Men tempot var det samma som förut, det var bara så grymt mycket tyngre. Det är som vanligt med mig och träning, hellre full fart och kortare än lugnt och längre. Smärta är min vän...
Går kanske att diskutera, bra eller dåligt? Men så funkar det/jag i alla fall...
Skönt att vara igång med träning på allvar, den här gången har jag inte fått några "symtom" som jag förknippar med Leukemi skiten. Nu kör vi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar