Vad jag längtar tills pirret i benen försvinner. Men va skönt det är att det är långtid kvar tills nästa provtagning, hoppas det provet visar schysta värden så jag slipper många nya prover. Vi får se.

Fram tills dess njuter jag av att slippa provtagningar...

Äntligen på väg hem

Nu har jag träffat miss positivism (min doktor). Hon får alltid allt att låta så enkelt.

Besvären just nu, levern, pirr i benen och yrsel, finns alla dokumenterade som biverkningar för min medicin. Glömde att fråga hur länge biverkningarna "ska" hålla på.

Lyckades tigga till mig provtagning med 3 veckors intervall. YES!!! Inget varar för evigt men nu är det högtid att njuta av det!

På väg till f%*€ing KS

Snart framme på KS, det knyter sig i magen av att åka dit. Jag känner mig hemma där och det gör mig ledsen.

Varje gång jag kommer dit känner jag mig som en veteran när jag ser (nästan) alla irra omkring och undra vart dom ska ta vägen, läser i hissen vilken våning dom ska av på och undrar vilket väntrum dom ska sitta i. Jag vet exakt hur jag ska gå, vilken våning jag ska till och i vilket väntrum det är tänkt att jag ska vänta i...

Jag sitter sällan i väntrummet, jag brukar stå utanför. Alla där inne är så gamla och jag så ung, det känns åt helvete!!!

Tänk att en kropp kan vara självdestruktiv, 5 till 7 år är kort tid. Man kan få panik av mindre...

Nya provsvar

Då har de nya provsvaren kommit. Det var inte kul, värdena hade försämrats en del sen sist. Fy fan va less jag är på skiten!

Och pirrar i benen gör det också!

Ska träffa doktorn imorgon, det brukar kännas bättre efter det...

Stolt pappa

Då är nya prover tagna. En sak har slagit mig, jag ska aldrig igen ta prover på en fredag. Nu får jag vänta i flera dagar på svaret över helgen. Snacka om onödigt lidande...

Olivia gjorde mig så stolt idag. Hennes fröken sa att Olivia ofta säger snälla saker till sina kompisar och att hon månar om att alla ska ha det bra. Det går verkligen hand i hand med att det bästa vi har är varandra. Det är viktigt att, våga , visa uppskattning mot varandra. Det gör hon och det gör mig väldigt stolt!

Sjukdom

Nu har nästan hela familjen delat på nån baskilusk men nu är den på väg ut. Skönt det är inte kul när nästan alla är sjuka.

Ska ta nya prover på fredag och sen träffa min doktor nästa vecka. Hoppas det är slut med lever eländet nu...

Gamla känslor

Fick igår reda på att dom ändrat lite i studien, nu är det benmärgsprov var 6:e månad första två året. Det innebär att jag ska göra ett om 3 månader. Satan vad det är obekvämt men lite för tidigt för att oroa sig för det redan.

Levern stör mig men den i sig har inte stört mig "för" mycket. Däremot rörde besöket på KS upp gamla känslor, man märker att de ligger precis under ytan. Krävs inte mycket för att de ska komma fram igen.

Antar att dom sjunker djupare ner mot botten med tiden...

Provsvar

Nästan alla provsvar var bra, utom ett. Den där jävla levern vägrar ge med sig. Så jävla seg.

Nya prover i slutet av nästa vecka. Då var man där igen med prover jämt och ständigt.

Om två veckor ska jag träffa min doktor igen, då får vi se vad hon har att säga. Mitt tips är att hon kommer vara lugn som en filbunke precis som vanligt.

Undra hur det skulle kännas den dagen hon inte var lugn, hoppas jag slipper uppleva den...

Färdig på KS

Så då är jag klar på KS och på väg till jobbet. Hoppas på en händelsefylld dag så de dåliga tankarna trängs undan.

Sen får vi se i eftermiddag hur provsvaren blir, dom kommer självklart påverka en hel del...

På plats

Då är man på plats, helvete vad jag tycker illa om det här. Och byggnaden är ju så inåt helvete ful också...

På väg mot KS

Nu är jag på väg till KS. Fy fan vad jag inte tycker om det här, det tar verkliged emot.

Jag har mått bra den sista tiden men nu blir allt så verkligt igen och då kommer känslan tillbaka. Känslan av ett tryck över bröstet, tusen fjärilar i magen och surr i huvet som gör det svårt att tänka klart.

Jag hatar KS men älskar personalen, dom räddar ju mitt liv. Och det är just det som är så jävla sorgligt, att det behövs...

Pinsamt

Oj, imorgon smäller det. Då är det provtagningsdax. Svaret kommer troligen under eftermiddagen och det vågar jag nog påstå avgör hur bra resten av veckan kommer att kännas.

Jag skulle kunna tänka mig att göra massa saker för att slippa åka till KS imorgon, fy fan va less jag är på det.

Till sist:
Visst är det bra att "mitt" lag klarade sig kvar i allsvenskan, men vilka jävla idioter som stormar planen och spöar motståndarna. Hade hellre sett att djurgården åkt ur allsvenskan utan att spöa motståndarna än att dom klara sig kvar och spöar motståndarna, då hade vi i alla fall haft hedern i behåll. Jag skäms för att kalla mig djurgårdare idag. Vilka meningslösa idioter, dom tillför ingenting till varken DIF eller fotbollen!!!

Provtagning närmar sig

Nu är det inte många dagar kvar till jag ska till KS. Nervositeten och rädslan tilltar, tänk om det är skit med levern igen. Det är just levern som är det stora oros momentet. Självklart skulle det vara åt helvete om blodvärderna var dåliga och det orsakar självklart en del oro, men sannolikheten att dom skulle vara dåliga bedömer jag som små. Levern däremot litar jag inte en sekund på, den kan ha blivit dålig igen. Det är omöjligt för mig att känna av.

Så nu är det bara att försöka ducka tankarna och vänta, om några dagar vet vi...

Kära nära

Var på ett tråkigt jobb idag. Va sorgligt det är när ett förhållande går helt åt helvete. Ännu sorgligare när det finns barn i närheten.

Ta väl hand om dom som finns i er närhet, dom är det bästa man har!

Provtagnings paus, njuter

Nästa vecka är det dax för nya prover, ska då till KS för en massa prover. Vad skönt det har varit att haft nästan 3 veckors uppehåll mellan proverna. Det märks verkligen på humöret.

En sak till: Ta hand om varandra, det är det bästa vi har...

Carpe diem

Att anpassa mitt liv efter medicinen är inte det stora, det stora är att försöka acceptera sjukdomen.

Det tar tid och ork. Dock har det blivit lättare att tänka på "bra" saker.
Ska åka till Flottsbro imorgon och njuta av naturen och deras mtb-spår. Det är ett bra sätt att koppla bort tankarna på. Jobbet är ett annat men där hamnar jag med jämna mellanrum i situationer som påminner om hur skört livet är.

Carpe diem är inget skit snack, det är vad livet handlar om. Uppskatta dagen och det du har omkring dig nu, lev inte enbart för framtiden...