Örnkoll

Fick ett samtal idag från KS, de undra om jag visste att jag måste ta prover en gång i veckan nu. Remissen var skriven på gårdagens datum så dom förväntade sig svar i dag. Så blir det inte, det kommer imorgon.

Deras koll som bara borde öka min trygghet fick mig även att bli lite orolig.Ungefär som folk tenderar att tänka när dom ser en polis, vad har hänt i stället för va skönt.

Idag är jag riktigt nervös inför provsvaren på grund av den snabba stegringen.

Blir inte kul att få besked imorgon, eller? Håller tummarna...

Prov dax

Jävla tröttsamma prover. Skulle egentligen ta prover men det passar bättre med jobbet på onsdag så så får det bli. Tänker inte låta skiten styra för mycket.

Nu nåt bättre och roligare. Värken i mina ben har varit lite lindrigare de senaste dagarna.

Gäller dock att lägga fokus på rätt ställe, på nåt annat än Leukemin...

En liten tanke...

Jävlar vad spännande och omväxlande jobb jag har. Man vet aldrig vad som väntar, från att åka och snacka skit till till full fart på nolltid. Härligt att inte veta vad som komma skall på passet.

En grej som slår mig nästan varje dag är hur många det finns som inte har kontakt med sina anhöriga, det är så tragiskt. Samtidigt känner jag mig lycklig med alla mina nära och kära.

Tack för ni finns, ni gör allt så mycket lättare!!!

Allt kul har ett slut

Fick provsvaren idag. Blodstatusen var fin och stabil, skönt även fast jag räknat med det. Levern var det värre med, bland dom sämsta värderna någonsin. Typiskt! Skönt ändå att jag inte (vågat) tagit ut för stor glädje över att dom var bra sist, fallet idag blir inte alls lika hårt nu.

Så nu blir det nya prover nästa vecka igen, satan less på dessa nu...

Uppgörelse

Nu är det dax att släppa sargen. Nu är det dax att ge sig in i matchen. Spotta ut tandskyddet och sluta vara rädd.

Kanske blir till att ta lite stryk i början men vänta bara tills jag får upp farten igen, då kommer Leukemin få så mycket stryk. Det kommer röra sig om såna sjuka mängder, han ska få för allt skit han ställt till med och sen lika mycket till!

Nu jävlar är det dax för en slutgiltig uppgörelse!!!

Dax att få fram alla glada possitiva känslor igen. Hoppas bara dagens prover kommer med bra besked, annars blir det till att börja i motvind...

Dax för nya prover

Imorgon är det dax för nya prover. Känslan är bra inför dom men klart det ändå är nervöst.

Hur som helst kan man ju bara hoppas på det bästa...

Mindre grubel

Fan va skönt, har knappt grublat över leukemi skiten sen i torsdags kväll. Skönt för skallen att få ett break.

På tisdag ska jag till KS och snacka av mig lite, släppa lite på trycket. Ska bli skönt...

Déjà vu

Hörde en låt på radion idag. Redan efter första meningen så kände jag hur ärren i mitt hjärta började spricka upp. Låten påminde smärtsamt mycket om hur det kändes för 1 år sedan när jag fick diagnosen.

Mitt fall var inte lika hopplöst men känslan var inte långt ifrån...
Lyssna på Youtube
(tror den handlar om olycklig kärlek men jag tolkar den på ett helt annat sätt...)

Tänk att jag inte kan tänka på vad som hänt det sista året utan att bli riktigt jävla tok förbanad, men inte heller utan bli riktigt jävla ledsen...

Sjuk

Fortfarande risig, kommer vara hemma imorgon också. Har ingen riktig feber men känner mig sänkt, lite hostig, ont i huvet, ont i kroppen och framförallt väldigt ont i benen.

Imorgon blir säkert en bättre dag, hoppas jag...

Dyng förkyld

Vakna förkyld,och det blev inte bättre under dagen. Fy fan vad jag är förkyld, och ni vet ju hur det är: när en kille är förkyld...

Tack för allt Frank!

En man som hjälp mig att finna hopp och styrka när jag varit riktigt nere har tyvärr lämnat oss alldeles för tidigt.

Tack för allt Frank!

Världen är orättvis...

YESSSS!!!!!!!

Idag är det första gången sedan i maj som alla mina värden är bra. Så jävla skönt att levern har kammat till sig. Nu blir det nya prover om två veckor, är dom bra tror jag det kan ta ännu längre tid mellan proverna.

Nu hoppas jag bara att mina ben ska bli bättre, trött på att ha ont...

Min tur...

Nu känns det som om det är min tur igen...att lägga in ett inlägg alltså!
Det är nu ett år och några dagar sedan vår värld välte och vi har allt sedan dess kämpat tillsammans och var och en på eget håll för att resa den upp igen. Vid några tillfällen lyckas vi stötta upp den med stöttepelare som familj och vänner tätt omkring oss men det tar inte lång tid innan det rasar igen. Det beror verkligen inte på stöttepelarna,vilka fungerat som konstgjord andning stundtals, utan på känslorna som väller upp, SORG, RÄDSLA, ILSKA, ORO, MAKTLÖSHET, TACKSAMHET, HOPP, AGGRESSION ja de är många och oftast flera åt gången. Ibland försöker jag stanna upp i nuet och blicka tillbaka på åren som gått. Känner då genast smaken av frustration välla upp ur strupen; hur faan kan det vara möjligt? Hur mycket ska vi orka? Jag vill inte låta självisk så ta mig rätt nu men var tog jag vägen? När får jag tillbaka rätten att bestämma över mitt liv? Jag tittar på mig själv i spegeln och undrar lite över vem det är jag ser? Jag känner inte riktigt igen den där spegelbilden...är det jag? Jag känner mig förvirrad, livet känns som på låtsas men ändå högst verkligt! Nu känns det som om det är min tur igen...men hur? Världens bästa familj behöver en paus tillsammans!
//Jenny

Ett års jubileum / ett år av sorg

Idag var det jag fick den där jävla diagnosen Leukemi. Har delade känslor inför denna dag.

På ett sätt vill jag fira att jag lever, har en relativt god hälsa, att det går bra med kampen mot skiten.

Men å andra sidan har det varit ett hårt år med mycket känslor, sorg, rädsla, skräck, oro, ångest, ilska, panik och alldeles för lite glädje. Ett mörkt år!

Ett långt år där det hänt mycket men som på nåt sätt ändå känns som det har passerat snabbt.

Vet inte riktigt var jag står, en märklig känsla. Men en känsla som inte går att misstolka idag är smärtorna i mina ben, dom är hemska!

Jobbet tar plats i mitt sine

Har ju tidigare nämnt att det varit mycketpå jobbet. Idag har jag varit ledig men jobbet har "härjat" vidare i mina tankar. Det har hänt så mycket på kort tid att jag behöver denna dag till reflektion. Skönt, då slapp jag massa Leukemi tankar idag oxå!

Bättre i benen

Nu har det börjat ge med sig i benen. Det gör inte alls lika mot längre. Hoppas det inte bara är för jag har jobbat som jag inte känner så mycket. Det är så intensivt på jobbet att man i stort sätt glömmer allt annat som inte är jätte viktigt för en. Men det är grymt kul. Härligt att jag satsa på att bli klar i höstas trots sjukdomen.

Jag älskar mitt jobb

Vilken natt! Full fart. Det här visar att jag gjorde rätt som satsa hårt på studierna även när det var tufft. Skönt att få det bekräftat.

Ser fram emot en fartfull natt på jobbet. När det är så här är det lättare att leva med värken och all annan skit...

Mina ben!

Herre jävlar vilken värk jag har i mina ben. Igår blev jag lycklig när jag märkte att jag låg och höll på att somna i från värken. Tidigare ikväll hade jag så ont att jag höll på att börja gråta och nu är jag ute och går för att försöka lindra skiten innan jag går och lägger mig.

På grund av min medicin får jag bara äta ipren. Enligt rekommendationen ska man bara äta en åt gången, dom påstår att man inte får ökad effekt av dubbla dosen. Skit snack säger jag, klart dubbelt så mycket måste hjälpa mer. Så är det med allt, i vilket fall värt att pröva. Jag vet inte annars vad jag ska göra åt smärtan.

Smärtan är svår att förklara men det närmaste jag kan tänka mig är när man har sjuk träningsvärk i en muskel och man sen spänner den för fulla muggar. Den smärtan man känner just då är liknande den jag känner, bara att jag känner den konstant...

Jag ger det fram till fredag sen ringer jag KS, nåt måste vi hitta på. Det här är inte roligt!!!