Tvist...

Jävlar vilken tvist allt fick i morse.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska äta medicin och om inte medicinen hjälper kommer jag bli sjuk och att det skulle kunna få jobbiga konsekvenser.

Helt plötsligt förstod jag att det var tvärt om, min kropp är på väg, sakta men sten säkert, tacka för sig. Den håller helt enkelt på att avveckla verksamheten. Och jag ska äta medicin för att förhindra skiten att fortsätta apa sig i min kropp!!!

Jag sitter alltså tok djupt i skiten.

Hur känns det då att vara döende?

Det orkar jag inte ens sätta ord på...