Märkligt att en dag som börja så bra kan avslutas med ett fritt fall från 10 000 meter som totalt krossar en.
Äckligt hur mycket rädsla man hinner uppleva innan man slår i marken.
Rädsla för att inte kunna resa sig upp och gå vidare...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar