Jag har mått bra den sista tiden men nu blir allt så verkligt igen och då kommer känslan tillbaka. Känslan av ett tryck över bröstet, tusen fjärilar i magen och surr i huvet som gör det svårt att tänka klart.
Jag hatar KS men älskar personalen, dom räddar ju mitt liv. Och det är just det som är så jävla sorgligt, att det behövs...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar