

Fortsatt medvind

Skönt, det onda i benen har fortfarande inte kommit tillbaka. Det pirrar och sticker men det är inte alls lika farligt.

Ska ta prover i början av veckan, hoppas den positiva trenden består...

Bygger upp ett hopp

Benen känns inte okey men bättre än förr. Det är inte alls samma smärtor längre. Har även börjat våga hoppats på att det vänt nu.

På tisdag är det dax för nya lever prover, det skulle vara så jävla skönt om det har vänt nu. Inte bara för stunden utan på riktigt...

Hoppas

Va skönt det är att benen känns så mycket bättre. Håller tummarna för att det har vänt på riktigt nu, man måste våga hoppas...

Bättre i benen

Vad skönt. Jag har fortfarande inte särskilt mot i benen. Det pirrar och sticker fortfarande men inte alls som för några veckor sedan.

Det jag gjort är att jag har rört mycket på benen och glömt medicinen hemma när jag var borta över förra helgen...

Provsvar

Levervärdena var bättre denna vecka. Går inte att säga om det är pga att jag missade medicin i två dygn förra veckan men om det är därför är det bra. Det skulle vara ett friskhetstecken efter som levern snabbt återställer sig utan medicin, alltså skulle den inte kunna vara särskillt skadad. Vi får se vad nästa prov om två veckor visar. Bara vänta och se..

Väntan...

Tog proverna idag, var fler än vad jag trodde. Det blev 3 rör idag, en för blodstatus och två för att kontrollera levern. Jag blev lite förvånad men det är väl skönt att dem håller en ordentlig koll på levern.

Benen som känt så bra på sista tiden har börjat pirra igen, vilken skit. Håller tummarna att smärtan håller sig borta.

Även fast samtalet med KS imorgon är obehagligt är det alltid skönt att få det överstökat, så med någon konstig känsla längtar jag tills jag fått provsvaren...

Inga prover

Vart inga prover idag. Vissa gånger tar det bara emot och jag kommer inte iväg. Får bli imorgon innan jobbet.

Och på tal om jobbet, vilket jävla bra jobb jag har. Så jävla roligt att inte veta vad som kommer under kvällen. Ikväll hade vi först tre mindre roliga jobb. Sen ska vi biträda en bil med transport av 3 lugna omhändertagna personer, och då ballar det ur med blir riktigt stökigt.

Man vet helt enkelt vad som komma skall, och det är riktigt kul!

Nu har jag hunnit ta tre doser medicin efter mitt ofrivilliga uppehåll. Än så länge inga kännbara biverkningar, hoppas det fortsätter så. Dom borde komma senast imorgon eller övermorgon.

Imorgon är det dax för nya prover. Dom borde inte blivit sämre nu när levern har fått vila över helgen...

Ingen medicin

Vi tar en paus från allt över helgen på landet. Väldigt skönt, väldigt avslappnande.

Tyvärr glömde jag medicinen hemma.

Det positiva är att levern får vila lite, det negativa är att jag brukar må dåligt några dagar efter dom små uppbehållen...

Provsvar

Svaren var i stort sätt oförändrade sen sist. Skönt och jobbigt.

Levervärdena ligger kvar för högt, nya tester nästa vecka.

Har cyklat till jobbet 6 dagar i rad (jobbar 9 dar i rad), och benen känns lindrigare. Smärtan är inte borta men lindrigare.

Jag kommer fortsätta cykla...

Nervös

Ikväll har jag varit riktigt nervös på gränsen till rädd inför provsvaren imorgon. Det var länge sen jag kände så här. Det kan nog bli tufft att sova i natt.

Blir inte av med en känsla av att svaren kommer vara dåliga...

Örnkoll

Fick ett samtal idag från KS, de undra om jag visste att jag måste ta prover en gång i veckan nu. Remissen var skriven på gårdagens datum så dom förväntade sig svar i dag. Så blir det inte, det kommer imorgon.

Deras koll som bara borde öka min trygghet fick mig även att bli lite orolig.Ungefär som folk tenderar att tänka när dom ser en polis, vad har hänt i stället för va skönt.

Idag är jag riktigt nervös inför provsvaren på grund av den snabba stegringen.

Blir inte kul att få besked imorgon, eller? Håller tummarna...

Prov dax

Jävla tröttsamma prover. Skulle egentligen ta prover men det passar bättre med jobbet på onsdag så så får det bli. Tänker inte låta skiten styra för mycket.

Nu nåt bättre och roligare. Värken i mina ben har varit lite lindrigare de senaste dagarna.

Gäller dock att lägga fokus på rätt ställe, på nåt annat än Leukemin...

En liten tanke...

Jävlar vad spännande och omväxlande jobb jag har. Man vet aldrig vad som väntar, från att åka och snacka skit till till full fart på nolltid. Härligt att inte veta vad som komma skall på passet.

En grej som slår mig nästan varje dag är hur många det finns som inte har kontakt med sina anhöriga, det är så tragiskt. Samtidigt känner jag mig lycklig med alla mina nära och kära.

Tack för ni finns, ni gör allt så mycket lättare!!!

Allt kul har ett slut

Fick provsvaren idag. Blodstatusen var fin och stabil, skönt även fast jag räknat med det. Levern var det värre med, bland dom sämsta värderna någonsin. Typiskt! Skönt ändå att jag inte (vågat) tagit ut för stor glädje över att dom var bra sist, fallet idag blir inte alls lika hårt nu.

Så nu blir det nya prover nästa vecka igen, satan less på dessa nu...

Uppgörelse

Nu är det dax att släppa sargen. Nu är det dax att ge sig in i matchen. Spotta ut tandskyddet och sluta vara rädd.

Kanske blir till att ta lite stryk i början men vänta bara tills jag får upp farten igen, då kommer Leukemin få så mycket stryk. Det kommer röra sig om såna sjuka mängder, han ska få för allt skit han ställt till med och sen lika mycket till!

Nu jävlar är det dax för en slutgiltig uppgörelse!!!

Dax att få fram alla glada possitiva känslor igen. Hoppas bara dagens prover kommer med bra besked, annars blir det till att börja i motvind...

Dax för nya prover

Imorgon är det dax för nya prover. Känslan är bra inför dom men klart det ändå är nervöst.

Hur som helst kan man ju bara hoppas på det bästa...

Mindre grubel

Fan va skönt, har knappt grublat över leukemi skiten sen i torsdags kväll. Skönt för skallen att få ett break.

På tisdag ska jag till KS och snacka av mig lite, släppa lite på trycket. Ska bli skönt...

Déjà vu

Hörde en låt på radion idag. Redan efter första meningen så kände jag hur ärren i mitt hjärta började spricka upp. Låten påminde smärtsamt mycket om hur det kändes för 1 år sedan när jag fick diagnosen.

Mitt fall var inte lika hopplöst men känslan var inte långt ifrån...
Lyssna på Youtube
(tror den handlar om olycklig kärlek men jag tolkar den på ett helt annat sätt...)

Tänk att jag inte kan tänka på vad som hänt det sista året utan att bli riktigt jävla tok förbanad, men inte heller utan bli riktigt jävla ledsen...

Sjuk

Fortfarande risig, kommer vara hemma imorgon också. Har ingen riktig feber men känner mig sänkt, lite hostig, ont i huvet, ont i kroppen och framförallt väldigt ont i benen.

Imorgon blir säkert en bättre dag, hoppas jag...

Dyng förkyld

Vakna förkyld,och det blev inte bättre under dagen. Fy fan vad jag är förkyld, och ni vet ju hur det är: när en kille är förkyld...

Tack för allt Frank!

En man som hjälp mig att finna hopp och styrka när jag varit riktigt nere har tyvärr lämnat oss alldeles för tidigt.

Tack för allt Frank!

Världen är orättvis...

YESSSS!!!!!!!

Idag är det första gången sedan i maj som alla mina värden är bra. Så jävla skönt att levern har kammat till sig. Nu blir det nya prover om två veckor, är dom bra tror jag det kan ta ännu längre tid mellan proverna.

Nu hoppas jag bara att mina ben ska bli bättre, trött på att ha ont...

Min tur...

Nu känns det som om det är min tur igen...att lägga in ett inlägg alltså!
Det är nu ett år och några dagar sedan vår värld välte och vi har allt sedan dess kämpat tillsammans och var och en på eget håll för att resa den upp igen. Vid några tillfällen lyckas vi stötta upp den med stöttepelare som familj och vänner tätt omkring oss men det tar inte lång tid innan det rasar igen. Det beror verkligen inte på stöttepelarna,vilka fungerat som konstgjord andning stundtals, utan på känslorna som väller upp, SORG, RÄDSLA, ILSKA, ORO, MAKTLÖSHET, TACKSAMHET, HOPP, AGGRESSION ja de är många och oftast flera åt gången. Ibland försöker jag stanna upp i nuet och blicka tillbaka på åren som gått. Känner då genast smaken av frustration välla upp ur strupen; hur faan kan det vara möjligt? Hur mycket ska vi orka? Jag vill inte låta självisk så ta mig rätt nu men var tog jag vägen? När får jag tillbaka rätten att bestämma över mitt liv? Jag tittar på mig själv i spegeln och undrar lite över vem det är jag ser? Jag känner inte riktigt igen den där spegelbilden...är det jag? Jag känner mig förvirrad, livet känns som på låtsas men ändå högst verkligt! Nu känns det som om det är min tur igen...men hur? Världens bästa familj behöver en paus tillsammans!
//Jenny

Ett års jubileum / ett år av sorg

Idag var det jag fick den där jävla diagnosen Leukemi. Har delade känslor inför denna dag.

På ett sätt vill jag fira att jag lever, har en relativt god hälsa, att det går bra med kampen mot skiten.

Men å andra sidan har det varit ett hårt år med mycket känslor, sorg, rädsla, skräck, oro, ångest, ilska, panik och alldeles för lite glädje. Ett mörkt år!

Ett långt år där det hänt mycket men som på nåt sätt ändå känns som det har passerat snabbt.

Vet inte riktigt var jag står, en märklig känsla. Men en känsla som inte går att misstolka idag är smärtorna i mina ben, dom är hemska!

Jobbet tar plats i mitt sine

Har ju tidigare nämnt att det varit mycketpå jobbet. Idag har jag varit ledig men jobbet har "härjat" vidare i mina tankar. Det har hänt så mycket på kort tid att jag behöver denna dag till reflektion. Skönt, då slapp jag massa Leukemi tankar idag oxå!

Bättre i benen

Nu har det börjat ge med sig i benen. Det gör inte alls lika mot längre. Hoppas det inte bara är för jag har jobbat som jag inte känner så mycket. Det är så intensivt på jobbet att man i stort sätt glömmer allt annat som inte är jätte viktigt för en. Men det är grymt kul. Härligt att jag satsa på att bli klar i höstas trots sjukdomen.

Jag älskar mitt jobb

Vilken natt! Full fart. Det här visar att jag gjorde rätt som satsa hårt på studierna även när det var tufft. Skönt att få det bekräftat.

Ser fram emot en fartfull natt på jobbet. När det är så här är det lättare att leva med värken och all annan skit...

Mina ben!

Herre jävlar vilken värk jag har i mina ben. Igår blev jag lycklig när jag märkte att jag låg och höll på att somna i från värken. Tidigare ikväll hade jag så ont att jag höll på att börja gråta och nu är jag ute och går för att försöka lindra skiten innan jag går och lägger mig.

På grund av min medicin får jag bara äta ipren. Enligt rekommendationen ska man bara äta en åt gången, dom påstår att man inte får ökad effekt av dubbla dosen. Skit snack säger jag, klart dubbelt så mycket måste hjälpa mer. Så är det med allt, i vilket fall värt att pröva. Jag vet inte annars vad jag ska göra åt smärtan.

Smärtan är svår att förklara men det närmaste jag kan tänka mig är när man har sjuk träningsvärk i en muskel och man sen spänner den för fulla muggar. Den smärtan man känner just då är liknande den jag känner, bara att jag känner den konstant...

Jag ger det fram till fredag sen ringer jag KS, nåt måste vi hitta på. Det här är inte roligt!!!

Lugnet EFTER stormen

Det verkar som den värsta stormen av oro har blåst förbi, för den här gången.
Förra veckans träff med läkaren har fått mig att känna mig mer trygg igen och det är jävligt skönt.

Kan fortfarande få starka känslosvall när jag tänker på all den ilska och all den sorg jag känner och har känt. Kan tycka att jag har fått tillräckligt, nu måste det snart vara över. Men det är ändå märkligt hur mycket man klarar/orkar med...

Perspektiv

Hade mitt första ärende upp till Rättsmedicin igår. Det är aldrig någon njutning med att åka dit men en liten grej fastna hos mig.

Även om jag mår dåligt, tycker allt är skit och jävligt jobbigt i mellan åt så finns det fan dom som har det värre!

Det i sig är tragiskt och ledsamt men så är det, det fick mig att få lite perspektiv och att få lite perspektiv är sällan fel...

Läkar besök

Var hos doktorn idag och gick igenom de senaste proverna. Bra rakt igenom(levervärdet fortfarande högt men bättre en sist)!

Väntat men så jävla skönt!

Pratade en hel del om mina ben, att dom värker och pirrar. Det är en biverkning som inte är helt ovanlig. Den ska tydligen bli lindrigare med tiden. Det hoppas jag verkligen, det är inte skönt att ha "mörbultade" ben...

Även om biverkningarna är tuffa så är det jävligt skönt att sjukdomen sköter sig och verkligen går åt rätt håll!

Yes, äntligen!!!

Fick provsvaren idag från gårdagens prover.
Det hade blivit mycket bättre, de var 1,49. Det motsvarar en nedgång med 0,5! Ligger fortfarande för högt men det var stor skillnad från förra veckan.

Håller tummarna för att det inte bara är en "missvisning" utan att det är ett faktiskt resultat!

Ska träffa läkare imorgon och troligen få svar på benmärgsproven. Det är dessa prover som visar hur sjuk jag är av leukemin. Jag tror att dem kommer vara bra, riktigt bra.

Tänk den dag som biverkningarna också försvinner...

Lev livet

Träffade en person i lördags som jag pratade en del med om min sjukdom. Hon ställde frågan : hur skulle du leva ditt liv om du visste att du lever fram till du blir 65 (och inte längre). En svår fråga som kräver mycket tanke verksamhet.

Vet inte om man måste sätta ett slut datum men jag tycker frågan är bra (kanske inte så mycket för mig som för er andra, friska, personer).

Jag kan inte avgöra vad som är rätt och fel svar men om man kommer fram till att man ska sälja huset, säga upp sig och flytta till Bahamas så har man nog dragit för stora växlar. Jag är mer ute efter dom små förändringarna. Har jag som dröm att lära mig måla så gå en kurs. Vill du se mer teater med dina vänner, ta initiativ så förverkligas säkert det med.

Helt enkelt, lev ditt liv och lev det nu. Släpp för allt i världen inte alla framtids drömmar, glöm bara inte nuet. Vad som hander om 10 år vet ingen, det som händer inom en snar framtid är betydligt lättare att påverka.

Våga lev ditt liv, våga känna ditt liv, fyll ditt liv med glädje och kärlek. Du vet inte när det är slut...

Bakis?

Shit, känner mig jävligt bakis idag, smakar till och med bakis i munnen. Obehagligt och jobbigt. Jag har verkligen inte druckit alkohol eller slarvat med medicinen eller fastan. Det är inte första gången kroppen svarar så här, har varit på fest två dagar i rad och det här är nog kroppens sätt att säga ifrån. Den pallar nog helt enkelt inte.

Imorgon är det dax för nya leverprover. Hoppas dom är bättre men det känns tyvärr inte så...

Adrealin jakten

Har haft ett uppdrag idag, att slå av survival mode. Har jag lyckats? Delvis.

Har piskat mig i skogen med cykeln i jakt på adrealin, funkar för en stund. Det gäller att hitta nåt "uppåt tjack" som jag inte crashar så hårt på efter åt. Vad kan det vara? Vet ej, men kärlek brukar för det mesta funka som 5-56, smörjer upp det mesta som kärvar. Åtminstonde för en stund...

Vill inte va ett offer, vill inte tycka synd om mig själv, vill inte vara svag. Men hur lätt är det? Såren på mina armar efter dagens vurpor i skogen är självförvållade, det är inte smärtan i min själ...

Survival mode - on

Har funderat på känslan som jag känner i min kropp idag. Jag känner igen den så väl, lika väl som glädje och som sorg, lika väl som kärlek och som ilska.

Det är som det k finappt finns energi, det finns sorg, knapp någon glädje, det är mörkt, ser bara ett svagt ljus att styra mot. Ditt vallar jag mig framåt, fram till kraften, fram mot glädjen...

Det är "survival mode", det handlar om att överleva.

Har känt den så många gånger under de senaste 5 åren. Det är när kroppen är dålig på riktigt och det handlar om en renodlad överlevnadskamp som jag kliver in i detta tillstånd. Det viktiga är vid dessa tillfällen inte om någon trängde sig i matkön, det viktiga är att kroppen ska orka med att kämpa. En kamp som är hård, en kamp som känns jävligt orättvis, en kamp jag ALDRIG bett om!!!

Jag blir så jävla arg över att jag är 31 år och redan fått kämpa så mycket, så hårt, vid flera tillfällen för att finnas här idag. Jag har aldrig bett om det här, jag tycker inte jag har förtjänat det här. Jag finner inte ord för att uttrycka min besvikelse, min ilska, min frustration, mitt hat mot allt detta. JAG BLIR BARA SÅ JÄVLA TOKIGT FÖRBANNAD!!! HELVETES JÄVLA SKIT!!!

Och nu tror jag inte att jag är så dålig så jag förstår inte varför jag hamnar här i mitt "survival mode".

Tror jag kanske ska trotsa mina smärtor från benmärgsprovet och gå ut och köra ett riktigt adrealinpass i skogen imorgon. Adrealin verkar fungera som uppåt tjack för mig. Det är en ständig kamp, just för stunden för att hålla mig över ytan...

Skyr verkligheten

Har ont i baken men inte så ont som jag trodde jag skulle få. Jävligt skönt (kanske fel uttryck)!

Har haft så mycket på jobbet att jag inte hunnit reflektera över mina levervärden under dagen. Kan också vara så att jag tycker det är så jobbigt att jag skjuter fram/skjuter åt sidan känslorna. Jag har varken lust eller ork att ta tag i det nu. Väntar och ser vad doktorn säger nästa torsdag, då kommer jag få alla provsvar och hunnit ta ett nytt leverprov. Då tror jag att jag kommer ha svårt att "blunda" för verkligheten.

Provsvar

Har fått blodstatusen och leverproven, resten kommer om en och en halv vecka. Blodstatusen var som väntat bra, skönt men förväntade mig inget annat. Levervärdena har tyvärr återigen försämrats, jävla skit.

Får försöka reda ut vad det innebär när jag träffar läkaren nästa vecka.

Har inte riktigt hunnit reflektera över det här än, kommer nog komma ikapp mig under kvällen eller under morgondagen...

"=?UTF-8?B?S8OkcnQgw6V0ZXJzZWVuZGU=?="

Jaha, då var man tillbaka igen. Tur att det bara är för några timmar...

Värk

Idag vaknade jag med värk i hela kroppen, benen, armarna, bröstet, käkarna och huvudet. Känner mig trött och svag. Jobbigt.

Min teori är att jag har skjutit min medicin lite senaste dagarna och att det därför har börjat göra ont. Skulle inte vara första gången...

Tror dock att den lilla träningsvärken som funnits i kroppen bidrar till att det gör så ont...

Full fart

Usch, nu är det bara 4 dagar kvar till alla jävla prover på KS. Självklart jävligt nervös inför provsvaren och dels inför obehaget och smärtorna som benmärgsprovet orsakar.

Nåt som är jävligt skönt är att det är full fart på jobbat. Jävlar vad jag trivs och det gör självklart att allt känns mycket lättare.

Tänk vad bra det kommer bli när jag har kanske 4 veckor mellan proverna, jag jobbar och familjen mår bra (vilket de gör redan idag). Då kan jag nog njuta av livet...

Nu börjar det dra ihop sig

Snart är det dax för en stor provdag på KS. Fy fan, försöker tränga undan det men det går bara inte. Tankarna finns där och jag ser inte fram emot benmärgstestet, det gör så jävla ont.

Det som dock oroar mig mest är leverproverna, att dom har blivit sämre. Det känns inte lika bra som det gjorde nyss i kroppen. Det är en diffus och omöjlig känsla att beskriva men det känns trött eller risigt inombords, kan inte förklara mer än så. Känslan finns hur som helst där men kan kanske lika väl vara psykisk.
Nästa vecka vet vi...

Provsvaren

Då har provsvaren kommit, det ena värdet som var ute och "gäst spela" på fel sida av gränsen har återgått till normalvärde. Det andra värdet som har legat för högt under hela sommaren ligger kvasr högt. Skilldnaden mellan idag och förra veckan var en sänkning på 0,02, med andra ord ingenting.

Jobbigt och nedslående. Jag är så jävla trött på den här skiten nu!!!

Nu är proverna tagna...

...så nu börjar väntan på svaren...

Det är inte kul, hoppas på bra besked imorgon.

Har cyklat en del på sistonde, idag vart det 41km, igår nästan 30km.
Det fina med det är att benen känns bättre, smärtan håller sig nästan borta och pirret minskar lite också. Jävligt skönt.

Nu håller jag tummarna för ett bra samtal med KS imorgon...

Nya prover imorgon

Ja ha, då är man där igen. Där vid den där jävla, långa, läskiga väntan på provsvar.
Jobbigt att den börjat redan idag eftersom svaren inte kan komma tidigare än i övermorgon. Ska visserligen ta blodtrycket när jag ändå är iväg imorgon men där förväntar jag mig inget särskilt, det vill jag bara göra eftersom jag känt mig lite lustig de senaste dagarna.

Undra om det går att vänja sig vid dessa provtagningar. De blir säkert lättare när de ligger glesare, vilket det var tänkt att det skulle. Enligt studien tror jag man ska efter så lång tid som jag nu ätit medicinen ta prover var 12:e vecka, men eftersom jag har haft struligt så tycker min läkare att var 4:de vecka skulle vara bra. Fine, men nu är det VARJE vecka som gäller, det är ju för fan nästan som i början.

Allt är den där jävla Leukemins fel som helt plötsligt går på min lever. Va faan gör den så för, så jävla fegt, så jävla onödigt, det är så jävla jobbigt...

Yrsel

Igår hade jag tänkt att skriva men drabbades av ett yrselanfall som höll i sig hela kvällen. Idag vakna jag med huvudvärk och nu på kvällen känner jag mig inte "100". Det var nog tur att mina planer på cykling skrin lade.

Usch, i övermorgon är det nya prover, funderar på att försöka ta ett blodtryck då och se om det är det som spökar. Börjar redan bli orolig...

JÄVLA LEVER!!!

Nu har den blivit sämre igen, jävla skit lever.

Eller kanske borde jag säga JÄVLA SKIT LEUKEMI!!!

Blir nya prover om en vecka och jag som inte ville in i den här jävla veckokarusellen med prover.

Det är går inte hand i hand med min plan...

Oviss väntan

Nu var provet taget och nu är det bara till att vänta och se vad resultatet blir. Väntan är verkligen skitjobbig.

På jobbet är det högtryck vilket hjälper till, först är det 9-10 timmars arbete i högt tempo sen tar det någon timme att reflektera över det som hänt under dagen samtidigt som jag umgås med familjen. Sen somnar jag, helt slut.

Skönt på sätt och viss och kanske ett sätt som kan funka under en period för slippa tänka på all skit så mycket. Ger detta sätt ett litet tag till annars tror jag att jag ska ta tag i känslorna så dom inte svallar över till slut. Har börjat drömma en del igen, men inte så mörka drömmar som förut...

Nära provtagning

Nu var det ett tag sen jag skrev sist, så här lång tid har det aldrig tidigare varit mellan inläggen men det har varit mycket med jobbet och sen fullt upp på sidan av. Vilket har varit skönt för då har jag kunnat trycka undan alla tankar lite grann.

På sista tiden har jag haft en del "problem" med benen. Det är smärtan som vägrar ge med sig. Konstigt och jobbigt.

Imorgon är det dax för nya prover, känns lite jobbigt. Det gör det alltid när det drar ihop sig...

Skoj

Nu börjar benen ge med sig lite, skönt.

Men det skönaste är att det ligger på så på jobbet att det inte ges
utrymme att känna efter eller till att tänka på leukemi skiten.

Jävligt skönt att få vila lite från alla jävla tankar...

--
Skickat från min mobila enhet

Full fart

Hej vad det går på jobbet, helt sjukt vad det ligger på. Ingen kan
vara gladare än jag över det, jag älskar det!

Dom sista dagarna har jag fått tillbaka värken i mina ben, inte alls
kul. I går tog jag en liten promenad (9km) för att se om det hjälpte.
Det gjorde det, men nu känner jag att det är på väg att tillta igen.
Jävligt jobbigt.

Nästa vecka är det dax för nya leverprover, så jävla less. Jag har ju
så det räcker att oroa mig över, behöver verkligen inte det här
strulet!

God natt

--
Skickat från min mobila enhet

Skingrar tankarna

Då var semestern slut. Synd att den präglats till viss del av leukemi helvetet. Tur att jag haft en lugn vår.

Det ska bli riktigt kul att börja jobba igen och idag har jag och kajaken varit ute i ett vågigt Bråviken och skingrat tankarna och lagt om fokus.

Nu ska det bli bra!!!

Lite i en dimma

Det är lite märkligt det här med mina ben. Nu har jag hållt igång lite de sista dagarna och genast så lindras värken och pirret. Det verkar som det är en balansgång för om jag anstränger dom över någonslags osynlig "gräns" tilltar besvären och om jag håller mig under "gränsen" så mildras besvären. Vad jag förståt finns ingen medicinsk samband, men jag tycker det. Det är långt ifrån första gången jag ser sambandet, får diskutera detta med min doktor nästa gång vi ses.

Är så jävla trött mest hela tiden, om jag kunde skulle jag nog sova 3-4 timmar på dagen varje dag. Och då sover jag ändå dräglikt på nätterna. Om jag känner så imorgon tror jag det blir ett besök på vårdcentralen för att kontrollera blodtrycket, har haft lite yrsel dom sista dagarna också.

Ja ja, vi får väl se. Hoppas det blir en piggare dag imorgon...

Trött

Det känns som psyket börjar återhämta sig. Det är kanske inte så jätte mycket upp men det är heller inte så mycket ner...

Jag är helt otroligt trött, ta idag som exempel, gick och la mig runt 23 igår och gick upp strax innan 10. Innan middagen var jag så trött att jag somna i soffan. Helt otroligt, jag undrar vad det beror på, jag har känt så här ett tag nu.

Sen har jag börjat sova dåligt på nätterna igen (kan ha ett samband), drömmarna är inte så mörka, inte så hemska som för men dom är många. Konstigt nog tar det ganska lång tid att somna när jag väl går och lägger mig.

Mycket är konstigt men imorgon har jag bestämt att det ska bli en bättre dag...

Sorg

Jag sörjer den glädje som försvunnit...
Jag är oerhört tacksam för den glädje som finns kvar...
Jag längtar tills all glädje är åter...

Hoppas det blir en bättre dag imorgon...

Jävla provsvar

Då har provsvaren kommit, fy fan för denna väntan. Dom ser i stort sätt oförändrade ut sen sist, vilket är förhållandevis bra. Det viktigaste är att dom inte stiger så nu får jag lite uppskov med provtagningarna tills om tre veckor, jävligt skönt.

Har kostaterat för mig själv att det känns som min livskvalitet har försämrats radikalt sedan jag blev sjuk. Visst har den medfört att jag uppskattar många saker mycket mer, men summan är ändå ett negativt resultat. Det gör mig ledsen, väldigt ledsen. Att vara glad är faan så viktigt för mig och att alltid gå omkring i ett mörker tär fruktansvärt på det psykiska välmåendet.

Fy fan vad jag är less, less på att alltid knalla omkring i ett mer eller mindre mörker. Less på att ständigt ha en gnagande oro. Less på att ständigt ha en klump i bröstet som värker. En klump fylld av skräck och panik för ett för tidigt slut...

Tuff väntan

Fy fan, nu är proverna tagna och ångesten/oron/rädslan väller upp inom mig.

Denna jävla väntan är så satans tröttsam. Det känns som det blivit bättre i kroppen sista tiden men just denna väntan "vinner" över alla andra känslor.

Idag är en mörk dag...

Stingslig

Usch, i morgon är det dax för nya leverprover. Fy fan, det här är jobbigt. Känner mig lätt retad och stingslig. Har kanske både med proverna och att jag känner mig så trött. Vissa stunder känner jag mig lika trött nu som för ett år sedan, strax innan jag fick min diagnos.

Nu längtar jag nästan till torsdag när jag får svaren, fy fan vilken väntan.

Det är så jävla frustrerande att allt detta pågår i min kropp och jag kan knappt göra nåt åt det...

Lättare dag för dag

Sen sista provsvaret kom har det känts lättare och lättare. Hoppas/tror att det vänt nu, i övermorgon är det dax för nya prover. Jag håller mina tummar för att det vänt nu, annars kan det bli tufft, jävligt tufft...

Tog en löprunda ikväll. En kilometer planmark, två kilometer nerförsbacke (uppmätt med gps, helt sjuk nerförsbacke), sen samma väg hem igen (uppförsbacken sög i benen) . 6,09 km på 28:03, grymt jävla nöjd, det börjar släppa nu. Trodde aldrig jag skulle palla hela vägen tillbaka men det gick, knalla inte en meter på hela rundan. Åter står att se hur min kropp känns dom närmaste dagarna...

Som ni alla vet, lugn och fin funkar inte på mig, träning SKA göra ont!!!

Bättre

Har känts bättre i kroppen sista tiden, troligen delvis en psykologisk boost av leverproverna.

Har "kommit igång" med träningen sista veckan, grymt skönt men det är en lång väg tillbaka...

YES!!!

Levervärdena har blivit bättre. Alla vården är inte där dom ska men det går åt rätt håll. Nya prover om en vecka, bara hålla tummarna att det fortsätter på den inslagna banan.

Var ute och sprang igår kväll. Det blev knappt 4 km på knappt 20 minuter, har bestämt mig för att börja försiktigt. Trodde att det skulle kännas idag men benen känns bra.

Kanon, blir nog en runda ikväll också.

Trött

Nu har jag tagit dagens prover, nu börjar väntan. Troligt är att jag får svar i morgon. En lååång väntan...

Tog blodtryck när jag ändå var inne, det ligger fortfarande lågt. Ska nog nämna det för dom på KS när jag snackar med dem i morgon. Undra om det är det som gör att jag känner mig så trött, kan nog somna när som helst.

Kanske kombinationen lågt blodtryck, risiga levervården och en stor psykisk press som mattar ut mig...

Nya prover

I morgon är det dax för uppföljning av levern. Fy fan va trött jag är på den här skiten!!!

Sne fokus

Skönt med semester, tråkigt bara att en stor del av den kommer handla om provtagning och resultaten från den.

Den där jävla Leukemin stör mig så in åt helvete. Jävla skit att den, indirekt, har gett sig på min lever. Det är jävla sätt!!!

Kanske lite bättre

Idag känns som en lite bättre dag. Känner mig visserligen fortfarande bakis precis som jag gjort några dagar nu fast det var länge sen jag drack alkohol. Stund tals känns det märkligt vid levern.

Bara några dagar kvar till nästa provtagning, vi får se ved dom svaren visar.

Fram till dess tar jag det lugnt...

Lever jävel

Fan, vakna med värk på högersida i höjd med de undre revbenen och ett illa mående som har tilltagit. Hoppas det är nån muskel eller nåt som gör ont och att det är min rädsla som får mig att må illa.

Vilken jävla start på dan...

Skit

Min doktor tyckte (precis som jag) att levervärdet inte var något bra. Det blir till att gå på provtagning en gång i veckan ett tag framåt för att hålla koll så inte värdet skenar eller klättrar för högt. Jobbigt är bara förnamnet.

Fy fan vad det känns tungt och mörkt emellan åt nu. Jag som faktiskt någonstans börjat förstå att det skulle bli bra nu. Känslan av att inte kunna slappna av är jobbig.

Vet inte vad jag ska säga, får inte riktigt ord på det hela. Skit, ilska, mörker, oro, sorg och rädsla är några ord som passar min sinnes stämning nu.

Faan

Fick provsvaren idag. Mina blodvärden är som vanligt stabila, jävla skönt för då funkar i alla fall fortfarande medicinen. Däremot har mina levervärden blivit sämre, vilken jävla skit! Vet inte riktigt vad det innebär för mig, det vet jag först imorgon efter talat med min läkare.

Klart är i alla fall att det stör mig så in åt helvete. Fan, jag hade nåt på känn, jag har känt i kroppen att allt inte varit ok. Typiskt att jag hade rätt.

Man kan sammanfatta det så här: idag är en mörk dag, en jävligt tuff dag, en dag jag hade klarat mig utan, en dag jag hatar, precis som så många andra dagar...

Orolig

Idag har jag tagit nya prover så inom några dagar får jag reda på hur jag mår. Jag avskyr "provtagningsveckan", det blir så mycket oro, stress, rädsla och sorg som kommer fram. Det blir stundtals väldigt tungt.

Jag känner yrsel till och från, mest troligt på grund av mitt lite lägre blodtryck. Jag har även fått tillbaka/ökning av biverkningarna i benen som rinner, kryper och domnar. Det är svårt att förstå vad som är "riktiga" biverkningar och vad som är "psykiska" biverkningar, men det tär hur som helst.

Var på ett möte/föredragning med jobbet idag, det påminde verkligen om hur skört livet är. Det är verkligen inget man kan ta för givet. Det var en ren käftsmäll, jag visste vad som skulle komma men just idag när jag tagit prover och väntar på svaren gjorde det ont.

Skit att livet är så skört!!!

"Dagen efter"

Träningsvärken är verkligen påtaglig idag, även i såna muskler som jag inte träna "direkt" igår. Härligt!

Och idag har jag precis varit ute gått ca 1 mil, nu ska träningen komma igång igen på riktigt. Igår kväll kom dock det onda i benen tillbaka och tyvärr har det inte gått över än, kan inte se någon annan anledning till detta än att det är en biverkning som stärkts när kroppen påfrestats lite.

På onsdag är det dax för nya prover, hoppas verkligen att leverpåverkan är spårlöst borta då...

Äntligen träning

Äntligen har jag kommit till gymmet och tränat, efter snart ett års uppehåll. Det kändes kan jag lova och imorgon lär det kännas ännu mer, hoppas jag.

Jag är ändå förvånad över att det trots allt finns en hel del kvar i kroppen, men ändå så lite jämnfört med sist. Ska sparka igång med konditionsträning under min semester och kliva in på gymmet på allvar efter semester.

Nu håller jag alla tummar jag har för att detta ska hålla denna gång. Det skulle kännas som en delseger mot Leukemin att kunna börja igen med något som jag gillar så mycket och Leukemin har satt, tillfälligt, stopp för.

Till er alla

Trevlig midsommar!!!

Det tänker jag ha...

Till Leukemin

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG!!!

Piss Leukemi!!!

Skulle vaccinera mig med Twinrix idag men vårdpersonalen blev nojiga när jag berätta att jag har Leukemi och ville inte vaccinera mig, vilket jag kan förstå och är glad för eftersom de inte känner sig trygg i vilka de eventuella följderna kan bli. Dock tycker jag de överdrev, de vill att jag ska upp på KS och ta vaccinet i fall något ska hända. Vad tror de, att pumpen ska stanna? Ja ja, jag ska prata med doktorn på KS imorgon och reder ut det...

Passa på att ta mitt blodtryck när jag ändå var på företagshälsovården, hade 115/55. Jag som brukar ha exemplariska 120/80 tycker att det är lite lågt. Detta har jag pratat med KS om idag eftersom jag haft lite lågt blodtryck senaste tiden. Det var som jag misstänkte inget att bry sig om, bara resa sig lite långsammare än vanligt...

Som man brukar säga, många bäckar små. Idag rinner de oro genom levern, blodtrycket, pirningar i fingrar/fötter. Ja ja man ska väl kanske inte klaga, det finns ju alltid någon som har det värre men herre jävlar vad jag är trött på Leukemi skiten. Önskar det var en böld man kunde skära bort och bränna!!!

Det är sjukt påfrästande att glida omkring och nästan ständigt tänka på att man har en dödlig sjukdom i kroppen. Svårt att förklara...

Ilska

Idag har gårdagens mörka moln börjat skingra sig. Men det är inte bara solen som skiner igenom. Jag känner en stark ilska över den här jävla skiten.

Fy fan för Leukemi jävulen. Han kan få mig att bli grymt rädd och ledsen.
Faan för vara ung och kämpa för sitt liv.

Jävlar vad det gör mig förbannad!!!

Olust

Usch, idag träffade jag en kollega under ett seminarium som hade otroligt obehagliga upplevelser att berätta om. Saker som jag inte tror många som inte varit med honom kan förstå. Fy fan, det är verkligen inte bara roliga saker som väntar på mig på jobbet...

Sen gick han från det till andra saker som hänt kollegor på jobbet, det "värsta tänkbara". Det var inte just det som fick fram mörkret hos mig, det har jag redan hunnit "bearbeta" på något sätt. Man kan inte gå runt och fundera för mycket på det, då blir man ju knäpp. Det var snarare hans möte med deras anhöriga, deras reaktioner när det "värsta tänkbara" inträffat.

Det träffade mig stenhårt, satt och bet ihop för att inte tårarna skulle forsa. Det är det som skrämmer mig mest.

Klart det skulle vara skit att lämna in. Men smärtan av att mina tjejer (och självklart många mer) skulle gå runt och sakna mig gör mig mer ledsen, det är den enskilt största anledningen för mig att kämpa vidare. Det är en tanke som väcker otroligt starka känslor, det blir mörkt när jag tänker på det, det hugger i bröstet och vänder sig i magen, panik!!!

Jävla skit att vara ung och redan behöva kämpa mot döden.
Jävla skit vad jag är less på skiten.
Jävla skit vad jag hatar Leukemin.

Om det bara gällde mig skulle inte insatsen vara så hög...

Ingen träning...

Det blev ingen träning i helgen. Dels hade vi i stort sätt varje minut uppbokade i helgen och dels har jag känt en antydan till förkylning i kroppen. Nu när jag börjat jobba vill jag inte chansa och bli sjuk.

Ska försöka att komma igång nu i veckan med träningen.

Har skjutit på medicinen fram och tillbaka lite under helgen och har känt mig lite konstig i kroppen nu på eftermiddagen. Illamående, huvudvärk och bakis känsla. Svårt att säkert säga att det beror på medicinen, men även svårt för att blunda för mönstret med flyttat medicin och "biverkningar"...

Mer träning

Nu har jag "smygit" med träningen under en ganska lång tid, nu är det dax att öka. Blir till att inviga gymmet på jobbet i helgen och sparka igång.

Nu har min doktor hävt mina "träningsrestriktioner" så nu är det fritt fram, eller så fritt fram det kan vara när man inte tränat hårt på 10 månader. Eftersom jag reagerat negativt förut när jag sparkat igång så kommer jag vara lite försiktig trotts allt.

Det är fantastiskt kul att jobba, att förverkliga en dröm...

Full fart

Nu känner jag inget i levern/magen längre. Yes, jävligt skönt.

Härligt att dragit igång med jobbet. Nu är det utbildningar och dyl dagarna i ändå, full fart. Jävlar vad trött jag är om kvällarna men herre jävlar vad kul jag har om dagarna!!!

Besked

Pratade med dem på KS igår och fick ett väldigt bra besked. Mitt PCR-prov (mäter signalerna som får kroppen att bli sjuk) visade ett värde på 0,04%, vilket är otroligt lågt. Skönt att medicinen verkligen biter!

Angående hur jag mådde i helgen tror dom det kan vara så att eftersom jag åt en stor middag precis innan fastan och sedan råkade dricka under fastan så är det troligt att jag fick en "överdos" av medicinen vilket ledde till smärtorna och illamåendet. Eftersom jag har blivit bättre behövde jag inte åka in på undersökning, grymt skönt!

Jag är väldigt känslig för mot min medicin vilket kanske är på både ont och gott. Kanske därför jag svarar så bra på den samtidigt som det är därför jag mår så dåligt av den.

Just nu behöver jag inte koncentrera mig så mycket på Leukemi skiten utan på att lära mig leva med medicinen.

Bättre igen

Idag mår jag bättre än igår. Försöker att inte känna efter så mycket men klart är att jag är öm och har ont på höger sidan av magen. Ska ringa till KS imorgon och lufta lita tankar kring detta och underrätta dem om denna lilla händelse. Vi får se vad dom säger.

Imorgon smäller det, då börjar jag äntligen jobba!!!

Ny funktion

Den nya funktionen innebär att man kan sända "personliga" mail till mig som ingen annan har möjlighet att läsa. Tex ett sätt för besökare att nå bara mig och som ger mig möjlighet att svara.

Men fortsätt gärna använda kommentarerna, jag älskar att läsa dom och jag vet att många andra också gillar att läsa dem...

Risig?

Var ute igår och firade en kompis födelsedag. Grymt kul att komma ut med grabbarna!

Igår var också första gången jag inte höll min 3 timmars fasta, av misstag. Jag råkade dricka en cola 15 minuter för tidigt (anledningen till min fasta är att medicinen riskeras att tas upp i för hög dos om det finns nåt i magen). Efter ca 2 timmar började jag må dåligt och kort därefter fick jag ont på höger sida under revbenen (ungefär där levern sitter). Då bestämde jag mig för att min kväll var slut.

Om det har nåt samband med colan eller om det var levern som gjorde ont har jag såklart ingen aning om. Oavsett vad det var som hände så skrämmer det mig.

Idag har jag mått dåligt, som om jag vore bakis fast jag inte druckit en droppe alkohol de senaste 2 veckorna. Jag har ont i magtrakten främst på höger sida.

Har ingen aning om vad det kan vara. Det ända jag vet säkert är att antingen beror det på Leukemi skiten eller så gör det inte det, hjälper mig med andra ord inte så mycket. Tror att om det inte har blivit bättre tills imorgon så ringer jag nog KS, lika bra det innan man biter ihop för mycket och går på en rejäl nit.

Försöker sortera bland mina känslor, vad är vad? Är det oro för att jag mår dåligt, är det oro för att jag (ÄNTLIGEN) börjar jobba på måndag, är det bara bluff oro eller är det "bara" så att jag blir rädd för att det varit så mycket och jag har tappat bort känslan av att vara "lite" rädd/orolig?

Ja ja, försöker tänka på possitiva saker. Imorgon är det imorgon som jag börjar jobba!!! YES!!!

Äntligen

Shit, tre dagar till i "frihet". Sen börjar DRÖMJOBBET!!!

Distration

Idag har jag fått något annat som distraherar mig, på gott och ont. Min "stora lilla tjej" har opererat bort halsmandlarna. Allt gick jättebra men mitt fokus har flyttats från min "sjuka" till hennes "temporära sjuka".

Hoppas att jobbet, som börjar på måndag, flyttar mitt fokus från Luekemiskiten till något annat. Det är levervärden och rädslan för att jag ska bli dålig och det i sin tur ska ställa till det för mig på jobbet som är jobbigast just nu.

Men det går väl över...

Teorier

Jag har länge gått runt och funderat på hur saker och ting hänger ihop kring mitt välmående och min medicin.

Fick idag två av mina "stora" teorier bekräftade av doktorn.

1. Biverkningar.
Jag ska ta min medicin med näst intill precis 12 timmars mellanrum. Vid de tillfällen jag inte gör det så får det mig att må dåligt om jag skjuter fram min medicin. Anledningen till detta är att koncentrationen av medicinen i blodet blir för hög. Sker detta bara för en kväll kan det nästan gå förbi obemärkt men ligger jag sen kvar vid dom nya tiderna under nån dag kommer biverkningarna, och dom märks.

2. Alkohol
Min medicin och alkohol blir inte bra, inte alls. Jag kan må riktigt dåligt senare på kvällen och/eller dagen efter. Detta fast jag självklart inte blandar medicin och alkohol och håller stenhårt vid min fasta. Mängden alkohol är inte heller stor, nåt glas vin eller någon öl räcker.

Sammanfattning.
Jag är tydligen känslig mot medicinen, en jävla tur att jag går på den lägre dosen. Bara bita ihop och köra, vad har jag annars för val,..

Dagens besök på KS

Då ska det vara 3 månader tills jag besöker KS igen, men vilket besök det kommer bli. Ska ta dom sedvanliga 14-15 provrören, 2 EKG, 1 hjärtultraljud, 1 benmärgsprov och lite annat smått och gott. När jag går därifrån finns det nog inget dom inte vet om min kropp. Där i mellan ska jag ta prover var fjärde vecka.

Är själv lite oklar över vad jag tycker om det. Enligt studien är det 3 månader till nästa tillfälle men efter som allt inte går/har gått som på räls så blir det extra kontroller. Med tanke på leverproverna så är det skönt att få uppföljning, den där skiten gnager. Men tydligen har det observerats tidigare i studien så doktorn var lugn, vilket i och för sig är signifikant för mina kontakter på KS. Svårt att se att dom får puls över mycket, skulle min arm trilla av under ett besök skulle nog reaktionen bli ett: "oj då", men sen skulle dom visa sin otroliga handlingskraft och kompetens så gissningsvis skulle armen sitta fast snabbare än kvickt.

Blev belagd med "alkohol förbud" tills mina lever värde är bra igen. Håller tummarna inför semestern, alla vet ju att utan öl vid grillen kan inte köttet bli lika gott...

Ett dopp i det blå

18 grader i vattnet, lite kyligt men väldigt uppfriskande.

Det där jävla levervärdet ligger och gror oro i mig. Ska bli skönt att träffa läkaren på måndag.

Gnagande oro

Mitt avvikande levervärde ligger och gnager i mig. Det är jobbigt.

Inte alltid men ibland. Fy fan vad jag är trött på denna skit ligger och bubblar...

Dagens besök på KS

Det var en halvdag på KS idag.

Först 13 provtagningsrör (blodprov), sedan 3 EKG´n, därefter 2 timmars vila.
Efter vilan var det dax för 3 nya EKG´n och sedan ett blodprov.

Resultaten kom snabbt, EKG´na såg bra ut, mina blodvärden var ok men mitt levervärde var lite högt. Vad det innebär vet jag inte riktigt men hoppas få reda på mer när jag träffar min doktor nästa vecka. Min gisning är att hon antingen kommer ta nya prover eller förklara det som en tillfällig avvikelse. Vi får se.

Ja ja, alltid är det nåt...

Kvälls paddling

Ett perfekt sätt att koppla bort oron/stressen över att besöka KS imorgon.

Precision

Jag har så mycket spring i mina ben att jag håller på att bli tokig. Eller egentligen är det inte spring utan bubbel som kokar i benen.

Detta är inget nytt men det var ett tag sen jag kände det så kraftigt.

Min teori stämmer angående regelbundenheten med min medicin. Beroende av hur många gånger jag inte tar medicinen regelbundet och hur stor variationen (vi pratar om +/- 30 minuter) är vid dessa tillfällen får jag nån form av "biverkning".

Senaste dagarna har jag inte skött det klander fritt och nu sitter jag här med benen fyllda av myror. Detta blir absolut nåt som vi kommer diskutera när jag ska till KS veckan...

Dubbla budskap

Va motsägelsefullt livet känns ibland. Idag känns allt bra, både fysiskt och psykiskt. Men några gånger per dag (i samband med fasta och medicin) blir man grymt påmind om att jag bär på en sjukdom.

En sjukdom som, utan min medicin, dödar mig på ett par år. Just då, vid dom stunderna, är inte livet lika kul längre...

Avkoppling

Skönt att vara på landet. Man går runt och leker med barnen, målar lite, fixar lite och leker ännu mer med barnen.

Sånt här skingrar tankarna, sånt här får en att må bra...

Tar det lugnt

Är på landet och tar det lugnt. Knappt 3 veckor kvar tills jag ska börja jobba, längtar.

Nästa vecka är det KS igen, längtar verkligen inte dit. Veckan därefter ska den stora tjejen operera bort halsmandlarna, det är jag i och för sig mer nervös inför. Det känns aldrig kul när det gäller ens barn.

Fram till dess får jag ta det vackert och träna (paddla) på.

Träning

Var ute och sprang idag. Kan jag skylla på värmen eller att jag druckit dåligt, eller varför var det så tungt? Kan väl inte vara så enkelt att jag har fått sämre kondis under de sista drygt 8 månaderna jag knappt tränat...

Men tempot var det samma som förut, det var bara så grymt mycket tyngre. Det är som vanligt med mig och träning, hellre full fart och kortare än lugnt och längre. Smärta är min vän...

Går kanske att diskutera, bra eller dåligt? Men så funkar det/jag i alla fall...

Skönt att vara igång med träning på allvar, den här gången har jag inte fått några "symtom" som jag förknippar med Leukemi skiten. Nu kör vi!!!

Ups and downs

Det funkar märkligt i pallet på en. När jag tänker på allt roligt som ligger framför mig nu så tornar det nästan alltid upp stora, mörka och åskande moln i horisonten.

Molnen skymmer solen vars strålar ger hopp och trygghet. Utan dom strålarna börjar man fundera på hur framtiden kommer att se ut, tex hur många av mina tjejers födelsedagar har jag kvar att få uppleva?

Märkligt kanske det inte är men förbannat jävla störande!

Kajaktur

Tog en tur, 26km, med min kajak bland öarna norr om Dalarö idag. Härligt. Undra om jag inte lämnade en liten bit av Leukemin där ute någonstans bland vågorna, just nu drivandes mot Baltikum...

I väntans tider

Tiden är ett märkligt fenomen. Nu har jag "gått hemma" i snart 5 månader men det känns som några veckor, det är mycket att stå i om jag ska hinna med allt vad jag tänkt. Märkligt vad tiden kan flyga förbi.

Samtidigt är det bara knappt 4 veckor kvar tills jag börjar jobba, åt det hållet verkar tiden stå still.

Jag har aldrig längtat så mycket efter att börja jobba, aldrig någonsin.

Med facit i hand är jag glad att det blev som det blev (med våren) nu när det är som det är (med Leukemin).

Jag undrar om jag någonsin kommer komma till ett läge då jag inte lackar ur totalt när jag tänker på vad den där jävelen har ställt till med. Fy fan vad jag hatar honom. Jag ska hitta ett sätt att spöa den jävelen big time. Lita på det!

Kanske kan dumpa en bit av honom imorgon när jag ska ut och paddla, för första gången, i skärgården. Ska bli härligt.

Hemma igen

Borta är riktigt bra men hemma är absolut bäst!!!

Oavsett hur bra man har det när man är borta så känns det ändå lite oroligt att vara hemifrån. Vet inte riktigt vad det är men tror att det dels är tryckt att vara nära KS men sen så är ju mitt hem min borg...

Men jävlar va skönt det har varit i Barca, en skön stad och sommarvärme.
Tack för den 30 års presenten!!!

Bra resultat

Mina värden var bra och stabila, nu slipper jag prover tills om 3 veckor. Hur skönt som helst.

Nu är stranden avklarad och det var fruktansvärt skönt, men nåt bad vart det inte. Det var helt enkelt för kallt och jag kom ju inte hit för att plåga mig.

Inga provsvar

Nu har vi landat i Barcelona och hit har sommaren redan kommit, tokigt skönt. Imorgon blir det bland annat plajan och ett dop i medelhavet.

Fick inga provsvar idag, hoppas på bättre tur imorgon. Är alltid nervös inför dom och just idag känns det jobbigare. Det kan nog bero på att jag är så långt hemifrån om dom skulle hitta nåt.

Leukemi skit

Nu måste jag få tummen ur och komma iväg imorgon och ta prover. Fy fan vad det tar emot, gillar det verkligen inte. Man blir så påmind om skiten då och så väcks så klart en, förhoppningsvis obefogad, oro inom mig.

Berättade för några nära arbetskollegor igår (som jag trodde jag pratat med förut om skiten) om att jag blivit sjuk. Känns alltid bra att få berätta det för folk som bryr sig och som kan "behöva" veta, men nästan jämt så kommer det som en liten baksmälla av ångest, oro, ledsamhet och skräck.

Jävlar vad jag önskar att jag inte skulle drabbas av den här skiten!!!
Det gör så förbannat ont när jag tänker på det!!!
Leukemin kan dra åt helvete, jag är så jävla uttråkad och less på den!!!
Om jag får tillfälle ska jag köra upp nåt där solen inte lyser på han, han ska få!!!

Nu till positiva tankar. Var ute paddla idag och såg bäver vid två tillfällen på nära håll. Hur ofta händer det i Stockholm?

Provtagnings dax

I veckan som kommer är det dax för nya provtagningar, är inte särskilt nervös.
Jag kom på idag att det är dax nästa vecka, det är skönt att det inte ligger och gnager hela tiden.

Kunde inte avstå en paddeltur i dagens fina väder. På tal om väder, i Barcelona ska det vara 20 grader varmt och sol när vi kommer dit. Lika bra att ta med badkläder...

Bättre

Idag känns det som jag är på bättringsvägen. Har haft litet träningsuppbehåll och försökt vila mig i form och det verkar funka.

Blir lite paddling i helgen men jag tar det lite lugnt, vore satans trist och bli dålig nu eftersom vi drar till Barcelona på onsdag.

Trevlig valborg på er!

Lite märklig känsla

Det finns en lite märklig känsla i min kropp, främst i bröstet. Den är svår att ta på, jag känner mig trött, slö och lite risig. Men ändå känns det inte som jag håller på att bli sjuk.

Vet inte om det är lite hypokondri, mätte mitt blod tryck och det var 120/52. Inte för jag kan så mycket om sånt men jag tycker nog det var lite märkligt, tänkte göra om det imorgon. Får jag liknande resultat då så ska jag nog fundera på att kontakta KS. Vi får se...

Anledningen till att oron går på kan nog vara att det finns en, otroligt sällsynt, biverkning som påverkar hjärtat. Jag har för mig att det var nånstans kring 3 personer på närmare 4000 personer som har drabbats av den biverkningen, men det är väl inte för inte som de med jämna mellanrum gör en relativt stor undersökning av hjärtat.

Jag hoppas på att det jag känner är ett resultat av att jag jobbade natten till idag och att kroppen bara är trött, men jag kan ändå inte riktigt släppa den risiga känslan.

Hoppas på ett normalt blodtryck imorgon och att jag snart kan lägga detta bakom mig.

Helgen...

... har varit riktigt bra. Nu börjar snart veckodagarna igen och jag hoppas att jag har hunnit bearbeta den chockvåg som sköljde över mig tidigare i veckan. Vi får se...

Imorgon blir det nattpass men dessförinnan hoppas jag på lite paddling.

Glädjande är att vid en liten "inventering" tidigare idag av mina biverkningar verkar de nu vara borta. ÄNTLIGEN !!!!!!!!

Stabilare

Verkar som gårdagens paddlingstur hade en lugnande effekt, idag känns det bättre. Ska in och köra nattpass, brukar oxå skingra tankarna, åtminstonde temporärt.

Sen är det helg, det är bra...

Dagens meditation

Har försökt få bukt på mina tankar idag, har paddlat nästan 18km för att rensa skallen. Funkar faktiskt ganska bra.

Men ett stort frågetecken är: VARFÖR?!

Leukemi är verkligen skit!!!

Tappar andan

Har känt mig orolig inombords de senaste dagarna, men inte riktigt kunnat ta på det. Nu på bussen på väg till jobbet väller rädsla upp ur mitt inre.

Det känns som jag tappar andan, bröstet värker och ögonen tåras. Fan va det blev jobbigt.

Jävla Leukemi vad den ställer till det för mig, lämna mig i fred!!!

Träningen känns i kroppen

Spelar ingen roll hur kul jag tycker det är med paddla kajak, nu måste jag ta en paus. Jag känner att kroppen är "ansträngd" efter de sista dagarnas paddling så nu blir det två tvångs vilodagar.

Jag försöker passa mig så jag inte tränar för hårt så här i början. Försöker använda mitt sunda förnuft. Annars känns allt fortfarande bra.

En skön söndag

Nu har veckans provsvar börjat sjunka in, jävlar vad skönt att dom var normala.
Det fyller mitt bröst med glädje, nästan så man vill gråta en skvätt för den sakens skull. Alltid är det nåt... ;-)

Inatt passerade bloggen en magisk gräns, den har nu blivit läsdt över 10 000 gånger, vilket otroligt stöd. Tack.

Provsvaren

Nu har jag fått provsvaren och de var bra.

Mitt HB låg på 140.
Mina Vita var 7.1
Trombocyterna hamna på 162

Allt inom normalvärderna, skönt och förväntat. Nu är det 3 nya veckor med lugn och ro = ingen kontakt med sjukvården.

Visste inte att en kajak kunde vara så beroende framkallande och ha så svåra abstinens.
Måste paddla! När kan jag paddla? Bara lite grann!!! SNÄLLA!!!

Prover tagna

Nu har jag tagit "månadens" prover, tänkte ringa imorgon eftermiddag och se om svaren kommit. Vi får vänta och se...

Var ute och paddla, så fort man kliver upp så känner man ett sug efter med. Undra om det går att få nog?

Provtagning

Nu är det dax för ny provtagning. Men jag har glömt den i två dagar , det har varit så skönt att bara koppla bort allt sånt. Vi får väl se vad proverna visar men de bör inte vara några konstigheter.

Imorgon blir det mer kajaking, jippi.

Nu håller vi tummarna för att provsvaren ska vara bra.

Paddling

Så underbart med paddling, man kommer så nära naturen, fiskarna och fåglarna. Hoppas det håller i sig nu och vädret blir bättre.

Det går fortfarande bra nu...

Glad påsk

Glad påsk allesammans.

Vilken skön påsk, fint väder, mycket paddling, god mat, trevligt sällskap, helt perfekt helt enkelt.

Det går bra nu.

Paddling

Vilken underbar vecka. Klara provet i tisdags som innebär att jag klarat min examen. Paddla min nya kajak idag, underbart.

Sen är i stort sätt skiten i bena borta, så jävla skönt. Bra det känns med medvind, hoppas det håller i sig ett tag...

Dagen efter

Idag börjar det gå upp för mig att jag är klar, nu är det bara vänta tills juni så rullar det igång. Jag är så lycklig!

Och idag fick jag lite för smak av hur det kan vara på jobbet. På grund av lite olyckliga händelser kunde jag inte gå av passet fören nästan 3 timmars övertid. Lite tråkigt.

Idag kommer det lyckorus inom mig, det är fantastiskt!

YES!!!

Nu har jag klarat det sista momentet på utbildningen. Nu är jag färdig!!!

Ett break

Nu är en weekend till Barca bokad. Fy fan va skönt det ska bli med ett break från vardagen.
Tack för min födelsedagspresent jag fick av er (för ett år sedan).

Imorgon kan jag få en fullständig examen, nu är alla bekymmer lagda åt sidan och fokus ligger till 100% på morgondagen.

Leukemi, vadå har jag det? Nä det vet jag inget om, det får jag ta tag i imorgon kväll i sådant fall...

Små justeringar

Nu när det börjar ordna upp sig och Leukemin börjar dra sig tillbaka märker man vad den rofsat åt sig.

En stor sak jag saknar är min glädje. Det är inte så att jag inte kan känna glädje längre, det är bara det att den sitter längre in. Mitt ursprungsläge är inte längre lika lycklig som det var tidigare. Nu är jag är lite butter och behöver något som gör mig glad, förut var det tvärtom.

Vaje gång jag blir varse det så känner jag mig ledsen, jag var nöjd över att oftast var glad. Nu är jag inte det längre, i vilket fall inte på samma sätt...

Litet psykbryt

Idag filmade jag Olivia samtidigt som dom spelade en fin låt på tv.

Plötsligt kände jag hur tårarna rann på mina kinder. Sen slog det mig, om jag inte skulle få fortsätta att träffa henne skulle jag vilja minnas henne så har.

Då brast det. Fy fan va dom tankarna är äckliga...

Delad sorg och dubbel glädje

Jag är verkligen så tacksam för alla ni som finns runt mig. Det är jätte skönt att ha folk att dela sin sorg med, den blir verkligen lättare då.

På samma sätt är det jätte skönt att ha er omkring mig när det är något att glädjas för, det blir mycket roligare då.

Ensam är svag och tillsammans är vi starka, eller nåt åt det hållet. Ni förstår säkert vart jag vill komma...

Tack för att ni finns, det har hjälpt och kommer att hjälpa massor!!!

Medvind

Idag kom beskedet att jag har "fått tillbaka" platsen där det var tänkt att jag skulle börjat jobbat i januari. YES!!!

I såna stunder känns det lite lättare med tex ont i benen.

Nu på kvällen har det börjat regna rätt mycket samtidigt som det är 7 grader varmt ute. Yes det med. Regn och plusgrader tar effektivt bort isarna, dom kan inte försvinna snart nog. Längtar fantastiskt mycket efter att börja paddla.

Hoppas medvinden är stark nu så jag kan få fart och kraft av den under en längre tid.

Min borg

Nu är jag åter i min borg. Hem ljuva hem.

Vad märkligt det är men så fort jag kom hem så utbredde sig ett lugn i kroppen, hur skönt som helst. Det har verkligen varit jätte kul och skönt att vara bort rest men det skönaste är nästan nu när jag har hemmets lugn och fortfarande kan suga på karamellen ifrån Stavanger.

Den sista tiden har jag börjat känna mig frächare igen, mindre ont i kroppen. Benen krånglar fortfarande men annars är det bra.

Nu ska jag börja SMYGA igång med träning igen, bara hålla tummarna att det håller denna gång.

Fest dag nr 2

Idag blir det fest dag nummer 2. Skönt med mini semester.

Men det är ändå nåt som saknas. Min (riktiga) ork, min (sanna) glädje och min trygghet (familjen).

Även fast man är med sina bästa vänner så märks det att Leukemin har tagit en bit av mig som jag inte fått tillbaks än. Det är min förmåga att verkligen känna glädje, det är åt helvete!!!

Är i Norge

Har åkt hit för överraska en kompis som fyller 30, och gissa om han blev överraskad när det ligger två killar under hans skrivbord på morgonen när han kommer till jobbet?

Vi körde bil hit, det tog 15 timmar. Resan gick bra men det "slet" på kroppen. Idag är jag mör i benen, ont i magen och känner mig riktigt hängig.

Får se till att sova ordentligt inatt så ska det nog bli bättre igen. Hoppas det blir en bättre dag i morgon...

Dagens paddling...

...blev inte av. Vi hade inte riktigt vädret på vår sida. Längtar efter premiären!!!

Idag är ju en bra dag eftersom det gick så bra igår. Men det finns ett men. Jag har ont i benen, magen, huvudet och mår illa. Det suger! Men det löser sig, det gör det alltid...

JAAAAA !!! DÄR FICK DU !!!

Otroligt va skönt, resultaten var överraskande bra. Både jag och min doktor blev överraskade.

Man hittade inga så kallade Philadelfia kromosoner (dom som är sjuka) i mitt benmärgsprov, det är jävligt bra. Men det finns en liten tapper skara kvar. Det vet man genom att man kan fånga upp den "felkod" som dom sänder ut, i värsta FRA anda. Alltså finns dom kvar men i väldigt litet antal.

Nu kommer provtagningarna glesas ut. Om allt flyter på så kommer dom vanliga blodproven ske med 4 veckors mellanrum, ett "FRA" prov var tredje månad. Benmärgsprov tar det 12 månader tills nästa gång. Om allt flyter på enligt planen.

En dag som denna är det lätt att ha överseende med en krånglande mage och onda ben.
En dag som denna känns det som jag har"fått livet tillbaka".
En dag som denna kan allt skit (=leukemi) dra åt helvete!!!

1,5 timmar kvar

Fy fan va dåligt jag sovit inatt. Haft ont i magen, mått dåligt och drömt massa.

Mår fortfarande illa, frågan är om det är magen eller oron inför dagens besök på KS som är orsaken?

Nu vill jag bara få det överstökat.

MIndre än 12 timmar kvar

Om 12 timmar vet vi vad doktorn har hittat i min benmärg, vad provsvaren har visat.

Nu börjar nervositeten stige och krypa sig på...

Min mage surar fortfarande, den pendlar mellan smärtor till bara vara svullen till illamående. Jobbigt och absolut något jag kommer ta upp med doktorn imorgn, likaså problemen med mina ben.

Usch, inatt kommer jag nog ligga och skruva på mig innan jag lyckas finna ro att somna.

Dålig dag

Ingen större ändring sedan igår. Benen värker och magen surar.

Skillnaden är väl att nu på eftermiddagen känns benen svaga och jag känner mig yrslig, världen är inte riktigt stabil helt enkelt.

Ska träffa min doktor på måndag, får se vad hon har att säga om saken...

Ett steg bak...

Drabbades igår av otroliga magsmärtor, det var som kramper som kom med jämna mellanrum. Det gjorde så förbaskat ont så jag började svettas.
Försöker förklara det med min risiga kista, kan ju alltid hoppas...

Sen fick jag skitont i benen igen. Kändes som en grym träningsverk, fast jag verkligen inte tränat på ett tag.

Idag känner jag mig risig, illamående, har ont i benen och jävligt trött på eländet.
I helgen blir det lugnt och barnfritt, ska passa på att ladda batterierna...

Trenden består...

Idag var ytterligare en underbar dag. Var med dagis på utflykt och sen sköt jag riktigt bra.

Hoppas känslan består...

Just idag är jag stark...

just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida. Jag har väntat så länge på just denna dag och det är skönt när den kommer...

Vilken kanon dag! Morgonen var fantastisk, vilken harmoni med dom små, solen sken, jag ska paddla på tisdag, jag sköt sjukt bra och solen skiner fortfarande!

En dag som denna kan Leukemin verkligen ta sig i brasan. Smärtande ben bekommer mig inte ett dugg idag.

Idag hissar vi det långa fingret åt Leukemin!!!

På KS del 2

Ja då var det klart för denna gång. Skönt, även fast jag verkligen inte gillar att åka dit känns det ändå tryggt att vara där. Lite motsägalsefullt...

Fick förra veckans provsvar, bästa någonsin! Hb 140, trombocyterna 207, vita 8 och neutrofila 6. YES!!! Där fick du din jävel, nu kan du ta dig i arslet!

Nu får vi se vad doktorn säger vid nästa veckas sammanfattning. Nervöst och läskigt men dagens provsvar stärker självförtroendet...

På KS

Då ligger man i sängen på KS igen, dom första proverna är tagna och nu blir det paus i närmare 2 timmar innan nästa prover. Lika kul varje gång man mäter min puls och den hamnar nånstans mellan 42-45, de blir alltid så överraskade.

En positiv överraskning är att om allt går som det ska så blir nästa halvdag på KS först om 3 månader. Jippi!!

KS imorgon

Ja ha, då var det snart dax för den månatliga besiktningen. Imorgon blir det en halv dag på KS, det kommer tas blodprover, mer blodprover, 2 EKG´n och ett ultraljud på hjärtat. Det är inte mycket dom missar där inte...

Jag är så oerhört tacksam för allt dom på KS gör för mig, ändå finns det en stark känsla i kroppen som säger att jag hatar stället, att jag verkligen inte vill gå dit. Men det är väl som med allt annat, bara bita ihop och göra.

Längtar efter att börja paddla. Jag inbillar mig att jag med kajakens hjälp ska kunna fly från verkligeheten under några timmar och bara ha det bra. Vi får väl se...

Jävla ben

Blev det en timmes promenad. Det var mörkt, men skönt.

Sen blev det lite smärtlindrande tabletter och tidig sänggång...

Idag är det mest i benen som det känns, men det är väll bara att leva med. Bara så jävla less på det. Då är det i alla fall skönt att omgärdas av folk som man verkligen trivs med.

Kanske gör en repris av gårdags kvällen, och förhoppningsvis drömmer jag om My Precious...

Ont

Varför gör det så mot i mina armar och ben?

Det är svårt/obehagligt att vara still, måste röra på kroppsdelarna hela tiden för minska besvären.

Kärt minne

Idag för 3 år sedan fick himlen en ny ängel, en ängel som glänser starkare än alla andra änglar.

Saker och ting blir aldrig som dom en gång var...

Saknaden är enorm Jonte...

Bättre och bättre...

Idag bryter jag trenden, tredje dagen i rad som jag mår bättre och bättre. Det är så jävla sköt när det går åt rätt håll.

Härligt med medvind, hoppas det håller i sig en stund nu...

De närmaste två veckorna har jag två viktiga dagar/besök på KS, hoppas de inte påverkar humöret negativt...

My precious

Klockan 12.47 idag blev jag med kajak. Hon är 504 cm lång och väger ca 24 kg.

Efter en lång väntan kom hon äntligen hem och vi kommer kalla henne "My Precious". Nu ser vi tillsammans fram emot att isarna ska släppa så vi kan bekanta oss mer med varandra.

Vi är lite omtumlade men mår efter omständigheterna bra...

En bra dag...

Var på skolan och sköt för första gången på 3 månader idag. Det gick bra, mycket bra. Känner mig inte nervös inför uppskjutningen senare i vår. Den här gången går det bra.

Jag som först trot att detta skulle bli en sjukvårds fri vecka, men icke. Var och tog den vanliga blodstatusen plus nåt njurvärde. Rutinprover bara.

Imorgon ska jag åka och titta på nåt som jag önskar tillbringa en stor del av min vår i. Nämligen en kajak, hoppas den är fräsh.

Idag är en relativt bra dag, hoppas morgon dagen blir bättre. Och att höften gör mindre ont..

Upp och ner, ner och upp...

Så går formen.

Igår vaknade flera gånger när jag sov och hade både ont i benen och i höften, dags formen blev därefter.

Idag vaknade jag och hade inte så ont, så blev det en bättre dag...

Det känns ungefär som två steg fram och sen ett steg bak. Så rimligtvis borde
det bli en bra dag även imorgon...

Jag håller tummarna!!!

Ytterligare lite bättre

Bättre och bättre dag för dag, så skulle jag nog kunna summera de sista dagarna.

Även fast det inte är stora steg så är det i vilket fall steg i rätt riktning.

Hoppas trenden håller i sig, den svajar stundtals ganska kraftigt...

Bättre

Idag känns det lite bättre i baken. När smärtan väl kommer gör den lika ont men den kommer inte riktigt lika ofta eller lika lätt. Skönt och se att det går åt rät håll.

Var på båtmässan idag, främst för att titta på kajaker. Jag har tänkt skaffa en kajak till våren och vara ute i. Främst som träning men även för att rensa hjärnan. Tror det kommer bli grymt bra.

Nån som har, eller känner nån som har, en kajak till salu?

Nu är det lägg dax, hoppas jag drömmer om kajaker och inte massa annat skit...

Bättre?

Tycker nog att smärtan har blivit mindre i höften idag. Inte lindrigare när det verkligen gör ont men när man villar är det lindrigare idag. Skönt.

Men då träder huvudvärken, problemen med benen och det andra skiten fram.

Ja ja, imorgon är en ny dag och jag håller tummarna att den blir bättre...

Sadister

Vad är det för sadist som kom på benmärgsprov?
Hur frisk är man om man kommer på att man ska köra in en nål in i någons höftben?
Inte ens Dr Hannibal Lecter i "När lammen tystnar" har slagits av den idén.

Tackar vet jag ett blodprov genom stick i fingret, det är läskigt nog.

Om man ska se nåt positivt av det hela så är det väl att mitt fokus flyttas från huvudvärk, ont i benen, illamående med mer.

Ja ja, nu är det bara 6 månader minus en dag tills nästa benmärgsprovtagning...

Jävulens test

Då har man gjort mitt andra benmärgsprov, fy faan.
Det måste vara någon med bostad i undre jorden där det brinner mycket som kommit på det. Provet går till så att man ligger på mage på en säng. Där efter lokalbedövar de bak mellan ländryggen och rumpan. När bedövningen tagit startar dom sin jävulska plan.

De sticker en saftig nål genom överdelen av röven in i höftbenen. Nålen trycker de in
nästan en centimeter in i höftkammen (skelettet). Det är ett hårt ben och doktorn får trycka upprepade gånger, känns som han spikar in nålen. Tryckvågorna fortplantar sig genom skelettet ut i kroppen...

Sen har han fått in nålen in i utrymmet i benet där benmärgen finns. Då suger de ut benmärg, känns som mer än bara benmärg som försvinner med ut. Det ilar i hela höften...

Sen ringer telefonen och läkaren låter nålen sitta och går och svarar och kvar ligger jag med brallorna ner dragna, med en stor nål genom skinkan in i höftbenet och undrar vad fan som händer.

Efter det är det bara och plocka ihop och gå hem.

Fy faan vilken skit!!! Det positiva är att idag gör man det i höften bakifrån, förut gjorde man det i bröstbenet framifrån...

Svaren kommer jag få reda på om ca tre veckor.

Jag träffade även doktorn idag. Mina åkommor är svåra att förklara varifrån de kommer. De skulle kunna vara biverkningar men det troligaste är att det inte är det utan att det "bara" är ett virus som bråkar. Känns bättre, då behöver jag ju inte belasta Leukemin allt för hårt för det jobbiga den senaste tiden...